God Jul

Bianca är utan segel den här vintern. Förra året seglade vi varje månad tolv månader i rad. Det blir inte så det här året. Men söndag 13 december kastade vi loss och tuffade ut mot Ven. 

Kaptenen äter den lunch på turen ut mot Ven.

Nord om Ven har två askurnor sänkts i havet från Biancas akter. Det var två goda gubbar som båda tyckte om en fram. Dom fick var sin till jul.

Juledram till Antoni och Kurt

Bianca med besetning önskar alla en God Jul och ett Gott Nytt År 2021!

Värme ombord - vi isolerar skrovet

I våran del av världen är det sällan för varmt ombord men det händer någon gång under sommaren när den är på sitt bästa. Det kan bli väl mycket på dagen och jobbigt att få sova nattetid.

För oss som börjar säsong tidig och även håller på långt efter den vanliga tiden för uppsättning på hösten, kan kylan va ett större problem. Vi tycker ju inte om att frysa, och med låg temperatur ombord ökar lätt den relativa fuktigheten och med den risken för kondens.

Bianca är en "medelhavsbåt". Hon är välbyggd men inte med tanke på en skandinavisk vinter, och tydligast märks det i förpiken där Rederiet och Kaptenen sover. Länge har Kaptenen därför funderat på att isolera skrovet bättre, men det är ett jättejobb och har därför dragit ut på tiden.

Skåp och mycket annat måste skruvas isär för att få loss dom vita innerväggarna för att komma åt skrovsidan, och Kaptenen hade ingen aning om var han skulle börja och om det var möjligt att genomföra.

Styrbord skrovsida. Även garderobskåpet är skruvat loss.

Rederiets sminkhörna med spegel och skåp monterat ned.

Fyra fanerskivor (innerväggarna) togs in på köksgolvet och skivor av cellplast 10 mm tjocka med aluminium folie limmades på baksidan.

Använde Casco Flex lim.

Cellplast limmad.

Skrovsidorna isolerades med samma material men limmade med PL600 i strängar. 

Tyvärr räckte inte cellplasten till alla ytorna och nästa dag kom årets första riktiga frost i Skåne. Trots bra värme med en el-fläkt inuti Bianca vågade vi inte limma på styrbord sida med minus grader utanför. Vi fick invänta mildare väder.

Hittade ett gummi baserat material med lim på ena sidan. Används inom byggbranschen. Lätt att arbeta med och limmade mycket bra på skrovet.

En liten detalj trillade ned bakom gardrobskåpet. Omöjligt att få tag i. Kaptenen fick söka hjälp hos Biltema.

Otroligt vad som finns! En liten spegel på teleskopstång med LED-ljus (syns i overkant) och en gripklo löste problemet.

Även taket i salongen blev isolerat på styrbord sida. Här användes dubbelsidig tejp. Samma med durken på styrbord sida.

Gjorde det skillnad?

Absolut! Särskilt i förpiken där kylan inte längre slår ut från väggarna. Kaptenen är nöjd.

Underhåll mast

Sedan vi flyttade till Råå har Bianca lägat i hela året. Det har fungerat väl och på många sätt föränklat båtlivet. Man slipper bland annat att masta av och på höst och vår.

Baksidan är att underhåll av mast och rigg försvåras. I vårat tillfälle var det dags att byta motorlantärna och kabel till VHF antennen. Masten måste av.

Med god hjälp av Niclas på Sydmarin gick det smidigt och masten kom på land bredvid Bianca.

Masten på kajen.

Kablarna dras i rör inuti masten.

Ny motorlantärna och

däcksbelysning.

Ny VHF antenn med ny kabel.

Vantskruvar och vajrar rengjordes för gammal olja och smuts.

Kaptenen tvättar vantskruvarna i T-sprit.

Oktober

Så blev det oktober efter en, enligt meteorologerna, mycket mild september månad. Mycket segling blev det inte. Det goda vädret användes till lite plastarbeten ombord på Bianca. Det blir alltid lite sprickor, gamla skruvhål och andra skador i gelcoaten som måste lagas. Utmaningen är att få det snyggt.

Största projektet var att lappa hålet efter gamla VHF'n i cockpiten. Det såg ut så här.

Kanterna slipades ner på insidan och utsidan innan en glasfiberbit lades i. När den hade härdat klipptes nya bitar till och på så sätt byggdes hålet upp till nästan samma tjocklek som kanterna ikring.

Nästa moment var att sparkla och slipa, lägga på ny gelcoat och fortsätta i flera omgångar till man är nöjd.

Inte exakt samma kulör men det får duga. Återstår att vattenslipa, rubba och polera.

Lördag 10 oktober blev det årets sista seglats runt Ven. Mandag tar vi ner seglen för vintern och tackar för säsongen.

