December ll

December har för det mesta fortsatt som november med regn och hård vind. Även i natt blåste det nog upp i kuling styrka. Desto gladare blev vi när vi vaknade till tystnad och klar himmel.

Vid lunchtid lämnade vi Råå för en liten runda i sundet. Vi var förbereda för motor, men utanför hamnen kom vinden från syd, dreide SV och la sig på 5 till 7 ms. 

Kurs mot Nivå på danska sidan och retur hem efter en dryg timme. 

Seglade första advent

Då ka vi bocka av december månad. Bianca och kaptenen gjorde Ven runt idag söndag första advent.

Känns riktigt bra. Vi har inte haft många soltimmar i november. Därför var det riktigt härligt att göra en liten privat Ven runt i sol och perfekt vind från vest. Blåste mellan 5 och 7 ms. Tidvis över åtta. Enligt Marin Traffic snittade vi 6,8 knop på rundan. Mycket bra.

Man får kle sig på den här tiden av året. Kaptenen kunne hatt mer på sig. Man rör sig inte så mycket i en båt där allt fungerar som det ska. Vi hade hellre inte planerat att vara ute i tre timmar och fem plussgrader. Men så blev det med följd att kaptenen blev lite frusen på slutet. 

Men én fin december seglats var det. 

Ven till styrbord 1 december 2019.

Nya drömmar

I Skåne kan man fortsatt hitta blommande trädgårdar nu i mitten av november medan Tromsö nord i Norge har satt ny snörekord med över 70 cm. Gemensamt trots stora avstånd är att naturen på varierande vis varvar ned och mer eller mindre går i ide. Stora och små djur, björnar och igelkottar sover för längst och kommer inte att bry sig om vissnande blommor, dimma, grönalger och så småningom snö. När vi människor och andra djur som saknar förmågan att sova riktigt länga har uthärdat den mörka tiden av året, kommer dom att vakna till en ny vår och sommar.

Kaptenen håller vinterdepressionen på avstånd med att drömma om nästa års seglatser. Korta som långa och under tiden har det växt fram en tanke att segla hela vägen till Nordkap längst nord i Norge. Lite i smyg har han börjat planera och varsamt testat iden på Rederiet. Just nu ser det rätt så bra ut.

Men hur långt är det?
Fram och tillbaka på en sommar?

Kaptenen tänker såhär:

I 2012 seglade vi från Höganäs till Lofoten och tillbaka. Vi loggade 2013 Nm. Det tog oss tio veckor. Det var motvind hela vägen norrut, och motvind hela vägen hem. Mycket sämre kunde det inte varit.

Att ta sig helt fram till Tromsö är en distans på ungefär 1200 Nm. I förhållandet till Lofoten är det ungefär 100 Nm längre. I tid räknar vi 5 Nm i timmen vilket blir 20 timmar.

Från Tomsö till Nordkap är det ungefär 170 Nm. Det kan man klara av på en vecka.

Om allt går strålande och gudarna är med oss, vill Kaptenen gärna helt fram till det lilla fiskerisamhället Berlevåg lite öster om Nordkap. Där har han arbetet två somrar 1973 och 1974. Det är 80 Nm till. Antingen ett långt ben eller två dagar beroende på väder.

Med lite tur, och det måste man ha, går det att genomföra sex till sju veckor en väg.

Går det bra klarar vi även retur samma året, men strular det till sig med väder och annat, får Bianca ta en övervintring någon stans i Norge.

Det kan bli en fantastisk seglats!

Även i november

I Skåne håller vi oss fortfarande på plus vad temperaturen angår. Några frostiga nätter har det varit, men för det mesta ligger dagtempraturen kring plus fem. När solen tittar fram och vinden mojnar fristas kaptenen till att kasta loss för att njuta av en liten sväng i sundet. Så var det förra veckan. Vi smög ut en tur på ett par timmar. Lufttemperatur 6 grader. I sjön 8 grader i hamnen och 10 ute i sundet.

Då kan vi bocka av även november som en månad vi varit ute. 

Nu gäller det vinterhandskar från Biltema.

