Bianca ren som en Swan

Kapten och Bianca hämtade in sig efter den häftiga seglatsen hem från Varberg.

Väl hemma så blev Bianca rentvättad så hon nästan var lika fin som en Swan! Kapten har knappt hämtat sig efter att Bianca låg förtöjd till den nya Swan 48:an. Tänk vad smutsig Bianca var sa Kapten, det är nästan så att jag skäms för att Bianca var så smutsig. Nåja Bianca har varit ute på vift och legat på svaj för det mesta. Det brukar betyda att besättningen får med sig en hel del sand och dyl med ombord efter besök på öarna med dingen. 

Nåväl, besättningen har tvättat och skrubbat båt, hund och kläder och är nu redo för nya äventyr. Lite stillsamt tog Kapten och Rederiet sikte på Humlebäck (DK) för en trevlig lunch på favoritkron i backen. Fantastisk fin vind över sundet och hann precis att förtöja så kom en liten skur. Skeppshunden Folke hade ledigt idag och fick passa huset.

Den här hittade Kaptenen i en bergspräcka vid Kärringön.

Favoritkrogen hade tyvärr råkat ut för en vattenskada så Rederiet och Kapten fick gå lite högre upp i backen till nästa krog. 

Mycket turister då Humlebäck är området för Louisiana och en spännande utställning om "Modern".

 

Hemåt blåste det på friskt och Bianca sköt iväg och vi låg på 7,5-9 knop hela vägen hem till Råå. Helt underbar segling. 

Vi laddar för en seglats ner längs danska kusten innan Rederiets semester tar slut.

Fyra blev till två

Innan vi seglade hemifrån erklärade Rederiet till alla som ville lyssna att vi skulle segla fyra veckor. "Eller lite kortare", lade Kaptenen till lite försiktigt.

Två fantastiska veckor blev det med många fina naturhamnar, träff med goda vänner, morgondopp och fin segling. Men så ville meteorologerna något annat och drog en massa regn,åska och hårda vindar inn över kusten. Vi enades om att snabbt ta oss hemåt.

Från Vinga seglade vi till Varberg fast det blev några timmar för motor med en östlig vind som ville ha oss till Lesø i Danmark.

I Varberg hamn vinkades vi inn till en splitter ny Swan 48 ägarna hade hämtat i Finland. Allt blänkte och stackars lilla Bianca såg ut som ett gammalt smutsigt hundhus bredvid.

Från Varberg och hem är en ren transportsträcka. Inget kul alls och görs undan med ett till två långa pass. Folke och Rederiet valde att ta toget nästa dag.

Upp med tuppen klockan sex med toget klockan sju.

Folke och Rederiet smyger över däcket på Swan 48'an.

Kaptenen kastade loss och hoppades klara Torekov i den östliga brisen meteorologerna lovade men så gick det inte. Det ökade på, vi pressades längre och längre ut från land och hade stundtals bäring mot Gilleleje i Danmark. Med ett rev i båda för och stor gjorde vi för det mesta 6 till 8 knop. 

Vi guffade på enda hem till Råå. Kraftig motström från Höganäs och i hamn efter 12 timmar.

Kapteinen har sovit djupt i natt.

Avmönstring i Varberg för Skepshunden och Rederiet

Besättningen vaknade i den lilla söta hamnen på Vinga efter en mycket god natts sömn. En sista liten tur runt på ön med Skeppshunden och sen kastades förtöjningarna. 

Dagen har varit en av de sämre rent seglingsmässigt. Motström, motvind och ändrade vindar hela tiden. Men det kändes på hela besättningen att nu är målet Råå och hemmahamnen. Binaca tuffade på, solen hade försvunnit bland molnen och det kändes som om sommaren tog slut. En kort paus där rederiet och Skeppshunden tog dingen in till land. Hamnade mitt i ett gäng kalvar och en ko som jagade varandra. Gulp tänkte rederiet och fick fort tag i Skeppshunden. Folke fick ett snabbt pass simmträning efter att han bevattnat några buskar på Ko-ön. Hopp i dingen och kom oss i trygghet på Bianca.

Motströmmen var rejäl idag och det var segt att ta sig fram. Men det som väntar på något gott väntar alltid för länga :-) Varberg visade sin soligaste sida och besättningen blev positivt överrrasklad hur finns och trevligt det var i hamnen och runt om Varbergs fästning. Hit kommer Bianca fler gånger! 

Imorgon tar Rederiet och Skeppshunden fakirtåget (07.05) mot Råå. Kapten seglar hem Bianca och så får vi se hur vädret blir om Danmark är nästa seglarmål.