Härlig septembermorgon

Det svaga vinddraget som fantes under kvällen avtog helt under natten kunde Kaptenen konstatera då han vid flera tillfällen var halvvaken. Det är så när vi ligger för ankare. Mentalt finns en liten förhöjd beredskap.

Vi vaknade till platt hav, sol men även lite dimma. En lite kylig natt hade resulterat i mycket kondens på däck, sprayhood och bänkarna i sittbrunnen. 

Men det gick ändå att äta frukost ute medan solen steg lite på himlen och lättade dimman något. Sedan upp med ankaret att och glida fram på lägsta varv genom en spegelblank sjö.

Sista värmen?

Vi har kommit till mitten av september och från segelhavariet i augusti och fram till nu har det knappast varit väder som fristade till segling. Men nu har vi ett par dagar med sol, lagom vind från syd/sydöst och temperatur över tjugo.

Tyvärr arbetar Rederiet. Kaptenen fick därför ensam sätta kurs mot Ven. Det blev en underbar segling öster om ön och fram till ankringsplatsen på sydvästra sidan.

Här ska vi ligga och guppa tillsimorgon någon gång när det blir dags att segla hem till Råå.

Under vägs mötte vi bugseraren Tronds Lax med ett släp vi fick veja för.

Ett kvällsdopp är genomfört. 

Kaptenen ser lite förskräckt ut, men inte för att vattnet var kallt. Det var faktiskt omvändt: 17 grader kan man inte klaga på 14 september.

Segelhavari

Lördag morgon började lugnt och fridfullt. Vi vaknade av dom andra båtarna som en efter en tuffade ut ur hamnen. Inget stress ombord i Bianca. Först frukost. Kolla vind prognoser, och fundera lite över dagens distans: Skanör i Sverige, Dragör söder om Köpenhamn, eller enda fram till hamnen hemma på Råå? Vi fick sticka ut och känna på vinden.

Efter en dryg halvtimme tyckte Kaptenen det var perfekta förhållanden för att sätta gennakern.

Det är ett stort segel. Hela 90 kvm med mycket kraft när det fylls med vind. Kaptenen har därför stor respekt för denna vackra duk.

Väl uppe seglade vi på med god fart. Det blåste i början 4 till 6 Ms och Bianca loggade dryga 6 knop på fin slör. Tidvis över 7. Till och från kom det vindkast med vinddreining som fick Bianca att kränga och villa upp i vinden. Kaptenen kände att han måste vara vaken för plötsliga skiften.

Långsamt ökade vinden och med den styrkan i kasten. Vi ökade till 8 och även 9 knop. Solen strålade och det var varmt och skönt. Kursen satt mot Dragör.

Plötsligt small det från masten och gennakern kom ner från toppen, svängde ut över sjön på babord sida och tog i vattnet. Va fa....?!!!! Kaptenen försökte styra upp i vinden men gennakern fylldes med vatten och drog åt andra hållet. Försök att dra seglet ombord kändes omedelbart fåfängt. Nittio kvm med vatten och vind var alldeles för mycket själv för en adrenalin pumpad Kapten.

Situationen var utom kontroll. Bianca tvingades runt. Sjön var nu rätt grov. Bianca rullade bra och Kaptenen kunde inte förhindra att seglet gick in under skrovet. Ett tag fastnade det i kölen, men som tur var lyftes Bianca av en våg och gennakern dök upp på andra sidan.

Samtidigt rämnade duken. Skit för dyra seglet men positivt då Kaptenen fick möjligheten att hantera två tygbitar: en fortsatt hängande i fallet från masttoppen och en hängande akter i gennakerskotet. Det var ingen enkel uppgift och gick inte på första försöket, men efter ett tag lyckades Kaptenen hala inn tygstyckerna.

Nu var det viktigt att duken inte åkte ut med vinden på ny och orsakade svårigheter. Rep plockades fram och seglet sittandes till en kompakt bylt som surrades behörigt fast på aktern. 

Ett problem återstod: skotet från gennakern till Biancas aktre hörna hade tillsammans med seglet tagit sig under båten och fastnat någon stans. Det gick inte att få in. Sämsta scenariet var att det hade fastnat i propellern... eller runt kölen och riskerade gå i propellern om motorn startades....?!!!

Det fick vänta. Rodret fungerade och vi var manöverduktiga om vi satte segel. 

Nu fick Kaptenen kolla läget och se till att vi inte hade kommit in i leden för södergåend yrkestrafik. Det var lugnt. 

Ut med stor och gennua. Bianca sköt fart och allt verkade fungera normalt. Vind och våghöjd ökade på och vindstyrka 15 noterades efter ett tag. Vi passerade 11 knop! Det var jobbigt men handterbart. Kaptenen beslutade att gå enda fram till Råå. 

Vilken dag! Vi förtöjde hemma halv nio på kvällen. Hela 68 Nm med alla ingredienser segling kan bjuda på fast något kunde man varit förutan. Vad gick fel?

