En fin dag

Fyra veckor till jul och nattefrosten drog ner över Sverige, ända ner till Skåne. Kaptenen började dagen med en löprunda på 6,4 km tillsammans med Folke. Väl hemma blev det en snabb dusch, breda några mackor, koka kaffe och hitta underställ i ylle. Det var åter dags för Ven runt.

Frosten lägger is på däcket och liner och skot blir stivfrusna och svåra att hantera.

Man får akta sig väl så man inte halkar och gör sig illa.

Vinden var laber bris från norr. Strömmen kom rakt imot från syd. Det blev plattläns med lite stöd av Yanmar tills vi rundade Vens södra ände och la oss på en skarp kryssbog mot nordvest.

Visst var det kallt! 

Men Kaptenen hade många lager kläder och kände sig stiv som Michelingubben. Han klarade sig bra.

Vi gick ut 12:30 och var inne 16:00. Då hade solen tackat för sig och innan Bianca var förtöjd, kapellet satt på förseglet och sittbrunnskapellet var på plats var det er mörkt.

Härlig novemberdag

Det har varit en mild höst med temperaturer över normalen. Åtta plus idag och tio i sjön. 

Med laber bris från syd och solglöt mellan målen kände Kaptenen att det var läge för en tur runt Ven.

Klockan 11:15 stack vi ut men vi var inte ensamma. Tydligen pågår det en militär övning i sundet med deltagare från flera länder. 

Militärt fartyg från Nederländerna utanför Ven.

Det blev en fin seglats med kryss från Råå till söder om Ven. Fin vind mellan 4 och 6 Ms, och plattläns hem till Råå.

Lite norr om Ven är urnorna med askan efter två hedersgossar sjösatta. Den ena var Kaptenens farsa vars urna seglades från Tønsberg i Norge til Råå för en tid tillbaka. Den andra tillhör familjen på svenska sidan.

Bianca och Kaptenen svängde förbi och bjöd gossarna på whisky.

Nytt backslag

Det tog sin lilla tid. Mycket längre tid än först beräknat. Vi förtöjde i Höllviken 12 september och seglade hem till Råå idag 10 oktober. Tätt på en månad har Bianca lägat och väntat. Det var svårt att få tag på ett nytt backslag men Arnold fixade det till slut.

Nya backslaget

På retur hem till Råå mönstrade matros Sjöblom på med jordärtskocksoppa av himmelsk kvalitet.

Vi valde raka vägen norrut, under Öresundsbron, förbi Malmö, Landskrona och rakt mot Råå.

Seglatsen fortlöp utan problem. Det var läns hela vägen, frisk vind där vi nog snittade på sju knop med 9,1 som bästa.

Väl framme på Råå efter sex och en halv timme tackade Kaptenen för trevlig seglats och Sjöblom bjöd på ankardram från Grekland.

Palmblads Marinservice

Kaptenen sov inte så bra. Många tankar snurrade i huvudet. Mest en oro om hur det kom att gå när vi skulle manövrera in till Palmblads lilla servicekaj rätt vid bron. Hur hårt kom vinden att ligga på? Kom propellern/backslaget att strula? Kom Arnold att hitta felet?

Det gick bra att ta sig till kajen. Arnold hittade vi på kontoret över verkstaden. Problemet diskuterades och sedan beslutade Arnold att han ville kolla propellern efter vi hade testat vid kaj. Troligen backslaget men up med Bianca.

Ojjj vilken truck

Propellern fick godkänt. Bianca returnerades till sitt rätta element och olika lösningar diskuterades. 

Det blir nytt backslag och det kommer att ta sin lilla tid. Ungefär åtta dagar plus arbete.

Bianca flyttades över i hamnen på andra sidan. En mycket trevlig hamnmästare gav oss ett specialpris och lovade se efter Bianca under Kaptenens frånvaro.

Buss och tåg hem till Råå. En vällyckad resa firades med kaffe och kanelbulle på Knutpunkten.

Nu är det bara att vänta.

Propeller strul

Länge, i många år, har Bianca plågats med propellern som inte alltid tar tag när vi som mest behöver den. Det blir ändast en hård banking, som om bladen inte går i rätt position. Så har i alla fall Kaptenen tänkt.

