"God morgon Kaptenen! Sovmorgon?" Bianca var på gott humör som vanligt. Klockan var nio. "Sovmorgon vet jag inte... Det blev sent igår. Halv två i natten innan jag kom under täcket. Inseglingen i mörkret mellan holmar och skär tog ju litt energi. Tyckte du inte? Eller var du sugen på att stryka järnkölen mot Bohus graniten ännu en gång?"

"Så så Kaptenen. Du behöver varken försvara dig eller bli på dåligt humör. Du var duktig igår fast vi inte kom så långt vi ville." "Nej så är det, Bianca. En sjömann kommer när han kommer, inte när han vill."

"Det var bra sagt, men det har du knappast hittat på själv?" 

"Helt rätt, Bianca. Jag har det från Anders Eriksson, första svensken som har seglat nonstop ensam jorden runt. Han borde ju veta. Är det inte så du upplever även våra äventyr? Det blir sällan som vi önskar." 

"Idag har det varit fint Kapten. Och du har varit allert för det mästa."

"Vadå för det mästa!!?"

"Du tog dig snyggt förbi Styggingarna utanför Skärhamn och manövrerade oss säkert genom skiten utanför Tjörn och Klåverön men kom på fel sida av en grön stake in mot Sälö fjord fast det var ingen fara. Senare på dagen kom brottet Viten innanför Tistlarna lite brott på dig om man får sega, och.. ."

"Tack det räcker Bianca! Fast en del får du skylla dig själv! När jag setter autopiloten på måste du styra rätt! Du slingrar och avviker för mycket. Det har jag i alla fall fått lära mig på denna turen. Och nu ska vi hem, Bianca. Tjafsa inte mera nu. Det blir tidig avfart i morgon. Prognosen är inte bra ut på dagen. Vi får kämpa med motvind."

"Jag är din, Kapten."

"Tramsa inte. Nu sover vi!!!"