Trevliga dagar med puts och annat underhåll

Efter flytten till Råå ligger Bianca i året om. Det har inte varit något problem. Två första vintrarna hade vi lite isbildning i kanalen in till slipen, men senaste vintern har det varit isfritt. Till och från har en avfuktare fått gå och torkat ur det inre ned till 40 % luftfuktighet. Det har varit en stor förbättring i förhållande till tidigare vintrar då svarta mögelprickar har dykt upp på olika ställen. Den här vintern har dom inte synts med undantag av några några otillgängliga gömställen.

Men behov för puts och underhåll blir det ändå. Under april månad har temperaturen stigit såpass att vi har kunnat tvätta och polera. Däck, cockpit och rostfritt stål skiner och blänker tack vare ovärderlig insats från matros Sjöblom som tagit sig an uppgiften med kraft och entusiasm. Matlåda för två personer har han även bragt med trots att hyran varit noll.

Kaptenen fick sig en tur i masten för att montera ny Vindex och byta från glöd till led i ankarlanternen. Gamla Vindexen blåste bort då vi nästan hade orkan i februari. Sjutton meter upp med 86 kg är en påfrestning båda för dom som vinschar och den som blir vinschad. Kaptenen var öm i okänd muskulatur på innersidan av låren ett par daga efter strapatserna.

    

Vi har under april månad varit båda på övernattning - påsk - och mindre seglatser utanför Råå på några timmar. Det är fortsatt kyligt i vinden! Man luras av värmen i solväggen hemma. Ute på sjön är det iskall vind från NW.

Seglatsen till Tromsö/Nordkap är nu arkiverad. Det blir inget det här året. Gränsen till båda Danmark och Norge är stängd. Som tröst och ersättning planeras nu en tur längs västkusten i maj så snart SMHI bjuder på en prognos med några soliga dagar och lite varmare sjöluft. Idag var sjötemperaturen i sundet 11 grader.

Glad påsk!

Det blev april och påsk i Sverige. Planen om att åka till stugan i Kläppen var för länge sedan annullerat. Gradvis växte tanken fram att det ju var möjligt att segla, fast det fick bli i Sverige. Danskarna hade ju stängd gränsen för att skydda sig mot coronan. Torsdag och fredag 👋 solig prognos. Lördag eftermiddag molnigt.

Glada seglare på väg till Ven
 

Onsdag förmiddag tvättades cockpiten, kojerna bäddades och mat och dryck för ett par dagar stuvades ombord. Kursen sattes mot Kyrkbacken på Ven. 

Solen går ned vid Kyrkbacken på Ven.

Hemma har en gräsand lagt 7 ägg

   

Några av Vens fastboende

Vi kämpar på

Mars månad blev en corona månad. Varje dag har halva tidningen varit fylld av corona artiklar, och alla man möter backar lite och pratar corona. Visst är det allvarligt men man tröttnar ju på det hela. 

Kaptenen har pucklat på enligt plan med Bianca och under mars månad installerades ny VHF. Den var monterat på ett idiotiskt ställe i sittbrunnen så att alla som inte var vana ombord sparkade till den med foten så den handhållna micken trillade på durken. I tillägg var den utsatt för regn och sjöstänk med följd att "hälsan" sviktade. Förra året tog den slut trots kaptenens upplivningsförsök. 

Det här skulle varit gjort för länge sedan, men tittar ni på bilden nedan så fattar ni kan hända varför. Det är två antenner och tre apparater. En antenn och två apparater måste flyttas. Den praktiska och inte minst psykologiska utmaningen var att kabla allt om.

VHF (längst höger) och AIS (gul) har suttit under babord
sittbänk. Mycket kablar på kors
och tvärs att lossa, och sedan....

Det var bara att bita ihop. ´

Det tog tre dagar så var allt nedmonterat, flyttat och kopplat ihop. När AIS och VHF var kopplat samman med antenn och ström var Kaptenen en aning nervös innan brytaren switsjades från off till on... Lampor började blinka. Det tog sin lilla tid men inget exploderade, började lukta eller ryka. 

Efter ett tag syntes koordinaterna på VHF displayen, och AIS'en slutade blinka. Allt väl så långt. 

Det nästa var att kolla plottaren. Hade Kaptenen lyckats få kablarna ihop på rätt sätt? Även det här tog sin lilla tid men slutligen fungerade allt enligt förväntan och nu kommer ingen längre sparka till VHF'en när dom rör sig ombord i båten. Ni ser själv på bilden nedan.

Det ska inte förnekas: Kaptenen är både stolt och nöjd.

Och i skrivande stund är det den andra april. Fortsatt halva tidningen med corona och stängda gränser i Danmark och Norge. Kaptenen är förbered på att den stora Norge-resan inte blir av det här året, men segla längs svenska kusten får man hoppas fortsatt är en möjlighet. Om inte annat blir det väl en seglats till Koster öarna och tillbaka i maj månad. 

Men vi kan fortsatt tvätta båt, polera, fixa några gamla skruvhål och andra skador i gelcoaten. Och självklart inte sluta hoppas!