Förra veckan tog vi Bianca upp på Syd Marin och kollade hur det såg ut efter en nästan olycka i Rungsted. Propellern, en trebladig Gori, rengjordes, kontrollerades och smordes. Sedan testades motor och propeller utanför hamnen. Problemet kvarstod.

Idag har vi tagit oss till ett litet varv i Höllviken där Arnold ska titta på problemet imorgon. Kommer han att klura ut vad det är som sviktar?

Vi valde att gå via Drogden utanför Köpenhamn. En riktigt fin seglats med västlig vind och kraftig medström gav oss för det mesta drygt sju kno. Vi maxade med 9,2.

Solid strömvirvel kring sjömärket.

En riktig bjässe mötte vi.

Imorgon ska vi träffa Arnold. Det blir spännande.

Det är kväll. God natt.

Augusti till september

Augusti blev ingen bra seglingsmånad. Hemma på Råå var det hård vind och mycket regn som gällde. Istället blev det mycket golf, men även det under sämre förhållanden.

Därför blev Kaptenen nästan på gott humör när SMHI lovade sol och lagom vind sista dagarna i augusti och inn i september. Rederiet åkte nämligen till Luleå/Älvsbyn för att rida.

Hund och kapten packade snabbt proviant m.m. och stack ut. Sol och lagom vind tog oss rakt till Rungsted på andra sidan sundet. Där blev vi bokstavligen liggande i tre dagar.

Folkes favorit plats när det inte är för varmt.

Vi imponeras ständigt i danska hamnar.

Standarden på kajer och annan utrustning är mycket hög. När något börjar bli gammalt och slitt lappar man inte men gör välplanerade renoveringar.

Så også i Rungsted där standarden efter svenskt mått är bra. Här är man igång med omfattande upprustning av hela hamnområdet. Varför händer det inget på Råå?

Bianca ren som en Swan

Kapten och Bianca hämtade in sig efter den häftiga seglatsen hem från Varberg.

Väl hemma så blev Bianca rentvättad så hon nästan var lika fin som en Swan! Kapten har knappt hämtat sig efter att Bianca låg förtöjd till den nya Swan 48:an. Tänk vad smutsig Bianca var sa Kapten, det är nästan så att jag skäms för att Bianca var så smutsig. Nåja Bianca har varit ute på vift och legat på svaj för det mesta. Det brukar betyda att besättningen får med sig en hel del sand och dyl med ombord efter besök på öarna med dingen. 

Nåväl, besättningen har tvättat och skrubbat båt, hund och kläder och är nu redo för nya äventyr. Lite stillsamt tog Kapten och Rederiet sikte på Humlebäck (DK) för en trevlig lunch på favoritkron i backen. Fantastisk fin vind över sundet och hann precis att förtöja så kom en liten skur. Skeppshunden Folke hade ledigt idag och fick passa huset.

Den här hittade Kaptenen i en bergspräcka vid Kärringön.

Favoritkrogen hade tyvärr råkat ut för en vattenskada så Rederiet och Kapten fick gå lite högre upp i backen till nästa krog. 

Mycket turister då Humlebäck är området för Louisiana och en spännande utställning om "Modern".

 

Hemåt blåste det på friskt och Bianca sköt iväg och vi låg på 7,5-9 knop hela vägen hem till Råå. Helt underbar segling. 

Vi laddar för en seglats ner längs danska kusten innan Rederiets semester tar slut.

Fyra blev till två

Innan vi seglade hemifrån erklärade Rederiet till alla som ville lyssna att vi skulle segla fyra veckor. "Eller lite kortare", lade Kaptenen till lite försiktigt.

Två fantastiska veckor blev det med många fina naturhamnar, träff med goda vänner, morgondopp och fin segling. Men så ville meteorologerna något annat och drog en massa regn,åska och hårda vindar inn över kusten. Vi enades om att snabbt ta oss hemåt.

Från Vinga seglade vi till Varberg fast det blev några timmar för motor med en östlig vind som ville ha oss till Lesø i Danmark.

I Varberg hamn vinkades vi inn till en splitter ny Swan 48 ägarna hade hämtat i Finland. Allt blänkte och stackars lilla Bianca såg ut som ett gammalt smutsigt hundhus bredvid.

Från Varberg och hem är en ren transportsträcka. Inget kul alls och görs undan med ett till två långa pass. Folke och Rederiet valde att ta toget nästa dag.

