Över till Skagen

Halv fem var vi vakna. 

Gryning men behövligt med ljus tend i salongen. Snart soloppgang och den ville vi ha med oss på vägen ut i skjærgården.

Väl ute mellan holmar och skär fick vi snabbt en nordöstlig vind kring fyra till fem ms. 

Strömkarta

Det gav en fin kryss i förhållande till vår kurs, men det gick även en stark ström längs kusten som arbetade mot oss. Därför holdt vi oss till planen att komma långt ut så snabbt som möjligt med stöd av Yanmar.

Och så blev det resten av överfarten. Endast ett par timmar tyckte Kaptenen det var vind nog att låta Yanmar vila. Han ville fram nu.

Vi kom fram nästa på tiden vi gissade. Sexton och en halv timme blev det. 

Utanför revet blev det skymning, vi fick sätta på navigationsljus, och se månen stiga upp i öst över alla fartyg som ligger utanför och väntar på något.

Summerar vi ihop distansen som blev på 97 NM och tog sexton och en halv timme, gick det hyfsat enligt plan: snabbaste möjliga överfarten till Skagen. Men vindarna blev inte som förväntat. Prognoserna var åtta ms efter lunch. Vi såg sällan sju. Oftast tre till fem akterifrån.

Kaptenen bidrog inte mycket. 

Dom som ska krediteras är Yanmar som uthålligt har dunkat på. Han förtjänar en bild.

Sedan är det Rayman, autopiloten, som styrt på bästa möjliga sätt. 

Och sist, men inte minst, Bianca som på ett säkert sätt rymde oss alla.

Bianca i Skagen

En annan svensk båt vi stött på vi flera tillfällen längs norska kusten, Panta Rhei, seglade ungefär samma sträcka samtidigt som oss. Och dom seglar. Det tog dom tjugotvå timmar! Det var Kaptenen inte sugen på.

Det handlar inte om att det är svårt. Det handlar om psykisk uthållighet. Är man två eller flera ombord går det att sova. Va fri sammanhängande några timmar. Är man själv finns inte den möjligheten.

Nu ligger vi över ett dygn (fast det är svårt) och återhämtar oss. Det kostar i Skagen, men så får det va.