Ögonen fulla av Späckhuggare!

I morse lämnade vi "fastlandsdelen" av Lofoten: dit man kan åka men bil utan att ta färga. Via Väröy gick vi till Röst och känner verkligen på att nu är vi ute i havet... Dagens segling var härlig med lagom bidevind från norvest, inga vågor och Bianca som för det mesta gjorde 7 knop och på det bästa 8,2 mot Röst!

Biancas rutt från ytterst i Lofoten till Röst.

Efter en god sparrissoppelunch på Väröya så kom fiskelyckan! 6 stycken stora feta makrillar i ett nafs kom upp ur djupet. Ja vi fick också småsej och en lange som var för små för vårt matbord. De fick åka tillbaka i djupet!




Rederiet gick ner för att titta i Erik och Birgittas bok, "Mot Nordpolen", om just Röst och de hade sett val strax innan Lofoten. Rederiet gick upp och meddelade besättningen att idag finns det chans till val och frågade kapten vilken sort val vi kunde förväntas se. Grindval och kanske någon annan liten valsort blev svaret.

Plötsligt ser rederiet en fena!!!!

Jippii det är späckhuggare och det är många som simmar rätt på Bianca. 7-10 späckhuggare simmar förbi oss! FANTASTISKT!!

Resans höjdpunkt!

Vacker Späckhuggare!

Besättningen fick fram mobiler och fotoapparater i ett huj och log över hela ansiktet.

Att ta sig in till Röst var inte det lättast! Mycket skär var det. Navigationsfärdigheterna kom väl till pass.

Våra två norska besättningsmedlemmar, som vi för övrigt har försökt bli av med i ungefär en vecka, var ytterst nöjda när de för tredje,  men nu för sista gången, mönstade av på Röst och tog färjan tillbaka till Moksenes. Tack Nina, Kristoffer och Bejliss för en härlig tid ombord på båten