Denna dagen - ett liv!

Idag har allt varit topp!
Vi hade en lugn morgon efter gårdagens lilla fest på restaurant, töffade ut ur den trevliga lilla hamnen halv tolv och hade tänkt oss en liten bit förbi Ålesund. Det blåste inte mycket men det var en trevlig bidevind som kombinerad med lite motor drog oss pent fram i 6 knop. När vi passerade Ålesund tog vi igen en större fransk båt som legat i samma hamn som oss men gick tre timar tidligare. De seglade och vi tyckte inte vi kunde vara sämre så nu fick Yanmar'n vila sig lite. Det var inte mycket vind, men vi har nedre grens på fyra knop och vi klarade den med bra margin med undantag av en liten snepp där en hög ö kom mellan vinden och Biancas vita segel. Nu gjorde vi som så ofta tidligare. Vi ändrade destination.

Havsule utanför Runde

I stället för att gå till Sandöya, siste stopp innan de bland båtfolk så ökända Stad landet, beslutat vi oss för att gå ut i havet till Rundö, ett känd fyr och fogelberg. Det ångrade vi inte på. För det förste hade vi en fin segling ut til ön. Började se lite sällsynta fåglar och blev begeistrade av det.
Rederiet fottade som galen havsuler och lundefåglar.

Lundefugl rymmer Bianca.

Vi beslutade oss för att ta gå så nära land vi vågade, rundade fyret ute på spetsen, och började gå in mot land. DÅ fick vi se det riktiga fågelfjellet. Det var magnifikt och vi hade sånn tur med väderet. Kunde glida långsamt några meter från land och skåda en bergvägg full av havsuler och lundefåglar. Vi tittade och fottade, cirklade fram och tillbaka flera gånger.

Det var jättesvårt att sluta och ta sig där ifrån. Sen direkt kurs mot Stad och rundade hur fint som helst. Vi får återkomma imorgon med de fina fågelbilderna för nu är vi i 2G land.

Ohh vilken underbar kväll...

Dagens segling, för vi seglade verkligen, varade från starten vid bryggan på Ringholmen tills vi förtöjde på Finnöy, en underbar liten hamn rätt så långt ut i havet, inte långt från Ona fyr som är bra känd i Norge. Vi seglade för det mesta mellan 6 och 7 knop, sex timmar med spribommen ut mot styrbord. Stundom var det lite stora våger, men Bianca skötte sig väl och surfade med god fart nedför de brantaste vågorna innan dom tog oss igen och bromsade upp båten några sekunder. Hela 43 Nm blev det, och för ni som kollar oss på www.marinetraffic.com så undrar ni kan hända över det långa raka strekket, men igen var det brist på ström, signalerna går via PC'n och vi prioriterade el till navigation, VHF och kylen. AIS'n är igång, skickar signal i VHF sambandet, men inte vi a PC'n till marinetraffic. Den drar därför en rak linj mellan när den senast var igång och när vi åter startade upp systemet via PC.

Så var det.
Rederiet har varit lite puskete idag. Kan vara lite posttraumatisk stresssyndrom efter att hon såg Bianca bege sig ut mens hon sto ensam på byggan. I alla fall fick Rederiet ligga och slumra lite under den svåraste delen av seglingen: höj sjö, bra driv i vinden och mycket små kors på plotteren som betyder sten och skit under vattenytan. Det gäller att vara vaken och kolla båda havsytan och plotterbilden. Skepparen kom på den goda iden att bjuda Rederiet på middag på fina restauranten i hamnen vi så småningom anlände. Det blev mottagit med begeistring och alla symptom på psykiska och fysiska besvär fördampade efter en god riesling och ungsdampad helleflyndra.

Bröllopsdagsmiddag en dag för tidigt!

Nu är det kväll och vi kryper under täckerna med fläkten på i salongen. Sjötemperaturen är 14 grader så vi är tvungna att "elda" för att hålla fukten på armlängds avstånd.

