Facelift

Igår sjösattes Bianca åter efter lite underhåll av skroget efter den långa seglatsen. Sidorna blev polerade och under vattenlinjen spolades det rent efter förra årets misslyckade bottenmålning.

Troligen gick det för snabbt förra gången. Målningen hann inte torka, förblev blöt och spolades av i sjön. Resultatet blev snabb påväxt av alger.

Populärt att odla grödor, men Kaptenen tycker inte om dessa.

Vi kunde gnida av färgen med fingret.

Det var besvärligt att få varvet till att acceptera reklamationen men nu är hon fin.

Kaptenen har räknat ut att vi brände extra diesel för mellan två och tre tusen kronor orsakat av påväxten som bromsar rejält. Vi förlorade självklart även när vi seglade. Inte så bra för miljön var det heller.

På eftermiddagen stack vi ut, ankrade utanför Råå, badade och efter kvart kom även grannarna ut, förtöjde i Bianca och delade kvällen med oss.

Åter på Råå

Söndag 14 augusti gled Bianca in i kanalen på Råå och förtöjd på sin plats hemma. 

Den långa seglatsen till Tromsø och tillbaka var avslutat och Kaptenen kunde mycket nöjd se tillbaka på 14 veckors seglats utan allvarliga händelser. Lite strul och några "nära på" har det varit, men vi har klarat oss mycket bra.

Väl hemma blev vi önskat välkomna av grannarna, som även hissade signalflaggor för anledningen.

Sammanfattar vi så är det längsta seglatsen båda i distans och tid för Kaptenen, Bianca, Yanmar, Vera och Rayman. 

Även för Rederiet och Folke blev det nytt personligt rekord med sex veckor ombord på sträckan Tromsø - Bergen.

Det blev 2799 NM och Yanmar fick jobba 438 timmar. Vi kunde ha seglat mer, men då hade vi fortfarande varit någon stans på norska kusten. Kan hända in i september. Det tidsutrymmet hade vi inte.  Vi har tankat 1086 liter diesel. Vill inte tänka på vad det kostade. Men alternativt kunde vi hyrt en lyxyacht till 76000€ per vecka...

https://www.yachtcharterfleet.com/luxury-charter-yacht-24784/chantal.htm

Det har varit ett stort privilegium att få genomföra denna resan, och att få dela delar av sträckan med dom som varit med.

Och det är ett stort privilegium att få vara hemma på Råå.

 

Skagen till Gilleleje

Vi har börjat hemresan och vill fram. Kaptenen gjorde därför den bedömningen att snabbaste rutten från Skagen var söderut mellan Lesö och Jylland. Sällan har han, om någon gång, planerat sämre.

Kraftig motström och vind. 

Och problemet förstärktes av att vi inte hade sjökort i plottern över danska kusten. Dom filerna råkade vi slätta i Kristiansund. En mengd datastrul som förstörde en hel dag i Skagen, resulterade inte i annat än frustration. Detaljerna drar vi inte här, men Kaptenen fick utstå med att så får det va tills vi kommer hem till Råå.

Back to basic!

Kaptenen letade fram ett gammalt papperssjökort från 1980 som lägat oanvänd i sjutton år. Det följde med förra båten. Koordinaterne som visade vår posisjon visades i plottern. Nu gällde det att komma ihåg vad man lärde på skepparutbildningen.

Med papper, blyertspenna och kompassen i kikaren var det möjligt att se var ungefär vi befann oss, men med låg noggrannhet vad gällde djupförhållanden. Längs danska kusten är det grunnt många sjömil ut från land. Det gick trögt med vind och ström imot.

Sen kväll gick vi in till Hals vid inloppet till Limfjorden. Inte in i hamnen, men ankrade utanför.

Vi hann precis solnedgången och ett kvällsdopp.

Opp med tuppen nästa dag och ut halv fem till samma sol men nu för uppåtgående.

