Så small bomben

Efter en natt i Tønsberg med Rederiet och Folke ombord förflyttades Bianca till Melsomvik, en liten avlägsen ort med sin storhetstid då valfångst bragte rikedom till by och landsbygd Vestfold.
På vägen dit passerade kaptenen Munkerekka där han levde sina första sju år. Här utvecklades drömmar om långsegling till områden i världen där det växer palmer med kokosnötter och bananer.





Rederiet körde bil till avtalad destination, men det blev försök vid många olika hamnar i området innan Bianca i hård vind manövrerades på plats i en privat båthamn. Det är knappt halvparten av alla vändningarna som fångades upp på Marine Traffic.




Under tiden sprängdes bombe från Valø.

https://www.vgtv.no/video/178430?utm_source=overlay-share

Polis och gamla bomber

Vi har lägat utanför Tønsberg i nogra dagar för att hälsa på familj och gamla kompisar. Vädret har inte varit som förra året. På nätterna har temperaturen krupit ner till ynkliga 5 grader. Utan Vera, diesel värmaren, hade det varit obekvämt ombord. Kylan kan man hantera, men kondens är svårare att kämpa mot.

I morse knackade det på Biancas skrov och utanför stod två glada poliser i vinden och regnet. 

"Ni måste evakuera omedelbart med eller utan båt. En bomb frå kriget har hittats här intill och ska sprengas."

Wikipedia:

Angrepet på Vallø var et luftangrep mot oljeraffineriet på Valløy i Sem kommune(dagens Tønsberg kommune) utenfor Tønsberg by i Vestfold utført av britiske bombefly mot slutten av andre verdenskrig. Angrepet begynte omkring klokka 23.25 25. april 1945 da 119 fly plutselig dukket opp: 107 fire-motors Lancaster- og tolv mindre to-motors Mosquito-fly (markeringsfly) fra Bomber Commands femte gruppe ved basen Lincolnshire i England.^[1] Raffineriet ble betydelig skadet og området rundt rasert: over 30 bolighus ble totalødelagt og tapet- og sandpapirfabrikken på halvøya utradert.^[1] 53 nordmenn og et usikkert antall tyske soldaterog russiske krigsfanger ble drept.^[1]

Två veckor senare tog kriget slut och lokalbefolkningen har i alla år efter kriget tyckt att bombningen med sina tragiska konsekvenser i tap av människoliv var obefogad. 

Raffineriet blev gjenoppbyggd efter kriget i regi av amerikanska Esso, men är idag historia. I flera år har man renoverat marken på området som är full av giftiga kemikalier. Det är i den sammanhangen man hittade bomben. Den sjunde i raden.

Det är int lönt att bråka med polisen. Bianca ligger nu i gästhamnen i Tönsberg och väntar på Folke och Rederiet som kommer på helg besök. 

En fågel kom ombord

När man kommer söder ifrån genom sundet, passerar Kullen och Hallands Väderö och sätter kursen i riktning Varberg hamnar man en bra bit ut från land. Därför var det onekligen en överraskning då en liten fågel plötslig landade bland fallen under sprayhooden.





Den plockade i sig några flugor och började inspisera båten den hade landat på. Tittade ner i ruffen, hoppade upp på cockpit bordet, sittbänken och upp på ratten tio centimeter från min högra hand. Vi tittade på varandra innan den fortsatte sin runda. När jag själv satt ner kom den på ny via ratten och landade på mitt knä.




Vilket vackert förtroende.

Söndag vid Kosteröarna

Vi hittade en fin plats med blå boj lördag eftermiddag. SMHI hade varning för kuling tidlig på dagen men plockade bort den. Kaptenen tog trots det höjd för hård vind och valde en boj i le för förventade vindriktning. Och vid tvåtiden på natten kom den. Vi såg 17 Ms på vindmätaren men det kan ha varit mer i kasten. Kaptenen tyckte det var bäst att sitta ankarvakt några timmar. När det är mörkt är det ljudet från riggen och rörelsene i båten som skapar känslan av vindens styrka. På dagtid kan vi korrigera med synet. Samma vindstyrka verkar därför mer otäck om natten än om dagen. På samma sätt är mer rädda i mörkret. Det är fantasin som drar igång och det kan vara bra att komma ihåg. 

Den blå bojen klarade av kulingen och efter lunch hade vinden lugnat sig så vi kunde ta oss vidare.

Vinden var fortsatt frisk och hade vridit på nord. Det blev motor i början och full klädsel. 

Trevlig helg

Det är fredag förmiddag och vädret med lågtryck, vind och regn blev helt enligt prognosen. Nu ligger vi och väntar på solglötten som ska komma vid ett tiden. Det blir ärtsoppa lunch innan avfärd. Sedan får vi se hur långt vi tar oss idag.

Trevlig helg!

Kyrkosund

Igår tog vi oss till Lund Segel vid Nya Varvet i Göteborg. Nya storseglet strulade vid utrullingen. Vi fick ligga över natten och vänta tills grabbarna kom på jobb nästa dag. Seglet blev plockat ner och inn på loftet för justering.

Fem i tolv kastade vi loss. Området kring Marstrand värkade som en lämplig etapp för dagen. Som vanligt blev det lite längre. Vinden var sydlig och gav oss för det mästa en fart mellan 6 och 8 knop på enbart genoan. Bianca och kaptenen var på gott humör så det rullade på helt fram till Kyrkosund. Det var här vi gick på grund 2016. Lite skumt var det att segla förbi grundet vi gick på...

Nu ligger vi förtöjd i Engeviken nord i Kyrkosund. Solen skiner och det är vindstilla. Men ett lågtryck är på väg så vi är förtöjd for ovädret som kommer i morgon bitti. Troligen ligger vi till lunch...

Göteborg

Så är vi framme vid resans första delmål: Lundhs Segelmakeri som levererade Biancas nya storsegl. Det fungerar fantastiskt bra men vi plågas lite med att få det helt ut av rullmasten. Dom ska fixa det imorgon.

Tyvärr får jag inte till att lägga ut bilder i bloggen. Vet inte varför och det är irriterande. Tillsvidare blir det enbart text.

Vi har gjort Råå - Göteborg på två dagar. Det är bra jobbat!

Allt väl ombord.

Vi kom iväg

Vi kom iväg som planerat igår morse fem minuter i åtta. Vinden räckte till att ta oss för segel förbi hörnet på Sydhamnen och utom syn för eventuella grannar som tittade på. Sedan blev det motor. Vi fick några riktigt fina timmar för segel efter Hallands Väderö, men av etappen på tolv timmar till Treslövsläge blev det sju för motor.

Dags att börja säsong 2019

Nu närmar det sig avgång för det som har blivit en liten tradition: årets maj-seglats till Tönsberg i Norge och tillbaka till Råå.

Bianca har efter tre år i sjön varit en vecka på land för underhåll av skrov och propeller under vattenytan. Det var mindre havstulipaner än förväntat och kan nog förklaras med att Biancas hamnplats är i inloppet till ån Råå med bräckt vatten.

Bianca polerad och bottensmord med rengjord propeller,

truster och nya zinkanoder. Klar för sjösättning.

Under mars månad blev även djupnivån i vår hamnplats förbättrat. Resterna efter en  hundra år gammal slip blev avlägsnat. Med en 30-tons grävmaskin tog vi sönder betongen som lyftes upp och transporterades till tippen.

Och nu är Bianca sjöstuvad och klar. Imorgon kastar vi loss med risk för motor gång hela första dagen.