Ohh vilken underbar morgon....

Det blev inte många timmar under täcket. Vi förtöjde vid Ringholmen kring midnatt och var redan uppe klockan sju. Vi låg i en trång led med Bianca upp mot vinden så Skepparen fick för sig att nu var det dags att sätta segel direkt vid kaj, ha kvar aktertampen och släppa Bianca ut och ned med vinden. Sedan var planen att tyst, utan dieselknattringen från goda Yanmarn glida söderut genom sundet...och så blev det utan dramatik, tyvärr för er som tycker om spänning.

Det var alldeles tyst och vi satt själv tysta, tittade, lyssnade till stillheten och seglade... Även Svartbakken satt på berget och såg ut som han tänkte på något annat en mera mat.

Fantastisk kväll på havet

Just nu går vi för motor mellan Hitra och Kristiansund. Klockan är kvart i elva och Rederiet har provat stora torsken men lyckades inte idag. Läppen hängde lite men snurrades upp när naturen visade upp sig med en praktfull solnedgång i havet utanför Veidholmen.

Ingen torsk idag men snygg på bilden är Rederiet.

 Men vackert är det nu när solen precis har sjunkit i havet.

När vi vände oss mot landsidan såg vi tidernas mest fantastiska regnbåge. Vi hade inga möjligheter att fånga hela i en bild men ni får en på varje ända.

Vi närmar oss Ringholmen där vi beräknar att förtöja vid midnatt. Nattinatt på er alla....

Hur man angöra en brygga....och tar sig därifrån.

Vi vaknade till de sista dropparna med regn, kollade ett mörkt, tjock molntäcke, men innan vi hade ätit frukost började det spricka upp och mera regn blev det inte idag. Men det blev mera vind än våra vänner meteorologerna hade lovat och lite problem fick vi. Vi var tvungna att tanka diesel inför en lång dag med motvind enligt yr.no och motvind det fick vi de förste timmarna. Men tankningen blev en lite historia för sig.

Det var trångt och krångligt och självklart låg vinden rätt i den lilla fjuttbryggan. Att komma in var inte det svåraste. Rederiet kämpade tappert på land, lite frustrerad över att skepparen inte förmådde att skrika korta, tydliga order, men det är inte så enkelt att byta från att inte få lov att ge order till ett läge där det krävs att man skriker order. Fattar ni?

I alla fall: det var ett fjuttställe. 

Vi fjantade med slangen, hade svårt att bedöma om det snart var nog, och självklart när vi precis valde att släppa pistolgreppet för att avsluta bubblade dieseln full av bubblor upp genom röret, ut på däck och ned i sjön... Skepparen fick diesel på hakan och hela förmiddagen smakade kaffet och annat av avgiftsfri diesel.

Nu var det att ta sig därifrån... Planen var att släppa oss varsamt akteröver mellan två bryggor, få Rederiet ombord med ett tigersprång och ge full fart fram på propellern så vinden inte pressade oss in i bryggan och mot land....

Det började bra. Rederiet styrde med fast grepp bogen på Bianca, manövrerade oss runt yttre hörnan på  bryggan och tog tag för att hoppa ombord. Men lilla stegen i bogsprydet var nu för långt ute till att Rederiet fick foten på, försökte i stället snabbt att sätta foten på relingen, ungefär i skulderhöjd, ett moment som inte såg ut att sluta bra, slapp taget, balanserade rumpan in över bryggkanten, och bärgade sig från att trilla i vattnet.

Nu var Skepparen ensam på Bianca och Rederiet stod kvar på Bryggan. Skulle man skrika någon sorts order??? Eller tänka ut en plan med fara för att verka inte bry sig??? Fokusera på att inte skada båten och tänka på Rederiet i andra hand??? Mycket svårt!!!