Vinga

Efter ett traumatisk stopp på Kjärringön gick färden vidare söderut. Utkäften söder om Marstrand? Lite laber bris i början men sedan vände vinden på nordväst. Upp med gennackern och Bianca sköt fart. Åtta knop plus och vi gled ifrån dom andra båtarna.

Utkäften? Nix! Vinga!

Svintur hade vi och fick sista hamnplatsen.

Har ni inte varit här anbefales ön på det värmaste. Här växte Evert Taube upp och ön har i övrigt en interessant historia.

Och till slut gick solen ner utanför Vinga.

Fjordar, Granit och månen

Rederiet och Kapten hade båtmöte, tittade på alla appar med väder som finns och inget tydde på att det skulle ändra sig vädermässigt veckan efter. Rederiet ville så gärna vara uta lääänge med Bianca, men att sitta i en hamn i hällregn en vecka kändes sådär lockande. Besättningen beslutade att påbörja seglatsen hemåt mot Råå. Ankaret togs upp och Bianca lämnade den fina viken Dannemark och styrde mot Båtmatrosen Folkes födelseplats Åbyfjorden. 

Kapten och Rederiet har i många år pratat om att segla in i Åbyfjorden och hälsa på Jill och Lasse och förtöja på deras fina brygga. 

En underbar kväll med skratt, god mat och fin stämning. Skeppshunden Folke fick träffas sin kära mor, sina mostrar och busa med de älskade katterna. 

Det hanns med en lunch i Hamburgersund innan Bianca fortsatte söderut.

Med fin nordväst kunde vi sätta genakern och hå utomskärs. Efter ett tag fattade Rederiet att Kjärringön var en möjlig destination och erklärade att dit skulle vi.

Kaptenen tycker Kjärringön är ett jytter. Trangt, grunt och svårt att hitta plats. Det blev lite hetsig stämning och Kaptenen tappade fokus på navigeringen. PANG! Självklart råkade vi träffa grundet utanför hamnen medan vi fiplade med fendrar och förtöjningar. Rederiet skallade pannbenet i bygeln på stäven och Kaptenens självbild chockades akut och svårt. Det blev ingen hamnplats. Det blev ankare!

Dingen till land och sedan hälsades på Ina och Magnus från Ängelholm som har skaffat sommarboende på ön. Vilken trevlig kväll, trots grundstötningen.

Granit

Det skal handla om granit.

Vi beslutade att ligga över vid Dannemark ännu ett dygn. 

Så ser det ut när Bianca snurrar kring ankaret ett dygn.

Här är bra på alla sätt och Kaptenen tänkte det inte var fäl att forska lite mer kring granibrottens historia. Det är nämligen fascinerande att se alla dessa block i olika storlekar som finns över ett stort område på ön.

Dels funderar man på hur dom arbetade och hur dom transporterade stenarna ned till sjön och ombord i de skepp som fraktade graniten ut i världen.

Det fantes många stenbrott från norska gränsen till Gullmarn och uttaget av den bohuslänska graniten började tidligt artonhundratalet med förstärkning av Marstrand fästning. Det utvecklades till en omfattande exportindustri som nådde sin höjdpunkt vid ekonomiska krisen kring 1930. Troligen förklarar det dessa mängder med granitblock som ligger i högar runt på ön. 

En trevlig artikel berättar lite om historien och hur arbetet gick till i området.  http://dragetshistoria.se/stenbrytningen/

Dagen i övrigt gick med till att bada och se till att Folke fick sina behov utförda med fast grund under fötterna.

Väl tillbaka ville han inte ombord i Bianca. Han föredrog att sitta i dingen och spana på gässen som simmade omkring.

Kvällens lilla expedition på ön bjöd på vackra vyn 

och den obeskrivligt härliga känslan av å gå barfota på slät, solvärmd granit.

 

Botad hemlängtan och Skeppshunden Folkes firande i Hunnebostrand

Då släppte äntligen vindens hårda tag Bohuslän för att ta en paus. Kapten och Rederiet var ganska trötta på att ligga fast i den visserligen fina hamnen Ängeviken men tills slut blir det lite tråkigt. 05.30 vaknade således besättningen, rastade Skeppshunden Folke och sjöng hurra hurra för 5 åringen. Ett tugben med anka till frukost fick han. Motvilligt följde Folke med på morgonpromenad och tänkte nog att övriga i besättningen fått en tegelsten i huvudet som var uppe så tidigt. 