Tanken om att klara av även december har gjort sig gällande. Och kan hända januari... och februari... 

Sesongslut?

På den här tiden av året funderar man mycket på om man ska packa ner seglen för vintern eller våga satsa på ännu en fantastisk dag på havet. Ska seglen packas ihop måste dom va torra. Ju längre vi väntar ju svårare blir det att lyckas med den uppgiften, men vinner några möjligheter som dagen igår.

Frost under natten men skyfri himmel som tog imot solen med en perfekt bris från nord. Det var inte till att motstå.

Bianca på väg mot Humlebäk. Helsingör i horisonten.

Förtöjd i Humlebäk. Nu går vi
till krogen för dansk "frokost" med "en lille en".

Höstfärger mellan krogen och Luisiana.

Ren lycka!

Dagen avlutades med solnergång från balkongen hemma på Råå.

Det blev en fantastisk dag med en underbar segling i båda riktningar. Roligt att se hur vi omedvetet följde samma spåret tillbaka.

Årets sista seglats?

För ankare

Grannarna från Råå paddlar uppblåsbar kanot

Tillsammans med goda grannarna från Råå har vi ankrat lite norr om Kärringön. Sommaren har återkommit och "här är guda gott att vara". Äntligen fick Rederiet sin SUP sjösatt och spenningen var stor om matrosen Folke ville prova nya leksaken. Dingen är han ju kär i sedan förra sommaren. 

Inget problem. Han studsade ut på breda så fort möjligheten gav sig. Lite svårare var det för Rederiet att hitta balansen i början. Men dom klarade flera svängar runt båten utan att trilla i. 

Sommaren är kort...

Vi ligger i Engviken. Det blåser å från vest och är lite kyligt. Vi väntar på att en front ska passera innan värmen kommer för att stanna några dagar. Stannar en natt till innan vi fortsätter - troligen norrut på tisdag.

Igår gjorde vi en liten utflykt och försökte hitta en genväg tillbaka över berg och småkratt. Kan lugnt säga att vi hade tagit oss tillbaka snabbare och enklare lengs med vägen. Men Folke tyckte det var en fin tur. Badade i myrhål, rullade sig i barr och torr ljung, skuttade runt i kratt och på klippor. Det blev mycket borstning för att få lite av krattet ur pelsen.

Efteråt fick man vila sig lite. 

I viken vid Högö är det alltid mysigt fast lite lugnare i maj/juni när Kaptenen och Bianca vårseglar. Då hörs göken här ute, det är inte många båtar och det är ett lugn fast naturen i det stilla går påbörja högvarv med fågelungar och andra former för nytt liv och tillväxt. 

Another day in paradise

Så puttade vi ut från blåa bojen med destination någon stans utanför Göteborg. Natten hade varit lugn. Några regndroppar kom medan vi åt frukost i sittbrunnen. Men nu var det frågan om vår venn vinden. Ut i öppet farvatten blev det sydväst som gradvis ökade på till dryga sex ms. Vi satte genakern och luffade fram med 6 till 7 knop. Och det hållt i sig. En fantastisk dag med jämt god fart en bra bit förbi innloppet till Göteborg. Nu ligger vi för ankare vid Högö söder om Marstrand.

Äntligen fina genakeren

Vinden borjade som förväntat från sydväst utan någon kraft men det räckte till en kryssbog ut från Falkenberg. Kaptenen och Rederiet diskuterade om det var en bra idé att prova gennakern. Stora säcken halades upp på däck och Kaptenen började få ihop fall och skot. Så var det klart och fina seglet viktes ut i vinden.

Är det inte vackert? 

Klockan 17 förtöjde vi på blåa bojen, sjösatte dingen, startade motorn och skussade Folke på land för det som måste göras efter ett sjöpass på sju timmar.

Efteråt badade vi och sedan serverades GT på däcket. Middag, ett glas vin och en underbar kväll. 

Men nu ska det bli bättre

Natten var ingen höjdare. Det blåste rätt länge och gnisslade I förtöjningarna. Kaptenen sov inte bra. Rederiet desto bättre. Planen var att gå ut tidigt med gynnsam vind, men först skulle vi bare...