Det blev att gå upp mot vinden, stanna propellern, släppa Bianca lugnt akteröver och sidlänges med vinden och hoppas på att träffa bryggan på bästa möjliga sätt... Vi gled akteröver, bumsade i bryggan, skepparen gav en kort och tydlig order:
"Kliv om bord!".
"Du small rätt i bryggan...!"
"Skit i båten och bryggan! Kliv ombord!!!!!"

Och självklart la bogpropellern av när den behövdes som mest. På bryggkanten var en svart plastlist satt på som fender. Det var bara att ge gas, glida på svarta plasten, hoppas att det inte repade i Biancas vita gelcoat, komma därifrån och sätta kurs söderut.

Fick vi bild på något av det som hände? Nej, det glömde vi.... igen....

Seglade några timmar...upp i 8 knop med bidevind. Härligt!!!

Men det blev en underbar dag och skepparen bakade bröd för att balansera psyket.

Kommer att bli italienskt lantbröd.

Det ska bli bra väder närmsta dagarna så vi funderar på att svänga ut i havet till yttersta öarna...
Ni får kolla in senare och se vad det blir till.

Fina fisken!

Där satt den, stora fina fisken!

Rederiets storsej! Tack Sven-Tore för lån av fiskespö!

Det är så fantastiskt roligt och spännande att fiska! Tur att Kapten är med ombord för annars hade Rederiet fastnat i ett garn till slut! Blir som ett litet barn " mer, mer, mer"! Att uppleva att få fisk på kroken unnas verkligen alla! Det är en speciell känsla när man bara tar fram fiskespöt eller släpper ner en dragg och det nappar efter ett par minuter! Känslan är härlig! Vi har olika roller i fiskesituationen. Rederiet fiskar (vill fiska hela tiden och få upp många fiskar) och när fisken väl är uppe över vattenytan tar det roliga slut! Kapten inte har några problem att "blögge" (norskt uttryck för avskuren hals) fisken. Eftersom kapten jobbat inom norsk fiskerinäring är han noga med att bara fiska så mycket fisk det går att äta för två personer eller beroende på antal i besättningen. Dvs en storsej eller tre stora makrillar! Rederiet har specialiserat sig på Sej. Det betyder att antingen är det makrill eller sej som nappar på kroken. Har dock inte gett upp hoppet om att få en torsk! Läs STOR!

Rederiet har upptäck att medan kapten rensar fisken så har hon blivit en fantastiskt duktig måsfotograf! Intressant med måsarna, från ingenstans dyker de upp i stora flockar mitt ute i havet! De största - svartbacken (heter så norska), är gigantiska och faktiskt lite vacker.
Se här vilka fina bilder det blev idag när Rederiets fisk rensades:

Dagens Svartback!

eller

Nu tar jag er!

Vi har seglat på öppet hav idag och det har varit en lååång dag! 11 timmar totalt och det känns i hela kroppen. Långa rullande, rätt så stora vågor som svepte med Bianca, blir lätt bökigt och båten kränger fram och tillbaka. Navigation har satts på sin spets. Bara en massa kryss på plottern. Hjälp vad med skär! Men massor med små båtar som fiskada bland skären! Ligger nu i liten söt hamn, Stokksund, Kuringvågen, som Kapten angjorde på vägen upp! Vi har följe med en tysk båt och vi kommer alltid först in i hamn medan tysken seglar eller går för motor långsamt långsamt. Har vi för bråttom kan man fråga sig?
Avlutar idag med ett hipp hipp hurra för Hanna och Markus! Må ni leva lyckliga i alla era dagar! <3

Hildringstimen

"I hildringstimen er det godt å seile...."
I Norge er det ei kjent og kjär vise av og med Erik By som så presist fanger hva mange har opplevd når de en tidlig morgen går ut, sola står opp og havet ligger blankt og flatt:

I hildringstimen er det godt å seile
En kaffekjeft og stomp med sirup på
Du åpner med et smell ditt rorhusvindu
Og stikker nesa ut og snuser mot det blå.