Skepp ohoj så smög sig Bianca tyst ut ur hamnen för att inte störa resten av de sovande båtarna. Fantastisk fin segling med stundtals över 8 knop utomskärs. Bianca forsade förbi väster om Mollösund, Käringön, Smögen, Hållö fyr och var ganska ensamma så tidigt på morgonen. Till kaptens förtret kom det ut en Constrast 36 med norsk flagg och jättefina segel som seglade om Bianca, men det berodde nog bara på att dingen ligger och bromsar Biancas fart :-).

Plötsligt får Kapten telefon från Hunnebostrand. Kapten Peter och Rederiet Gunilla undrar om vi snart är i Hunnebo? (Kapten Peter har koll på Biancas AIS men har själv ingen) och har nu en ledig plats i den i stort sett fullbelagda hamnen. Vilken tur! Fylla på med lite grannsnack, vatten, lite shopping och en härlig kväll med goda musslor och våra trevliga grannar hemma på Råå! Rederiets begynnande hemlängtan stillades. 

Att ligga i hamn under de värsta semesterveckorna är att ha en stor portion tålamod för det är folk överallt och hålla tummarna att natten blir relativt tyst. Det gick bra även inatt. 

Någon stans i gyttret ligger Bianca.

Just nu ligger Bianca på svaj i en vik vid namn Dannemark, efter att ha kört på "havsautobahn" den fantastiskt långa distansen på 5nm.

På kvällen förmådde Rederiet Kaptenen att fästa lilla Suzukin (2hk) på dingen och bli med på utflukt. Matsäck var packad och väl uppe på högsta punkten dukades det upp med färska räkor, frallor och en underbar majonnäs från fiskbutiken i Hunnebostrand. 

Jordgubbarna var gudomliga. På färg, smak och storlek. Lokalt producerade på Röd innanför Hunnebostrand.

Folke värdesätter att Kaptenen blev med på utflykten.

Stort tack och beröm till Rederiets ständiga förmåga att sätta färg på tillvaron.

Engewiken? Ängeviken? Engeviken?

Det är en väl skyddad hamn norr om Kyrkesund fast man inte tycks vara ens om hur namnet ska skrivas. Vi har varit här ett flertal gånger förut. Det är ingen metropol men lugnt och trivsamt. Ända problemet är passerande motorbåtar som tycker det är onaturligt att max hålla 5 knop vilket gäller i hela sundet.

För oss som ligger längs kajen bredvid blir det tidvis mycket skvalp när dom dundrar förbi. Och värst för mindre motorbåtar som inte har en tung, djup kjöl som dämpar rörelserna.

Ovädret kom som varnat och det tjöt till rätt så bra inatt.

Men det gjorde inget för vi hade förmånen att bli bjudna hem till bekanta som har ett sommarställe i närheten. Skaldjursfråssa à la Bohuslän!

Stort tack till Johan och Maria som både skjutsade oss fram och tillbaka och serverade färska räkor, kräftor, bröd, ost, jordgubbar, glass, vin och kaffe.

Vilken kväll!

Och vad gör vi nu?

Det blåser fortsatt frisk nordväst och utanför går det garanterat gammal sjö.

Vi måste inget. Kan hända stannar vi här i Engewiken (eller hur det nu ska skrivas) ett dygn till.

---------

Och så blev det. 

Rederiet var när att få en brytning på eftermiddagen, men Kaptenen tog hund och överordnade ut på en längre promenad där även glass ingick.

Väl åter ombord i Bianca serverades en GT med lime och isbitar, något som värdesattes i sommarvärmen.

Det gjorde susen och Rederiet förvandlades till ruffhäxa efter några minuter.

Spagetti med köttfärssås blev det. Även ett glas rött vin erbjöds Kaptenen. Mätta och belåtna sänkte roen sig över besättningen, och bäst av allt: imorgon vänder vinden till östlig. Då fortsätter vi norrut.

Tack för idag.

Utkäften

Idag är det fredag. Natten till söndag ska ett oväder med kulingkast passera söderut längs kusten. Då vill vi ligga skyddade i någon hamn och valet är Engwik norr för Kyrkesund. Men det blir först i morgon. Nu ligger vi på ankare i Utkäften söder om Marstrand.

Fin segling hela sträckan. Först ett rakt ben från Styrsö ut förbi Vinga. Sedan ett rakt ben ända fram till Utkäften.

Folke har vänt sig till sjölivet. Han ligger nede och sover till vi startar motorn. Då vet han vi närmar oss land och kommer upp för att kolla läget.

Utkäften är en populär skyddad vik. Vi har räknat åttio båtar varav ett flertal ligger förtöjd mot klipporna.

Allt väl ombord.