Klockan blev nio innan vi kom loss och då hade vinden hunnit dreja på nordest. Det är rakt i masten när man går ut från Höganäs och tänker runda Kullen. Nu hoppas vi på en vind som ger oss en lång kryssbog upp längs Hallandskusten. 

Efter dryga timmen fick vi Kullen på styrbord med god margin. Med en ny kurs vester om Hallands Väderö kunde vi sätta storsegl och dra ner på motorn. Fortsatt över sex knop. En mätning på Falkenberg gav 33 Nm. Det kan gå på fem timmar pluss. Nu väntar vi på en vestlig vinddrejning med en ökning till sex ms. Då klarar vi oss utan Yanmarn som får vila. 

Och så blev det. Ett rakt ben till Falkenberg med jemn fart mellan sex och sju knop. Maxade på åtta. 

I Falkenberg förtöje vi 16:15. Då tyckte Folke det fick va nog för dagen och ville på land. 

På bilden nedan ser ni våra grannar för natten. 

Och dagens etapp på 45 Nm. 

Semestersegling 2019

Så är vi igång med årets semestersegling. Som vanligt enades vi om att inte stressa och sätta kursen dit vinden förde oss. Och som vanligt kom vi loss allt för sent, satte kursen rakt mot vinden och bankade motor norrut med åtta till tie sekundmeter mitt i nyllet. I tre timmar fick arme Bianca brottas med vind, ström och vågor. Varför? Jo, vi hade självklart bokat inn en lunch med vänner i Höganäs flera dagar innan övertygade om att vinden blåste på det hållet.

Och nu är vi här. I Höganäs som för fyra år sedan var Biancas hemmahamn. Faktiskt där hon sjösattes första gången. 

Det var en ruggig start och nu tar vi en natt "hemma" innan vi imorgon bitti fortsätter norrut. Det ska bli fin vind.....tror vi... 

God morgon Biancas vänner

I dag är vi uppe med tuppen, eller rättare sagt med göken, måsen, gåsen och alla dom andra som redan är i full gång. Torekov idag, klarar vi det. Östlig vind som vänder på syd ut på dagen. Vi vill ha med oss det mesta av det bästa. Nu är kaffet klart. Två mackor, sedan går vi.
Ankaret upp precis 05:00. Satte segel och gled ut av ankarviken.
"Torekov, Bianca! Torekov!"
"Ska göra mitt bästa Kapten."
"Ojojoj!! Sex sju åtta knop på direkten! Det är Torekov om åtta timmar!"
"Mmmm. Du sköter seglen bra Kapten."

"Nu passerar vi Ringhals, Bianca. Det blåser mellan åtta och tio. Jag tänker vi får ta ett rev i båda stor och för. Du gör bra fart, Bianca, men jag märker hur du får jobba hårt."
"Du känner mig så väl, Kapten. Helt rätt beslut."
"Det har varit rätt mörkt mot nordväst sedan vi gick ut, Bianca. Inget roligt inne i dom molnen kan jag garantera. Jag har kollat SMHI. Åska och dunderregn. Jag tror vi klarar oss undan."

"Hoppas så, Kapten..."



"Du har varit tyst ett tag, Kapten."

Vi har varit ute i sex timmar. Vinden har drejat på syd, blåser mycket kring 10 ms, och vi går på skarp kryss. Sjö och ström emot ger svag framdrift mot målet. Ja, Kaptenen har varit tyst. Bianca kämpar på med ett rev i storen.

" En sjöman kommer när han kommer, inte när han vill, Bianca. Kämpa på lilla gumman."



Igår var det svampsoppa vid lunchtid. Idag serverades ärtsoppa. Den första på pulver. Den andra ur burk. Allt är som känt relativt. Dom som inte ser några Michelin stjärnor i det här har aldrig tvingats utsätta lunchen i hög sjö och känna suget efter den varma soppan växa fram. Konsten är att balansera soppan upp i sittbrunnen utan att den kantrar. Matrosen Fredrik vet mycket väl hur det snabbt blir totalt haveri.