Ja, se den gamle gullsmed, morgensolen
Har atter hamret havet til et fat
Der skaperen med ødselhet har drysset
En håndfull holmer som nå bader i karat.



I hildringstimen er det godt å seile....med Rörvik akter i morgensolen.

Vi töffet ut fra Rörvik litt over sju og har lagt opp en dagsetappe på litt over 60 Nm. Da gjör vi unna det meste av en åpen havstrekkning som kan väre vanskelig når vestlig vär dundrer inn med vind og grov sjö. På veg inn fra en tidlig morgen på feltet kommer en liten sjark med en gubbe ombord. Når jeg hilser svarer han med å löfte opp ei kveite!/helleflundra og gliser stolt over hele fjeset... For skipperen er det ikke vanskelig å koble seg på den gleden som her deles mellom to mötende båter en tidlig morgen. Så, noen minutter senere, brummer Widerös kjente hvite og grönne fly over hodet på oss og vi vet at der sitter Nisse ombord og ganske sikkert titter ned på oss fra luften. Når reiser han hjem til Sverige, deretter til Tyskland og Italia hvor han skal spille en konsert på sin obo.

Jamen vad hände!!

Efter regn kommer sol heter det! Ja, och det är helt sant! Vaknade efter en natt i Brönnöysund som var så tyst att en knappnål kunde höras om den föll i marken! Bianca gillar annars att klucka i aktern.  Öronproppar och kluckskydd sätts på varje kväll! Men i natt var det helt stilla och tyst. Det enda som vi hörde var el generatorn från gigant motorbåten från Röst. Kanske vi ska börja med torrfisk för det verkar vara bra business. Men bostadsorten kanske inte attraherar så mycket, iallafall inte Rederiets förväntningar på bostadsort.

De sju systrarna hade kommit fram på morgonkvisten och solen lyste på bergstopparna.

Sju systrarna...dagen därpå!

Gick ut strax innan tysken och tänkte gå till torghatten för att utforska "hålet". Vi hittade en jättebra sida med mycket spännande information om Torghatten.

Torghatten!

Som vanligt var det bättre till sjöss än att gå i land så vi fortsatte runt ön för att få en bättre "insikt" av hålet och blev helt uppslukade av ett gäng tumlare som simmade nära båten!

Det märks att vi går inomskärs för det är båtar och färjor överallt! Det piper i vår AIS mest hela tiden.

 Sälar har vi inte sett så många av men desto fler birdies.

 

hmm en Nordnorsk säl!

Vi forsatte mot Rörvik för motor för nu var det nästan vindstilla. Det är inte lätt att vara seglare. Antingen blåser det för mycket, för lite eller motvind. Men efterhand som minuterna gick av dagen blev det finare och vackrare väder! SOL och klarblå himmel!! Rederiet la sig fram på däck i all sin ullprakt och plockade av sig lager efter lager och till slut blev det bikini! WOW vilket väder!

Rederiet har börjat sola, varsamt, fortsatt med tre lag ylle...

Det har vi verkligen förtjänt! Forsade in i Rörvik och firade av Nisse som mönstar av efter 14 dagar. Solen skiner och vi njuter allt vad vi orkar!

Hej då, Nisse, och stort tack för två smakfulla gröna veckor på böljan blå!

Sju generade systrar!

Äntligen har vinden lagt sig och vi tuffar ut från Nesna hamn kl 07.40. Det regnar fortfarande men kappellet är upp så vi blir inte blöta. En upplevelse att segla den vackraste delen av Norska kusten i lätt dimma så utsikten är lika med noll. Men vi är iväg igen och vädret ska bli bättre.

Passerar fjellkjedjan "Sju systrarna" som är ytterst blyga idag som ni ser!

Så här ska systrarna se ut utan dimma!

Men det blev bättre och bättre! Redriet hade yttretjänst idag medan kapten och matros Nisse sov och allmänt slöade. Vi har gått långt, 48 Nm, och hade kappracing med Hurtigruten in i hamnen i Brönnöysund. Men "NordNorge" var störst og tvingade Bianca att gå akter i en stri ström från propelleren till stor underhållning för turisterna ombord som fottade heftigt.