Kvällen innan hade vi noggrant kollat prognoserna för vind och ström. Inget åt slumpen idag. Nära på nittio sjömil till Gilleleje. Var det möjligt?

Går alltid att prova.

Några timmar ute skimtades vindsnurror i horisonten. Det kunde vi inte förutse med våra tillgängliga resurser. Vi var sydväst av Anholt och ju närmare vi kom ju fler blev det. 

Gå utan om? 

Dom täckte hela horisonten. 

Får man segla genom?

En vaktbåt skimtades och Kaptenen gjorde flera försök på att få kontakt via VHF. Till sist svarade dom. Fick vi gå genom?

- Yes, it's ok but be careful with the turbins.

Vad annars, tänkte Kaptenen, och tackade för svaret.

Det tog sin lilla tid att ta sig genom, men utan om ville fördröjd seglatsen minst en timme.

Några som har anpassat sig till den nya tekniken är ålakråkorna/skarvarna som vilar ut på dessa perfekt tillpassade skapelser.

Lite och ingen vind men Yanmar kämpade på utan avbrott i tretton och en halv timme.

Från Råå la Rederiet ut med grannen up till Gilleleje då det var klart att Bianca ville klara av det.

Precis arton noll noll gled vi in i hamnen.

Här är riktigt varmt. Som om sommaren. För första gången det här året. Vera får vila och yllekläderna läggas bort. Resan är nästan slut.

Över till Skagen

Halv fem var vi vakna. 

Gryning men behövligt med ljus tend i salongen. Snart soloppgang och den ville vi ha med oss på vägen ut i skjærgården.

Väl ute mellan holmar och skär fick vi snabbt en nordöstlig vind kring fyra till fem ms. 

Strömkarta

Det gav en fin kryss i förhållande till vår kurs, men det gick även en stark ström längs kusten som arbetade mot oss. Därför holdt vi oss till planen att komma långt ut så snabbt som möjligt med stöd av Yanmar.

Och så blev det resten av överfarten. Endast ett par timmar tyckte Kaptenen det var vind nog att låta Yanmar vila. Han ville fram nu.

Vi kom fram nästa på tiden vi gissade. Sexton och en halv timme blev det. 

Utanför revet blev det skymning, vi fick sätta på navigationsljus, och se månen stiga upp i öst över alla fartyg som ligger utanför och väntar på något.

Summerar vi ihop distansen som blev på 97 NM och tog sexton och en halv timme, gick det hyfsat enligt plan: snabbaste möjliga överfarten till Skagen. Men vindarna blev inte som förväntat. Prognoserna var åtta ms efter lunch. Vi såg sällan sju. Oftast tre till fem akterifrån.

Kaptenen bidrog inte mycket. 

Dom som ska krediteras är Yanmar som uthålligt har dunkat på. Han förtjänar en bild.

Sedan är det Rayman, autopiloten, som styrt på bästa möjliga sätt. 

Och sist, men inte minst, Bianca som på ett säkert sätt rymde oss alla.

Bianca i Skagen

En annan svensk båt vi stött på vi flera tillfällen längs norska kusten, Panta Rhei, seglade ungefär samma sträcka samtidigt som oss. Och dom seglar. Det tog dom tjugotvå timmar! Det var Kaptenen inte sugen på.

Det handlar inte om att det är svårt. Det handlar om psykisk uthållighet. Är man två eller flera ombord går det att sova. Va fri sammanhängande några timmar. Är man själv finns inte den möjligheten.

Nu ligger vi över ett dygn (fast det är svårt) och återhämtar oss. Det kostar i Skagen, men så får det va.

 

Utanför Kristiansand

Det blev en riktigt fin dag rent seglingsmessigt. Kom igång halv sju och ankrade klockan sexton i Svensvika utanför Kristiansand.

Nu förbereder vi oss för morgondagens översegling till Skagen. Drygt nittio sjömil kan det bli. Tie längre än Hunnebostrand - Arendal som vi klarade av på fjorton. Ska vi gissa på sexton imorgon?