Upp med tuppen klockan sex med toget klockan sju.

Folke och Rederiet smyger över däcket på Swan 48'an.

Kaptenen kastade loss och hoppades klara Torekov i den östliga brisen meteorologerna lovade men så gick det inte. Det ökade på, vi pressades längre och längre ut från land och hade stundtals bäring mot Gilleleje i Danmark. Med ett rev i båda för och stor gjorde vi för det mesta 6 till 8 knop. 

Vi guffade på enda hem till Råå. Kraftig motström från Höganäs och i hamn efter 12 timmar.

Kapteinen har sovit djupt i natt.

Avmönstring i Varberg för Skepshunden och Rederiet

Besättningen vaknade i den lilla söta hamnen på Vinga efter en mycket god natts sömn. En sista liten tur runt på ön med Skeppshunden och sen kastades förtöjningarna. 

Dagen har varit en av de sämre rent seglingsmässigt. Motström, motvind och ändrade vindar hela tiden. Men det kändes på hela besättningen att nu är målet Råå och hemmahamnen. Binaca tuffade på, solen hade försvunnit bland molnen och det kändes som om sommaren tog slut. En kort paus där rederiet och Skeppshunden tog dingen in till land. Hamnade mitt i ett gäng kalvar och en ko som jagade varandra. Gulp tänkte rederiet och fick fort tag i Skeppshunden. Folke fick ett snabbt pass simmträning efter att han bevattnat några buskar på Ko-ön. Hopp i dingen och kom oss i trygghet på Bianca.

Motströmmen var rejäl idag och det var segt att ta sig fram. Men det som väntar på något gott väntar alltid för länga :-) Varberg visade sin soligaste sida och besättningen blev positivt överrrasklad hur finns och trevligt det var i hamnen och runt om Varbergs fästning. Hit kommer Bianca fler gånger! 

Imorgon tar Rederiet och Skeppshunden fakirtåget (07.05) mot Råå. Kapten seglar hem Bianca och så får vi se hur vädret blir om Danmark är nästa seglarmål.

Vinga

Efter ett traumatisk stopp på Kjärringön gick färden vidare söderut. Utkäften söder om Marstrand? Lite laber bris i början men sedan vände vinden på nordväst. Upp med gennackern och Bianca sköt fart. Åtta knop plus och vi gled ifrån dom andra båtarna.

Utkäften? Nix! Vinga!

Svintur hade vi och fick sista hamnplatsen.

Har ni inte varit här anbefales ön på det värmaste. Här växte Evert Taube upp och ön har i övrigt en interessant historia.

Och till slut gick solen ner utanför Vinga.

Fjordar, Granit och månen

Rederiet och Kapten hade båtmöte, tittade på alla appar med väder som finns och inget tydde på att det skulle ändra sig vädermässigt veckan efter. Rederiet ville så gärna vara uta lääänge med Bianca, men att sitta i en hamn i hällregn en vecka kändes sådär lockande. Besättningen beslutade att påbörja seglatsen hemåt mot Råå. Ankaret togs upp och Bianca lämnade den fina viken Dannemark och styrde mot Båtmatrosen Folkes födelseplats Åbyfjorden. 

Kapten och Rederiet har i många år pratat om att segla in i Åbyfjorden och hälsa på Jill och Lasse och förtöja på deras fina brygga. 

En underbar kväll med skratt, god mat och fin stämning. Skeppshunden Folke fick träffas sin kära mor, sina mostrar och busa med de älskade katterna. 

Det hanns med en lunch i Hamburgersund innan Bianca fortsatte söderut.

Med fin nordväst kunde vi sätta genakern och hå utomskärs. Efter ett tag fattade Rederiet att Kjärringön var en möjlig destination och erklärade att dit skulle vi.

Kaptenen tycker Kjärringön är ett jytter. Trangt, grunt och svårt att hitta plats. Det blev lite hetsig stämning och Kaptenen tappade fokus på navigeringen. PANG! Självklart råkade vi träffa grundet utanför hamnen medan vi fiplade med fendrar och förtöjningar. Rederiet skallade pannbenet i bygeln på stäven och Kaptenens självbild chockades akut och svårt. Det blev ingen hamnplats. Det blev ankare!

