God morgon Biancas vänner

I dag är vi uppe med tuppen, eller rättare sagt med göken, måsen, gåsen och alla dom andra som redan är i full gång. Torekov idag, klarar vi det. Östlig vind som vänder på syd ut på dagen. Vi vill ha med oss det mesta av det bästa. Nu är kaffet klart. Två mackor, sedan går vi.
Ankaret upp precis 05:00. Satte segel och gled ut av ankarviken.
"Torekov, Bianca! Torekov!"
"Ska göra mitt bästa Kapten."
"Ojojoj!! Sex sju åtta knop på direkten! Det är Torekov om åtta timmar!"
"Mmmm. Du sköter seglen bra Kapten."

"Nu passerar vi Ringhals, Bianca. Det blåser mellan åtta och tio. Jag tänker vi får ta ett rev i båda stor och för. Du gör bra fart, Bianca, men jag märker hur du får jobba hårt."
"Du känner mig så väl, Kapten. Helt rätt beslut."
"Det har varit rätt mörkt mot nordväst sedan vi gick ut, Bianca. Inget roligt inne i dom molnen kan jag garantera. Jag har kollat SMHI. Åska och dunderregn. Jag tror vi klarar oss undan."

"Hoppas så, Kapten..."



"Du har varit tyst ett tag, Kapten."

Vi har varit ute i sex timmar. Vinden har drejat på syd, blåser mycket kring 10 ms, och vi går på skarp kryss. Sjö och ström emot ger svag framdrift mot målet. Ja, Kaptenen har varit tyst. Bianca kämpar på med ett rev i storen.

" En sjöman kommer när han kommer, inte när han vill, Bianca. Kämpa på lilla gumman."



Igår var det svampsoppa vid lunchtid. Idag serverades ärtsoppa. Den första på pulver. Den andra ur burk. Allt är som känt relativt. Dom som inte ser några Michelin stjärnor i det här har aldrig tvingats utsätta lunchen i hög sjö och känna suget efter den varma soppan växa fram. Konsten är att balansera soppan upp i sittbrunnen utan att den kantrar. Matrosen Fredrik vet mycket väl hur det snabbt blir totalt haveri.

"Bianca! Ser du Hallands Väderö?"
"Gör ej så, Kapten. Du vet mycket väl att jag inte kan se. Men jag litar på dig. Är det långt kvar?"
"Med den här vinden ungefär två timmar. Kör vi motor kan vi vinna femton minuter."
"Vad skal vi med dom minuterna? Dom finns även här."
"Ojoj Bianca, nu var du djup! Og sedan du inte kan se har du hellre inte läst dig till det. Alltså måste du ha tagit det från egen köl...från djupet liksom."
"Kaptenen tränger inte va spydig!"
"Ursäkta, Bianca. Håller med dig. Men det var ju lite roligt?"

Några timmar senare:

"Bianca"
"Ja?" 
"Vi missade Torekov..." 
"Men orkade vi inte??? Vi var ju nästan där??" 
"Helt rätt Bianca, men jag var inte så sugen på Torekov. Långhelg och mycket partaj där ikväll. Några timmar extra så är vi hemma på Råå och du får ligga på din egen plats. Och imorgon blir du städad och spolad."
"Oj då! Det var snabba beslut. Men absolut bra, Kapten."
"Får man tacka för seglatsen, Bianca. Som vanligt har du skött dig bra. Jag känner mig trygg med dig." 
"Tack samma, Kapten. Hälsa Rederiet." 

"God morgon Kaptenen! Sovmorgon?" Bianca var på gott humör som vanligt. Klockan var nio. "Sovmorgon vet jag inte... Det blev sent igår. Halv två i natten innan jag kom under täcket. Inseglingen i mörkret mellan holmar och skär tog ju litt energi. Tyckte du inte? Eller var du sugen på att stryka järnkölen mot Bohus graniten ännu en gång?"

"Så så Kaptenen. Du behöver varken försvara dig eller bli på dåligt humör. Du var duktig igår fast vi inte kom så långt vi ville." "Nej så är det, Bianca. En sjömann kommer när han kommer, inte när han vill."

"Det var bra sagt, men det har du knappast hittat på själv?" 

"Helt rätt, Bianca. Jag har det från Anders Eriksson, första svensken som har seglat nonstop ensam jorden runt. Han borde ju veta. Är det inte så du upplever även våra äventyr? Det blir sällan som vi önskar." 

"Idag har det varit fint Kapten. Och du har varit allert för det mästa."

"Vadå för det mästa!!?"

"Du tog dig snyggt förbi Styggingarna utanför Skärhamn och manövrerade oss säkert genom skiten utanför Tjörn och Klåverön men kom på fel sida av en grön stake in mot Sälö fjord fast det var ingen fara. Senare på dagen kom brottet Viten innanför Tistlarna lite brott på dig om man får sega, och.. ."

"Tack det räcker Bianca! Fast en del får du skylla dig själv! När jag setter autopiloten på måste du styra rätt! Du slingrar och avviker för mycket. Det har jag i alla fall fått lära mig på denna turen. Och nu ska vi hem, Bianca. Tjafsa inte mera nu. Det blir tidig avfart i morgon. Prognosen är inte bra ut på dagen. Vi får kämpa med motvind."