Windy bjuder på mycket svag nordlig vind fram mot lunch. 

Kan bli sex timmar med motor. Det gäller att ta seg över på kortast möjlig tid. 

Efter lunch ökar det nämligen på. Windy har 8 ms i sin prognos. Om den håller är det perfekt. Lite spännande det här.

Onsdag blir nog en vilodag i Skagen. Sedan söderut om vindarna vill.

Farsund

Sämsta dagen på hela resan?

Börjar Kaptenen tröttna?

Väl ute efter en mycket lugn natt i lilla lagunen vaknade vi till regn. Bara att få upp ankaret räckte till att Kaptenen blev blöt.

Ute väntade dyningarna och dom kom från alla håll. Det gick att segla en bit, men igjen fick segel och rigg ta stryk när vinden var för svag för vågorna. Det var berg och djupa dalar på allra värsta sätt.

Vi hade sjöstuvat, tyckte Kaptenen, men det räckte inte när en toppad våg la Bianca ner i babord sidled. CD skivor och lite annat som också flög iväg har Kaptenen plockat upp innan det fotades.

Vi landade i Farsund vid femtiden. Han att handla innan affären stängde. Sen full tank diesel och ut i en trevlig vik.

Bönor i tomatsås, två karbonader och lite grönt. En öl. Lugnt och skönt.

Värsta dagen?

Jepp! 

Men når enden er god er allting godt! sier vi i Norge.

Imorgen er det rundt Lindesnes och vidare i riktning Kristiansund. Tirsdag över till Skagen.

Jæren - en transportsträcka

Dagens etapp är en ren transportsträcka.

Landskapet längs kusten söder om Stavanger kallas Jæren och hör till de mest grödiga Norge. Här hittar vi de största mjölkproducenterna. I övrigt kan det för en seglare jämföras med Hallands kust i Sverige. Något man bare måste ta sig förbi.

Det gick en liten kuling förbi i natt. Sjön är därför rätt grov med bölger som kommer snätt in akterifrån. Med vind under fyra ms och ström från samma håll går det inte att segla. Det fladdrar och smäller i duk och rigg. Åter är det Yanmar som sköter framdriften.

Det blev ett jäkla rullande i drygt sex timmar och det räckte till utsidan av Egersund.

Vi ankrade i liten lugn lagun där det inte finns andra båtar. På andra droppet satt ankaret och nu är det dags för en ankardram. Blir GT i kväll.

Mot Råå

Da vi vaknade i morse kändes det tydeligt att nu var hemresan som återstod. Kaptenen har funderat på att ta en sväng opp till Tönsberg, men då förlängs den redan rekordlånga resan med ytterligare två veckor. Rederiet påminde Kaptenen att det inte är så dumt att vara på Råå under sommaren, så nu är det Råa som gäller.

Lugn natt har det varit i vår lilla vik, fast lite kyligt. Är det redan höst? Vi fick torka av nattens dogg på kapell och sprayhood.

Inte alla lämnade Bianca i Bergen. Då Kaptenen städade undan lite innan avfärd, hittades en blindpassasjer ombord.

En festing hadde planerat att ta sig illegalt till Sverige. Nu fick den gå planken och testa sin förmåga att simma.

Vädret?

Ingen eller liten vind imot. Tidvis sol. Bättre ju längre ut vi kommer. Pitstop i Haugesund så Yanmar har något att arbeta med.

Vi blev mottagna med ett stort leende, tankade diesel och fortsatte på direkten.

Vinden började öka lite innan Haugesund. Nu var det bare att sätta segel. Lens och slör hela vägen till Kvitsöy.

Här hade Kaptenen tänkt att ankra för natten, men så blev det inte. Vi testade mellan holmar och skär, men det fastnade inte som Kaptenen ville. En extra koll på väderprognosen viste upp i 14 ms under natten. Opp med ankaret.

Det blev en lång dag. Tretton timmar. Och nu ligger vi i Tananger. Den middag. Tur att det fanns böner.