Väl hemma var det tid att se över situationen. Det visade sig att det som smällde var knapen på masten där fallet till gennakern var fäst.

Troligen har fallet hoppat ur avlastar en ovanför på masten 

Något som förorsakade ett ryck som knapen inte klarade av. Pang! och fallet fick löpa fritt ut.

Kunde vi gjort något annorlunda?

Självklart tagit in gennakern innan vinden blev för mycket, men situationen bedömdes inte så. I eftertankens kloka sken kan man tycka det var en felbedömning.

Kunde vi räddat gennakern? 

Teoretiskt ja om kaptenen omedelbart lossade skotet och lot gennakern hänga fritt från masten och kan hända gick det att få den hel ombord förutsatt att den låg släpande efter i vattnet. Men vinden kunde tagit tag i duken och lyft den ur sjön så den båda blev ohandterbar och enda till riskabel.

Det blev som det blev.

"Resterna" hängdes till tork innan dom lämnades till segelmakaren för bedömning om seglet kan lagas. När vinden lugnar sig ska vi ta Bianca ut på rent vatten utanför hamnen, dyka ner och se var skotlinan sitter fast.

Kaptenen ät i efterhand inte så ledsen som man kunde förvänta. Bianca klarade av en mycket svår situation utan att skicka signaler som kunde ge Kaptenen panikkänslor. Kaptenen var aldrig rädd och lyckades återfå kontrollen över fartyget. Det kommer att kosta men Kaptenen lärde sig mycket.

Mat ombord

Idag gick vi från Rödby till Klinthavn. Ut tie över sju och förtöjd halv sex. Mycket motor. 

Det har varit långa pass på den här resan och långt ifrån optimal segling med några få undantag. Därför ska vi tacka Janmar för trogen tjänst.

När man går tolv timmar och mer kan maten va en utmaning. Frukosten är snabb och enkel. En macka med honung och kaffe. 

Sedan kan hända ett par kanelknäck som fika. Lunchen blev idag dom ni ser nedan. Ren lyx.

En banan lite ut på dagen och sedan middag när man är väl i hamn. Igår såg det ut så här. 

Lite ost och rödvin. Kaptenen hade nämligen satt i sig en burk gourmet soppa från Knorr sen eftermiddag.

Finskuren Falukorv simmar på ytan och lyfter soppan till Michelin nivå.

Ikväll blev det lite memorial. Farsan var mycket förtjust i ägg, bacon och lök. Fortsatt finns ombord några små akevit flaskor han inte hann med medan han levde. En gick ikväll.

I övrigt har vi seglat tätt på en vindkraftspark. Skarven trivs på anläggningen. 

Och så har det varit några kraftiga regnskurar.

Allt väl ombord.

Janmar

Visst älskar vi att segla. Lagom vind för en fin kryss, eller gennaker i hyfsad bidevind eller fin slör. Och det ska vara utan motström. Hälst medström. Ingen grov sjö.

Vind prognosen var gynnsam för att gå rakt söderut från Onø och börja seglatsen runt Loland. Det gick fint i början. Lite väl hård vind i tagen så kaptenen fick jobba med seglen. Motström och och en sydligare vindriktning än vi önskade oss, tvingade oss att kryssa.

Vi kämpade på söderut tills det var möjligt att gå över babords halsar och satsa på ett långt kryssben längs med Lolands södra kustlinje. Då dog vinden och vi var lämnade till en kraftig motström.

Längs denna kust finns nästan inga hamnar. Kaptenen var inte medveten om det. Första möjliga var Rödby men den tycktes inte ha gästplatser för mindre båtar. Nästa hamn var Gedser. Fyra timmar i rak linje. Ankomst beräknad till halv elva!

Det blev Rødby.

Men innan vi tog oss hit fick Yanmarn göra jobbet. Och idag döptes den till Janmar. Oj vad han har slitit. Utan Janmar hade vi fortsatt lägat och drivit utanför Loland. Stort tack du snälla maskin.

Natti natt.

Storebelt

En ny lång distans. I början ok seglingen men lite för långt mot väster för att klara av långa landet som sticker ut från Kalundborg. Sedan svag vind och motström tills vinden dog helt. Det blev motor i hela åtta av dagens tolv timmar.

Imorgon tror DMI det blir lite friskare vindar rakt från syd. Kaptenen prioriterade därför att ta sig söder om Storebelt bron för att slippa stampa i motsjö i morgon.

Så här blev dagen.

Kaptenen redo att gå under Storebelt bron.

Söder om bron möter vi Color Fantasy under vägs från Kiel till Oslo.

Framme norr om O

mø ligger vi nu på svai. 

Troligen var det sista magiska solnedgången på ett tag. Ett väderomslag är på gång. Visst är det vackra kvällar i augusti.