"Bianca! Ser du Hallands Väderö?"
"Gör ej så, Kapten. Du vet mycket väl att jag inte kan se. Men jag litar på dig. Är det långt kvar?"
"Med den här vinden ungefär två timmar. Kör vi motor kan vi vinna femton minuter."
"Vad skal vi med dom minuterna? Dom finns även här."
"Ojoj Bianca, nu var du djup! Og sedan du inte kan se har du hellre inte läst dig till det. Alltså måste du ha tagit det från egen köl...från djupet liksom."
"Kaptenen tränger inte va spydig!"
"Ursäkta, Bianca. Håller med dig. Men det var ju lite roligt?"

Några timmar senare:

"Bianca"
"Ja?" 
"Vi missade Torekov..." 
"Men orkade vi inte??? Vi var ju nästan där??" 
"Helt rätt Bianca, men jag var inte så sugen på Torekov. Långhelg och mycket partaj där ikväll. Några timmar extra så är vi hemma på Råå och du får ligga på din egen plats. Och imorgon blir du städad och spolad."
"Oj då! Det var snabba beslut. Men absolut bra, Kapten."
"Får man tacka för seglatsen, Bianca. Som vanligt har du skött dig bra. Jag känner mig trygg med dig." 
"Tack samma, Kapten. Hälsa Rederiet." 

"God morgon Kaptenen! Sovmorgon?" Bianca var på gott humör som vanligt. Klockan var nio. "Sovmorgon vet jag inte... Det blev sent igår. Halv två i natten innan jag kom under täcket. Inseglingen i mörkret mellan holmar och skär tog ju litt energi. Tyckte du inte? Eller var du sugen på att stryka järnkölen mot Bohus graniten ännu en gång?"

"Så så Kaptenen. Du behöver varken försvara dig eller bli på dåligt humör. Du var duktig igår fast vi inte kom så långt vi ville." "Nej så är det, Bianca. En sjömann kommer när han kommer, inte när han vill."

"Det var bra sagt, men det har du knappast hittat på själv?" 

"Helt rätt, Bianca. Jag har det från Anders Eriksson, första svensken som har seglat nonstop ensam jorden runt. Han borde ju veta. Är det inte så du upplever även våra äventyr? Det blir sällan som vi önskar." 

"Idag har det varit fint Kapten. Och du har varit allert för det mästa."

"Vadå för det mästa!!?"

"Du tog dig snyggt förbi Styggingarna utanför Skärhamn och manövrerade oss säkert genom skiten utanför Tjörn och Klåverön men kom på fel sida av en grön stake in mot Sälö fjord fast det var ingen fara. Senare på dagen kom brottet Viten innanför Tistlarna lite brott på dig om man får sega, och.. ."

"Tack det räcker Bianca! Fast en del får du skylla dig själv! När jag setter autopiloten på måste du styra rätt! Du slingrar och avviker för mycket. Det har jag i alla fall fått lära mig på denna turen. Och nu ska vi hem, Bianca. Tjafsa inte mera nu. Det blir tidig avfart i morgon. Prognosen är inte bra ut på dagen. Vi får kämpa med motvind."

"Jag är din, Kapten."

"Tramsa inte. Nu sover vi!!!"

Långsegla

Precis 17:00 släppte vi den blåa bojen och gick ut norr om Dannemark. Vinden hade lugnat ner sig och Kaptenen bedömde möjligheten för en fin segling som goda.

Vi började med en skarp vestlig kryss för att få distans nog till att sätta kursen söderut längs med svenska västkusten. Stabil vind kring seks till sju. Obefintlig våghöjd. Bianca gjorde 6 till 7 knop. Kaffe på termos, kjeks och choklad. Vad mer kan man begära?

Det kan vara konstigt på sjön. En bit västerut såg kaptenen något han kände igen rakt norrut. Men det var ju dom förbannade Kosteröarna där han kämpade så tapper förra dagen. Var dom inte längre bort? Jaja. Så trögt gick det altså.