I Brönnöysund fick det bli ett restaurangbesök! Matros Nisse var så sugen på pizza och övriga i besättningen fick offra sig och hänga på.

Kvällen slutede faktiskt, en av de första kvällarna, i sittbrunen med öl och mys.

Det finns hopp om sommar! Imorgon ska vi går från Brönnöysund och ner till Rörvik. Ett stopp blir det vid Torghatten, det berömda fjellet med stort hål tvärs genom.



Tråkigt i Nesna

Det blåser fortsatt från sörvest precis som yr.no predikat och det går lite ned nu i kväll, men som ersättning ska regnet öka på. Alltså har vi beslutat att vänta till torsdag morgon innan vi ger oss av. Det är inte roligt i Nesna och vi har ingen lust att stanna här men så är det... Motvind och motström är inget att ge sig på med en segelbåt.

Rederiet spår vädret och tävlar med yr.no.

Dagens, och kan även hända veckans, höjdpunkt var en båt som la till kaj med en stor grävskopa på däck. Vi undrade först varför den kom in här, och sedan undrade vi om dom kom att sätta grävskopan på land. Det tog sin tid, men så småningom verkade det som om grävskopans destination var Nesna. Operationen verkade komplicerad och tog sin tid. Även Cecilia tyckte det här var intressant så ni fattar hur tråkigt vi har det i Nesna.

Näst efter grävskopan kommer Nisses kulinariska kvällsmat som just nu är under tilllagning. Vi går till bords, sedan möjligen en tur i lokala klubbstugan och kollar lite TV, kojar tidligt och kommer oss ut i morgon bitti. Nu MÅSTE vi klara 100 Nm på två dagar.

Städning och underhåll av Bianca

Kapten väckte övriga i besättningen kl 07.00 och sa att nu var det dags att släppa förtöjningarna och ge oss av mot Nesna. Det skulle vara lite mindre vind på morgonen och det stämde faktiskt. Fick en härlig segling in i fjorden som går in till Mo i Rana. Tog till höger efter en ö och fick motvinden rätt i fören igen, men den lilla seglingen fick upp humöret hos besättningen och känslan av den tysta seglingen där det bara hörs vattenbruset från Bianca som forsar fram är helt underbart. Motorgång är inte lika kul speciellt inte i motvind. Anlände samtidigt som Hurtigruten in i Nesna och efter ett sjöråd beslutade vi att förtöja och låta vinden mojna till imorgon innan vi seglar vidare. Nesna är ett litet samhälle (har egen högskola) men är stort efter alla de små hamnarna Bianca har besökt. Det kändes nästan som vi var tillbaka till civilisationen. Ett par större affärer att handla i är inte fy skam.

Nesna hamn under tunga måln

Eftermiddagen har gått i att städa och fixa med Bianca. Låter kanske inte så kul men efter ett många veckor till havs såg Biancas däck inte så kul ut längre. Fram med nagelborste och rengörningsmedel. Rederiet antog utmaningen att skrubba däcket och blev så nöjd med resultatet att även sittbrunen och salongen fick sig en omgång.
Kapten har fixat ytterligare lite med elen så nu hör vi t om att gubbarna på båtarna i området småpratar på VHF kanalerna. Matros Nisse har haft kökstjänst idag och trollat fram den ena goda rätten efter den andra. Matros Nisse har även fixat så att Biancas plotter nu är tipp topp igen. Biancas besättning gjorde ett försök att titta på film (dvd) på Tvn men resultatet blev engelska med finsk textning och dåligt ljud, så projektet las ner rätt snabbt. Vi antog inte utmaningen att lära finska.

Imorgon är en annan dag och som förhoppningsvis inte innehåller regn och hård vind utan sol och lagom vind som gjord för en lång härlig seglardag.

