Ett långt land - det tar tid

Her finns ingen skog men elen ska fram till folk.

Norska kusten är ett äventyr. Även för en nordman. Oändligt med öar, holmar och skär och det bor människor nästan över allt. Det är så fantastiskt å se hur man genom generationer har hittat ett grundlag för ett liv här i havgapet. Och da det nya samhället skapades under förra århundradet, i klassisk nordisk socialdemokratisk anda, var det självklart att alla hade rätt att få el och telefon fram till huset där de bodde - oavsett. Det går kablar över bergstoppar, under och över fjordar och mindre sund, ut på holmar och skär. Strömmen kom fram! Ett enormt kollektivt lyft genom många decennier där man inte tittade på om det var "lönsamt" isolerat sett. Det handlade om ett gigantiskt VI i ett samhälle baserat på att alla lyfte tillsammans. Det blir så tydligt här ute i havet och är okänt och ofattbart för de som vekser  upp idag.

Edöy kyrka från 11-hundre talet.

Ett gäng tumlare/niser/springare underhällt oss medan vi fiskade.

Stor skillnad mellan lågvatten och högvattenmärket.

OK: Vi har i övrigt hatt en fantastisk dag. Strålande sol, i perioder så varmt att vi tog av tröjorna. Längre ut i havet blev vinden kylig men en underbar tur i en fantastisk natur. Vi har fiskat vår middag på torsk och sei. Kockteamet serverade ugnsdampad fisk, brynt lök, bacon, nypotatis, öl och en lille en... allt klart när vi förtöjde i Sistranda nord på Fröya. Sedan handlade vi på Samvirkelaget, betalade vår hamnavgift och tog ett glass rosé i sen kvällssol. Kan man ha det bättre?

Det blev 40 sjömil idag. Vi ligger nord på Fröya men klarade inte kryssa öppningen på fjorden in till Trondhem. Men i morgon.....