En och en halv timme ut gjorde vi som planerat ett slag söderut och nu pekade kursvektoren söderut med god klaring till land. Pluss sex knop. Mycket lovande för ett långt rakt ben på flera timmar.

Och så blev det.

Ett kvällspass som slutade som nattpass vid kaj i Ängwik. Samma plats som på vägen norrut. Ambitionen var att ta sig söder om Marstrand men då hade klockan varit ungefär tre på natten. 

Vi hade stabil vind, för det mesta molnigt, men en vacker solnedgång bjöds vi på innan vi tende Biancas lanternor.

Oj oj oj vad det blåste

Lite jobbigt var det igår så Kaptenen kojade tidigt. Åtta plingade det i mobilen och vi vaknade, pigga och utvilade. Frukost, en koll på SMHI. Inte så illa. Vind kring åtta. Riktigt nog rakt imot våran drömkurs men ändå.... 🤔

Vi startade motorn, kastade loss och tuffade ut föbi Gula Humpen norr om Grebbestad mot öppet hav. Vinden hade ökat på något, sjön var inte för grov, men möjlig kurs inkluderat sannsynliga kryssvinklar... Skal... Skal inte... Skal... Det blev inte. Kurs satt mot farleden i skydd av öar, holmar och skär. Och bra var det för nu kom vädret på riktigt. I kasten mätte vi över 15 SM ock för det mästa kring tolv. Det tog imot kan man lugnt säga.

Vi kämpade på förbi Grebbestad, Fjällbacka, tvekade men tackade nej till smala rännan vid Hamburgsund, valde att titta ut havet, fortsatt stark vind från syd, dags att pausa, perfekt med blå boj vid ön Dannemark.

Sen lunch, en tupplur, sedan kaffe och ny bedömning inför nästa etapp. 

Smutthål i gränskontrollen

Mellan Hvaler i Norge och Kosteröarna i Sverige går det gemensamma gränsen mellan länderna. Den är tydligt markerad även till havs med gula bojer och syns om ett rött sträck i sjökortet. 

Men här finns ett smutthål i svenska gränskontrollen. Vi hade inget att dölja. Lite osäkra på burken med Säterrömme, två brunostar och ett paket Lammerull var vi, men i övrigt redo för inträde i kungariket. Men här var ingen gränskontroll, varken på norsk eller svensk sida då Bianca och Kaptenen tog sig över igår eftermiddag. Berodde det på vädret? Var vinden för hård? Vi kan känna sympati i så fall. Det är inte roligt att ligga till havs i en gungande båt och bara vänta, men det innebär att här finns ett hål i gränskontrollen.

Hemresan börjat

Rederiet och Folke åkte i morse till Sandefjord för att ta färjan med bilen till Strömstad. Kaptenen och Bianca kastade loss och började sin hemresa. Väl ute av sundet mellan Nøtterøy och Tjøme blåste det sydlig vind 4 till 6 ms. Vi håller vid lunchtid kurs mot Koster. Hade hoppats på mer västlig eller östlig vind och kurs längre ner i Bohuslän. 
Medan vi seglar på äter vi lunch. 



Efter lunch fortsatte vinden från samma håll men, trots meteorologernas övertygelse om det motsatta, ökade den jämt på till den passerade tio sekundmeter. Kaptenen hade det på känslan och hann ta två rev i storen innan vi kom så långt. Men stökigt blev det ändå ombord i Bianca.



Det rapporterades även att vi försvann från Marine Traffic väster om Kosteröarna. Kaptenen kan därför lugna våra följare att vi ligger på blå boj vid Trossö.

Svensken Folke blev norsk champion

Det är en enda anledning till att vi befinner oss just i Melsomvik. Folke har varit på hundutställning.
Vinnaren från otaliga andra tävlingar var också där. Matte var skraj och hade förlorat även innan tävlingen började.
- Ryck upp dig, sa Kaptenen, som annars inte brukar vara med.

Och mer skulle det inte till. Bästa ekipaget vann självklart.
Det gäller att känna sitt värde.





Efter den euforiska tävlingen lugnade Folke nerverna med att hälsa på några vita kompisar som luktade jätte gott.