Storm i kastet!

Egentlig var vi allerede inneblåst, men i havna virket det relativt ok og yr.no varslet opp mot 14 Ms utenfor så vi besluttet oss for å gå til Nesna...
Förste varslet om at det kunne bli en utfordring kom med et vindkast som tok lua til Nisse allerede innenfor moloen. Vi fikk vende, fram med en båtshake, gå mot lua som drev med vinden, og visp....der hang den på kroken. Hardt babord for Bianca, akter på propellen og fram igjen, så var vi på rett kurs mot moloåpningen. Havna var bra den for utenfor mötte vi höy sjö og vind med en gang. Biancas normale fart på 6,5 knop ble det litt over tre, og det kjentes av og til som om vi sto helt stille för vi bikket over en bölgetopp og falt i den neste med et smell.

Men var vi ute fikk vi pröve... Vi gikk mot ei öy rett fram i håp om at sjöen ville legge seg når vi kom närmere. Men det her gikk sakte... Bianca stampet og slet i motvind og motsjö og vi skjönte snart alle tre at vi ikke kunne fortsette på den her måten. Vi så på alternativer og fant ei havn som lå en dröy time sör for oss. Da kunne vi legge om kursen og gå med vinden og bölgene i sida. Det blåste nå opp mot 17 i kastene og ökte gradvis til 18....19....og etter litt tid så vi 20! Ingen av oss har värt ute i så hård vind. Nå syntes skipperen det ble litt spennende også om vi fikk se 20,8 Ms som er begynnelsen på "liten storm". Bianca klarte seg nemlig fint og det var ingen grunn til å väre redd. Det er også ok å få egne erfaringer fra uvär og gjöre sin bedömmninger. Ellers er tallene i vindskalaen/vindstyrken bare spökelsestall som fantasien skaper dårlige vibber i forhold til. Blåser det opp i en situasjon man ikke kan komme seg ut av, er det godt å ha erfaring som demper redslen.

Det tok bare noen minutter så dro det til igjen med et nytt kraftig kast. Vindmåleren raste opp fra 14, passert fort tallene mot 20, dro litt på det og nappet til over 21 og litt til som skipperen ikke fikk med seg i konsentrasjon om å holde rett kurs og väre forberedt om det ökte på enda mer.
Men nå kom vi inn under land, riktignok men noen kraftige fallvinder fra fjellet, men mindre sjö og ganske ok forhold. Bianca töffet på og klarte snart 5,5 knop i le av det höye fjellet. Fallt litt tilbake når fallvindene tok tak i masten og presset imot, men vi närmet oss målet: Aldersundet i Luröy kommune. En liten havn på et enda mindre sted. Like för vi skulle gå inn kom en regnbyge så kraftig at vi knapt så land og fikk ligge litt på vente för vi tok sikte på moloåpningen og töffet inn.

Litt kraftig sidevind, men fortöyningen gikk fint. Rutinerte og sikre matroser på dekk sörget for det.Til vår store glede fantes det både landström og vann på gjestebrygga og her ligger vi godt i le for sörvesten. Det skal bli endra värre i morgen tirsdag, så vi må belage oss på å bli her et par dager.
Vi ser positivt på det: Vi ligger i ei bra havn, Nisse bli ikke sjösjuk, vi har det vi trenger for å holde oss törre, varme og mette. Tar regnet en lite pause kan vi gå en tur på land og se hva som finns der.... Vi skal bar ta oss til Rörvik i Nord-Tröndelag senast lördagmorgen så Nisse rekker flyet sitt kl 08:50. Torsdag og fredag skal det ha blåst fra seg så om nödvendig får vi ta de siste 110 sjömilene i et strekk.

Av en eller annen grund var det ingen som kom på å ta bilder da det blåste som best idag. Cecilias fine måkebilde fra Röst får bli dagens illustrasjon.

Mot mörkret!