"Jag är din, Kapten."

"Tramsa inte. Nu sover vi!!!"

Långsegla

Precis 17:00 släppte vi den blåa bojen och gick ut norr om Dannemark. Vinden hade lugnat ner sig och Kaptenen bedömde möjligheten för en fin segling som goda.

Vi började med en skarp vestlig kryss för att få distans nog till att sätta kursen söderut längs med svenska västkusten. Stabil vind kring seks till sju. Obefintlig våghöjd. Bianca gjorde 6 till 7 knop. Kaffe på termos, kjeks och choklad. Vad mer kan man begära?

Det kan vara konstigt på sjön. En bit västerut såg kaptenen något han kände igen rakt norrut. Men det var ju dom förbannade Kosteröarna där han kämpade så tapper förra dagen. Var dom inte längre bort? Jaja. Så trögt gick det altså.

En och en halv timme ut gjorde vi som planerat ett slag söderut och nu pekade kursvektoren söderut med god klaring till land. Pluss sex knop. Mycket lovande för ett långt rakt ben på flera timmar.

Och så blev det.

Ett kvällspass som slutade som nattpass vid kaj i Ängwik. Samma plats som på vägen norrut. Ambitionen var att ta sig söder om Marstrand men då hade klockan varit ungefär tre på natten. 

Vi hade stabil vind, för det mesta molnigt, men en vacker solnedgång bjöds vi på innan vi tende Biancas lanternor.

Oj oj oj vad det blåste

Lite jobbigt var det igår så Kaptenen kojade tidigt. Åtta plingade det i mobilen och vi vaknade, pigga och utvilade. Frukost, en koll på SMHI. Inte så illa. Vind kring åtta. Riktigt nog rakt imot våran drömkurs men ändå.... 🤔

Vi startade motorn, kastade loss och tuffade ut föbi Gula Humpen norr om Grebbestad mot öppet hav. Vinden hade ökat på något, sjön var inte för grov, men möjlig kurs inkluderat sannsynliga kryssvinklar... Skal... Skal inte... Skal... Det blev inte. Kurs satt mot farleden i skydd av öar, holmar och skär. Och bra var det för nu kom vädret på riktigt. I kasten mätte vi över 15 SM ock för det mästa kring tolv. Det tog imot kan man lugnt säga.

Vi kämpade på förbi Grebbestad, Fjällbacka, tvekade men tackade nej till smala rännan vid Hamburgsund, valde att titta ut havet, fortsatt stark vind från syd, dags att pausa, perfekt med blå boj vid ön Dannemark.

Sen lunch, en tupplur, sedan kaffe och ny bedömning inför nästa etapp. 

Smutthål i gränskontrollen

Mellan Hvaler i Norge och Kosteröarna i Sverige går det gemensamma gränsen mellan länderna. Den är tydligt markerad även till havs med gula bojer och syns om ett rött sträck i sjökortet. 

Men här finns ett smutthål i svenska gränskontrollen. Vi hade inget att dölja. Lite osäkra på burken med Säterrömme, två brunostar och ett paket Lammerull var vi, men i övrigt redo för inträde i kungariket. Men här var ingen gränskontroll, varken på norsk eller svensk sida då Bianca och Kaptenen tog sig över igår eftermiddag. Berodde det på vädret? Var vinden för hård? Vi kan känna sympati i så fall. Det är inte roligt att ligga till havs i en gungande båt och bara vänta, men det innebär att här finns ett hål i gränskontrollen.

Hemresan börjat

Rederiet och Folke åkte i morse till Sandefjord för att ta färjan med bilen till Strömstad. Kaptenen och Bianca kastade loss och började sin hemresa. Väl ute av sundet mellan Nøtterøy och Tjøme blåste det sydlig vind 4 till 6 ms. Vi håller vid lunchtid kurs mot Koster. Hade hoppats på mer västlig eller östlig vind och kurs längre ner i Bohuslän. 
Medan vi seglar på äter vi lunch. 



Efter lunch fortsatte vinden från samma håll men, trots meteorologernas övertygelse om det motsatta, ökade den jämt på till den passerade tio sekundmeter. Kaptenen hade det på känslan och hann ta två rev i storen innan vi kom så långt. Men stökigt blev det ändå ombord i Bianca.



Det rapporterades även att vi försvann från Marine Traffic väster om Kosteröarna. Kaptenen kan därför lugna våra följare att vi ligger på blå boj vid Trossö.

Svensken Folke blev norsk champion

Det är en enda anledning till att vi befinner oss just i Melsomvik. Folke har varit på hundutställning.
Vinnaren från otaliga andra tävlingar var också där. Matte var skraj och hade förlorat även innan tävlingen började.
- Ryck upp dig, sa Kaptenen, som annars inte brukar vara med.

Och mer skulle det inte till. Bästa ekipaget vann självklart.
Det gäller att känna sitt värde.





Efter den euforiska tävlingen lugnade Folke nerverna med att hälsa på några vita kompisar som luktade jätte gott.