Dingen till land och sedan hälsades på Ina och Magnus från Ängelholm som har skaffat sommarboende på ön. Vilken trevlig kväll, trots grundstötningen.

Granit

Det skal handla om granit.

Vi beslutade att ligga över vid Dannemark ännu ett dygn. 

Så ser det ut när Bianca snurrar kring ankaret ett dygn.

Här är bra på alla sätt och Kaptenen tänkte det inte var fäl att forska lite mer kring granibrottens historia. Det är nämligen fascinerande att se alla dessa block i olika storlekar som finns över ett stort område på ön.

Dels funderar man på hur dom arbetade och hur dom transporterade stenarna ned till sjön och ombord i de skepp som fraktade graniten ut i världen.

Det fantes många stenbrott från norska gränsen till Gullmarn och uttaget av den bohuslänska graniten började tidligt artonhundratalet med förstärkning av Marstrand fästning. Det utvecklades till en omfattande exportindustri som nådde sin höjdpunkt vid ekonomiska krisen kring 1930. Troligen förklarar det dessa mängder med granitblock som ligger i högar runt på ön. 

En trevlig artikel berättar lite om historien och hur arbetet gick till i området.  http://dragetshistoria.se/stenbrytningen/

Dagen i övrigt gick med till att bada och se till att Folke fick sina behov utförda med fast grund under fötterna.

Väl tillbaka ville han inte ombord i Bianca. Han föredrog att sitta i dingen och spana på gässen som simmade omkring.

Kvällens lilla expedition på ön bjöd på vackra vyn 

och den obeskrivligt härliga känslan av å gå barfota på slät, solvärmd granit.

 

Botad hemlängtan och Skeppshunden Folkes firande i Hunnebostrand

Då släppte äntligen vindens hårda tag Bohuslän för att ta en paus. Kapten och Rederiet var ganska trötta på att ligga fast i den visserligen fina hamnen Ängeviken men tills slut blir det lite tråkigt. 05.30 vaknade således besättningen, rastade Skeppshunden Folke och sjöng hurra hurra för 5 åringen. Ett tugben med anka till frukost fick han. Motvilligt följde Folke med på morgonpromenad och tänkte nog att övriga i besättningen fått en tegelsten i huvudet som var uppe så tidigt. 

Skepp ohoj så smög sig Bianca tyst ut ur hamnen för att inte störa resten av de sovande båtarna. Fantastisk fin segling med stundtals över 8 knop utomskärs. Bianca forsade förbi väster om Mollösund, Käringön, Smögen, Hållö fyr och var ganska ensamma så tidigt på morgonen. Till kaptens förtret kom det ut en Constrast 36 med norsk flagg och jättefina segel som seglade om Bianca, men det berodde nog bara på att dingen ligger och bromsar Biancas fart :-).

Plötsligt får Kapten telefon från Hunnebostrand. Kapten Peter och Rederiet Gunilla undrar om vi snart är i Hunnebo? (Kapten Peter har koll på Biancas AIS men har själv ingen) och har nu en ledig plats i den i stort sett fullbelagda hamnen. Vilken tur! Fylla på med lite grannsnack, vatten, lite shopping och en härlig kväll med goda musslor och våra trevliga grannar hemma på Råå! Rederiets begynnande hemlängtan stillades. 

Att ligga i hamn under de värsta semesterveckorna är att ha en stor portion tålamod för det är folk överallt och hålla tummarna att natten blir relativt tyst. Det gick bra även inatt. 

Någon stans i gyttret ligger Bianca.

Just nu ligger Bianca på svaj i en vik vid namn Dannemark, efter att ha kört på "havsautobahn" den fantastiskt långa distansen på 5nm.

På kvällen förmådde Rederiet Kaptenen att fästa lilla Suzukin (2hk) på dingen och bli med på utflukt. Matsäck var packad och väl uppe på högsta punkten dukades det upp med färska räkor, frallor och en underbar majonnäs från fiskbutiken i Hunnebostrand. 

Jordgubbarna var gudomliga. På färg, smak och storlek. Lokalt producerade på Röd innanför Hunnebostrand.

Folke värdesätter att Kaptenen blev med på utflykten.

Stort tack och beröm till Rederiets ständiga förmåga att sätta färg på tillvaron.