Svart isen

Morgonen började i ösregn! Rederiet tittade på Yr och konstaterade att vädret i Ängelholm för nästkommande vecka kommer bli vidunderligt! Sol och värme! Tittade på vädret längs norska kusten och höll på att tappa modet. Regn och ännu mer regn! Men Bianca gillar allt väder så det var bara på med seglarstället och tuffa in mot Svartisen. Väl vid Svartisen hade både matros Nisse och rederiet ångrat sig. Hade från början tänkt gå upp och plocka lite is. Kaptenen flyter fortfarande på moln efter att han fixat elen ombord så att övriga besättningen har svårt att få kontakt och han ska absolut inte med till Svartisen. Regnet öste ner och besättningen beslutar att inte gå i land. Inte ens en förtöjning och lunch blir det. Bianca vänder direkt och går ut ur fjorden som om hon är jagad av isen.

Vi är på väg söderöver och tänkte först gå rätt långt men sen tänkte vi kort och det blev mittemellan. Hamnade strax söder om polcirkeln i hamnen Tonnes i Luröy kommun.

Middagen till ikväll fixade rederiet genom att fiska lite och fiskelyckan är tillbaka efter en tuff fiskvecka i Lofoten= nästan ingen fisk.
Det nappade direkt på 100 meters djup. Största sejen hitintills!

Matros Nisse är vegetarian och Rederiet har försökt handla vegobiffar men expediterna i affären tittar konstigt på Rederiet och säger "nei tyvärr men vi har fisk". Rederiets slutsats är att det finns ingen vegetarian längs den norska kusten men många fiskeaner istället.

En stor händelse idag, efter Svartisen, är att vi  passerade Polcirkeln söder över. Mot mörkret alltså. Lite kul är det iallafall. Rederiets fanclub tipsade om att Biancas wiskey kunde stänkas med lite havsvatten och vips så hade vi en ny polcirkelwiskey. Sagt och gjort. Kapten tog tag i spriten och löste stänken (han är en väldigt flink kapten) och Rederiet passerade Polcirkeln först förstås. Sen kom spriten...

Rederiet vid Polcirklen

Skål från besättningen på Bianca!

Ström ombord...

Idag har vi seilt fra Röst til en liten havn like ved Svartisen som vi skal gå opp til i morgen. Det er Norges nest störste isbre/glacier og den breen i Euriopa som går lengst ned til havet.

Bildet ovenfor kan stå for så mye: Vi har värt ganske langt ute i havet. Det tok seks timer og 61 Nm med fantastisk fin vind som ga Bianca en fart på over 7 knop i snittet. For det meste var det strålende sol, og först mot land kome det en regnskur med tilhörende sterkere vind. Streken er usedvanlig rett. Nisse som styrte det meste av turen, var riktignok utrolig flink til å hold oss på rett kurs (i alla fall hver gang skipperen tok en titt på plotteren),

Nisse på rett kurs

men det viser også vårt strömproblem gjennom seks uker som ble et mysterium etter besöket hos El-Ekperten i Egersund. Vi har värt tvungne å spare ström når vi seiler og har derfor stengt av alt untagen navigeringen. Den nye, fine AIS senderen og VHF'n måtte stenges og AIS'en må derfor jukse og dra en rett strek fra sin site aktive posisjon på Röst til vi starter motoren i Holandsfjorden.

Men nå har skipperen trolig funnet feilen: galningn fra Egersund koplet om forbruksbatterier og startbatteri så at det lille startbatteriet har fungert som forbruksbatteri. Nå er det rettet til, testet, og ser ut til å fungere bra. Svaret får vi med större sikkerhet når vi går ut i morgen....

I alle fall: skipperen er nesten eksaltert og tar to ankerdrammer i kveld for å feire at den forb.... strömmen nå kanskje virker så vi kan seil og slippe å starte motoren en gang i timen for å lade batterier......men nå snur vel vinden så vi får motvind igjen....