Rååborna, solnedgång och Tarns Habour Masters födelsedag

Idag har Bianca fått vila, Vi har "bara" gått runt hörnet för att handla, rasta Folke och fylla på dricksvatten. Rederiet passade på att rasta sin Garminklocka och fick ihop 1000 m simning. 

Under hela året, förutom när Rederiet och Kapten seglar, är det Kapten som står för mathållningen. Men när Bianca tuffar ut på sommarsegling fixar Rederiet ihop en massa goda kulinariska måltider. Under tiden som besättningen på Bianca vänta in Ariel IV (grannar från Råå) med besättning fixade Rederiet den godaste potatissalladen "a la Gunsan". Rederiets lilla mors recept på potatissallad med äpple, senap och egentligen bostongurkan men det fanns inte ombord. 

Vi hade en förhoppning om att Matros Fredrik och Matros Karin skulle dyka upp för en fin grillning på klipporna och dom kom som nyblivna semesterfirare. 

Kapten och Rederiet på Ariel IV har en grill som verkligen fick gå varm med mycket goda korvar, fläskkotletter, majskolvar och grillen har nog svalnat till imorgon för så mycket som grillades på denna lilla grillen.

Solen gick ner över Vinga fyr och Tarns Habour Master blev gratulerad med födelsedagssång. Grattis fina Far Magnus på födelsedagen"! Ytterligare en underbar dag på Bianca med goda vänner och familjen Hjelm tog slut. 

Största händelsen för Matros Folke var när Kapten och Rederiet blåste upp dingen. Lyckan var total för matrosen Folke. Han hoppade rätt ner i dingen och tittade förväntansfull på sin matte " Kom igen!! Nu ror vi till land".

Utanför Styrsö

Rederiet var mycket nöjd med Kaptenens val av ankrinsgplats igår. Och visst var det trevligt. 

Kring midnatt kom åskan långsamt närmare och prick midnatt började det regna. Vi var väl förberedda. Allt under däck eller bimin i sittbrunnen. Vi låg i förpiken och lyssnade på regnet och åskan som brummade i fjärran. Plötsligt lystes allt upp samtidigt som det smalt. Vi var fortsatt vid liv och Bianca flytande.

När vi gick ut nästa morgon funkade inte AIS'n. En omstart gjorde susen. Åskan hade nog varit en chock även för den.

Meteorologerna hade lovat frånlandsvind men det blev det motsatta. Vi gjorde ett kryssben rakt västerut och slog sedan norrut. Lite tur hade vi som sedan kunde segla upp till södra delen av Göteborgs skärgård.

Folke blev luftad i Vrångö och nu ligger vi på svaj utanför Styrsö. Bättre kan man inte ha det.

Långa pass men till slut måste Folke få en tur på land. Han är duktig att åka sup med Rederiet.

Sommarprat, Gennaker och Suppen!

 Lämnade den lilla fina hamnen i Falkenberg där det var ordning och reda. Trevlig personal som tog emot oss och hälsade välkommen 🙏🏻 

Upp med Gennakern  och full fart mot Bohuslän. Kom strax upp i 8,5 knop. Snart är vi i södra delarna av Göteborgs skärgård. Otroligt fint segling för hela besättning. MatrosFolke myser och sover ner i ruffen där det är svalt och skönt! Rederiet kämpar på att komma i semesterlunk och lyssnar på sommarpratarna-21.

Ligger på svaj vid Kungsbacka fjorden. Folke och Rederiet har varit i land med suppen.

Semester 2021

Så kom vi äntligen i väg. 

- Hur länge ska ni vara ute?, frågar grannarna.

- Fyra veckor, svarar Rederiet.

- Eller lite kortare, tillägger Kaptenen.

Allt beror på vädret, men så långt är det mycket bra.

Vi lämnade Råå söndag vid lunchtid och tog oss till Gilleleje. Det har blivit tradition att äta spätta på krogen och vakna till frukost med nybakade frukostbröd från den lokala bagaren.

Vi kom ut innan nio och satte kursen norrut. Förste ettappe var Torekov så Folke fick trampa av sig lite innan vi gick mot Falkenberg. Det blev en härlig segling och vi noterade 8,1 knop innan vi passerade Kullen.

Ut från Torekov 12:45. Var det vind så vi kunde sätta genakern? Jodå. Kaptenen fick böka lite innan allt var klart men sedan seglade vi norrut med plus/minus sju knop.

Gradvis spaknade vinden och när Bianca inte rörde sig med mer än två tre knop var det dags att ta ett dopp.

Till sist vända vinden rakt imot och sista timmen fick Yanmar ta över.

Ligger nu i Falkenberg/Lövstaviken. Allt väl ombord.