Segelhavari

Lördag morgon började lugnt och fridfullt. Vi vaknade av dom andra båtarna som en efter en tuffade ut ur hamnen. Inget stress ombord i Bianca. Först frukost. Kolla vind prognoser, och fundera lite över dagens distans: Skanör i Sverige, Dragör söder om Köpenhamn, eller enda fram till hamnen hemma på Råå? Vi fick sticka ut och känna på vinden.

Efter en dryg halvtimme tyckte Kaptenen det var perfekta förhållanden för att sätta gennakern.

Det är ett stort segel. Hela 90 kvm med mycket kraft när det fylls med vind. Kaptenen har därför stor respekt för denna vackra duk.

Väl uppe seglade vi på med god fart. Det blåste i början 4 till 6 Ms och Bianca loggade dryga 6 knop på fin slör. Tidvis över 7. Till och från kom det vindkast med vinddreining som fick Bianca att kränga och villa upp i vinden. Kaptenen kände att han måste vara vaken för plötsliga skiften.

Långsamt ökade vinden och med den styrkan i kasten. Vi ökade till 8 och även 9 knop. Solen strålade och det var varmt och skönt. Kursen satt mot Dragör.

Plötsligt small det från masten och gennakern kom ner från toppen, svängde ut över sjön på babord sida och tog i vattnet. Va fa....?!!!! Kaptenen försökte styra upp i vinden men gennakern fylldes med vatten och drog åt andra hållet. Försök att dra seglet ombord kändes omedelbart fåfängt. Nittio kvm med vatten och vind var alldeles för mycket själv för en adrenalin pumpad Kapten.

Situationen var utom kontroll. Bianca tvingades runt. Sjön var nu rätt grov. Bianca rullade bra och Kaptenen kunde inte förhindra att seglet gick in under skrovet. Ett tag fastnade det i kölen, men som tur var lyftes Bianca av en våg och gennakern dök upp på andra sidan.

Samtidigt rämnade duken. Skit för dyra seglet men positivt då Kaptenen fick möjligheten att hantera två tygbitar: en fortsatt hängande i fallet från masttoppen och en hängande akter i gennakerskotet. Det var ingen enkel uppgift och gick inte på första försöket, men efter ett tag lyckades Kaptenen hala inn tygstyckerna.

Nu var det viktigt att duken inte åkte ut med vinden på ny och orsakade svårigheter. Rep plockades fram och seglet sittandes till en kompakt bylt som surrades behörigt fast på aktern. 

Ett problem återstod: skotet från gennakern till Biancas aktre hörna hade tillsammans med seglet tagit sig under båten och fastnat någon stans. Det gick inte att få in. Sämsta scenariet var att det hade fastnat i propellern... eller runt kölen och riskerade gå i propellern om motorn startades....?!!!

Det fick vänta. Rodret fungerade och vi var manöverduktiga om vi satte segel. 

Nu fick Kaptenen kolla läget och se till att vi inte hade kommit in i leden för södergåend yrkestrafik. Det var lugnt. 

Ut med stor och gennua. Bianca sköt fart och allt verkade fungera normalt. Vind och våghöjd ökade på och vindstyrka 15 noterades efter ett tag. Vi passerade 11 knop! Det var jobbigt men handterbart. Kaptenen beslutade att gå enda fram till Råå. 

Vilken dag! Vi förtöjde hemma halv nio på kvällen. Hela 68 Nm med alla ingredienser segling kan bjuda på fast något kunde man varit förutan. Vad gick fel?

Väl hemma var det tid att se över situationen. Det visade sig att det som smällde var knapen på masten där fallet till gennakern var fäst.

Troligen har fallet hoppat ur avlastar en ovanför på masten 

Något som förorsakade ett ryck som knapen inte klarade av. Pang! och fallet fick löpa fritt ut.

Kunde vi gjort något annorlunda?

Självklart tagit in gennakern innan vinden blev för mycket, men situationen bedömdes inte så. I eftertankens kloka sken kan man tycka det var en felbedömning.

Kunde vi räddat gennakern? 

Teoretiskt ja om kaptenen omedelbart lossade skotet och lot gennakern hänga fritt från masten och kan hända gick det att få den hel ombord förutsatt att den låg släpande efter i vattnet. Men vinden kunde tagit tag i duken och lyft den ur sjön så den båda blev ohandterbar och enda till riskabel.

Det blev som det blev.

"Resterna" hängdes till tork innan dom lämnades till segelmakaren för bedömning om seglet kan lagas. När vinden lugnar sig ska vi ta Bianca ut på rent vatten utanför hamnen, dyka ner och se var skotlinan sitter fast.

Kaptenen ät i efterhand inte så ledsen som man kunde förvänta. Bianca klarade av en mycket svår situation utan att skicka signaler som kunde ge Kaptenen panikkänslor. Kaptenen var aldrig rädd och lyckades återfå kontrollen över fartyget. Det kommer att kosta men Kaptenen lärde sig mycket.