Ögonen fulla av Späckhuggare!

I morse lämnade vi "fastlandsdelen" av Lofoten: dit man kan åka men bil utan att ta färga. Via Väröy gick vi till Röst och känner verkligen på att nu är vi ute i havet... Dagens segling var härlig med lagom bidevind från norvest, inga vågor och Bianca som för det mesta gjorde 7 knop och på det bästa 8,2 mot Röst!

Biancas rutt från ytterst i Lofoten till Röst.

Efter en god sparrissoppelunch på Väröya så kom fiskelyckan! 6 stycken stora feta makrillar i ett nafs kom upp ur djupet. Ja vi fick också småsej och en lange som var för små för vårt matbord. De fick åka tillbaka i djupet!




Rederiet gick ner för att titta i Erik och Birgittas bok, "Mot Nordpolen", om just Röst och de hade sett val strax innan Lofoten. Rederiet gick upp och meddelade besättningen att idag finns det chans till val och frågade kapten vilken sort val vi kunde förväntas se. Grindval och kanske någon annan liten valsort blev svaret.

Plötsligt ser rederiet en fena!!!!

Jippii det är späckhuggare och det är många som simmar rätt på Bianca. 7-10 späckhuggare simmar förbi oss! FANTASTISKT!!

Resans höjdpunkt!

Vacker Späckhuggare!

Besättningen fick fram mobiler och fotoapparater i ett huj och log över hela ansiktet.

Att ta sig in till Röst var inte det lättast! Mycket skär var det. Navigationsfärdigheterna kom väl till pass.

Våra två norska besättningsmedlemmar, som vi för övrigt har försökt bli av med i ungefär en vecka, var ytterst nöjda när de för tredje,  men nu för sista gången, mönstade av på Röst och tog färjan tillbaka till Moksenes. Tack Nina, Kristoffer och Bejliss för en härlig tid ombord på båten

RÖST!



En frukost på Bianca i Lofoten!

Då är vi på väg till Röst som ligger längst söder av Lofoten, mitt ute i havet. Vädret är sol med lite moln, hav och luft har sammma temperatur dvs ca 11,5 grader. Nina och Kristoffer har mönstrat på båten igen för tredje gången men på Röst är det slut.
Vi har ff problem med elen ombord så idag får AIS vila.

Rederiet och Kapten

Nisse och Bejliss sover!

Sommarens varmaste dag på havet!

Bianca i Lofoten!

Kapten och Nisse utan mössa!

Idag har det varit helt fantastiskt väder på på land och på havet! En ulltröja mindre än vanligt! Besättningen funderade på om vi verkligen behövde ha mössa på oss.

 
Den finaste seglingen under hela turen till nu har varit etapperna Svolvär - Ballstad och från Ballstad mot Å längst ut i Lofoten, i alla fall så långt det går att åka med bil. Längst ut i vad som kallas Lofoten hittar vi ögrupperna Väröy och Röst.



Bianca förtöjd med en svensk kompis, en Malö från Orust

Dit kommer man endast med båt eller med flyg. Röst är viden känt för kvaliteten på sin torrfisk som fångas i vintermånaderna januari - mars. Torsken som kommer till Lofoten för att spela/gyta, fångas, avlägsnas huvud och inälvor, hängs på gäll för torkning i friska luften, tas in i ett luftigt bygg för eftertorkning under sommaren, och är klar för marknaden sent på hösten. Av torrfisken får vi världens bästa lutfisk, och längre söder i Europa, baccalao. Här i Å finns ett "torrfiskmuseum" för dom som vill se hur det hela går till.


Torkat torskhuvud utanför "torrfiskmuseet".

Torrfisk av torsk under tak för eftertorkning under sommaren.

Lite av Lofoten innan vi kommer till Sörvågen i Moksenes kommun.

Från en lokal fiskar har vi fått tips om var vi kan hitta lite stora fiskar i morgon, på väg mot Röst. Det ser vi fram mot....