Nytt segel

Bianca har fått nytt segel. Ett Code One. En modern typ gennaker som klarar av att segla 45' upp i vindögat. Det ger mycket bättre skjuts i svaga vindar och fungerar fint på kryss upp till sju ms. Över det börjar det bli jobbigt.

Rederiet var med på en kvällsrunda runt Ven. Även hon värkar va nöjd.

Raka vägen hem

Natten var lugn bortsett från att Kaptenen plågas av kramper i benen. Troligen dricker han för lite vatten och står i många till under dagen. Det är ont som fy och man måste komma sig ur sängen så snabbt det går.

Vindprognosen för dagen var milt sagt snurrig. Och för dom kommande två dagarna inte gunstiga för att ta sig hem till Råå. Efter ett par timmars segling kombinerad med motorstöd beslutade Kaptenen att gå raka vägen hem till Råå.

Bianca på öppet vatten

Kursen blev satt på Kullen med beräknad ankomst vid sjutiden. Sedan ungefär tre timmar ner genom sundet. 

Över land började måln byggas upp. I början vita men efter ett tag mörkare. Nu tog det goda vädret slut.

Det är alltid spännande att passera Kullen. Omöjligt att veta hur vinden beter sig. Men i dag var allt lugnt och fint. Motvind och ström rakt imot. Men svaga ändå.

Men efter Höganäs ändrade det sig. Nordgående ström bromsade Bianca och vi fick krypa så nära land vi vågade. 

Troligen var strömmen på ett par knop ute i sundet. Där vi kröp fram en knop mindre.

Sista biten gick trögt. Vi hade varit igång tretton timmar och för det mesta med motordur i öronen. Inget ondt om Yanmar men Kaptenen började bli trött. Beräknad ankomst vid elva...

 

Lekasje på gasoltuben

Igår tvingades vi till Strömstad för att byta två tomma gasoltuber. I morse var den ena redan tom.

 - Jäkla ventilen, mumlade Kaptenen. 

Han visste packningen inte var bra. Gasol för 370 spänn hade sipprat ut under natten. Nej jädrans nu skulle ventilen bytas.

Närmsta båtaffär var Björlanda. En omväg men så fick det bli.

Väl i hamn var det lika bra att tanka och hos SeaSea fanns ny ventil.

Kaptenen belönades med en fin lunch

Sedan var det segel resten av dagen. Vi gick till vår lilla favoritvik med blåa bojar innanför Malö ytterst i Kungsbacka fjorden.

På blå boj

Och så går solen ner för idag

Klarar vi ta oss söder om Marstrand?

Natten på svaj blev lugn. Göken drog igång i gryningen och man kan undra hur han orkar hålla på. Vi lyfte ankaret och tuffade ut tio i åtta. En kort bit ut mellan holmarna mötte vi en motström på ungefär 1,5 knop. Vinden från nord var obefintlig så Yanmar fick göra jobbet helt ner till Smögen. Här ökade vinden på såpass att vi kunde hissa gennakeren. Men mycket till framdrift blev det inte. 3 till 3,5 knop...

Måseskär fyr vid Käringön

Lite innan Käringön blev det åter motor. Kaptenen hade räknat på det. Med Yanmars hjelp kunde vi klara Utkäften naturhamn söder om Marstrand.

Det tog sin lilla tid och innan vi kom fram provade vi att ankra i en annan liten vik men lyckades inte få ankaret att fästa sig. Det blev en halv timme till och ännu mär strul med att hitta fäste. 

Men nu ligger vi bra och är inte ensamma i det fina vädret.

17 maj - börjar hemresan

Idag firar Norge sin nationaldag och det på ett sätt och med en oppslutning det inte finnes des like någon annat ställe i världen. Igår kväll var det träff med gamla kompisarna från skoltiden. Idag börjar hemresan med kurs för Väderöarna som första etappen. 17 maj och fina gennakern i norska flaggans färger upp. Bättre blir det inte.

Vid lunchtid tänkte Kaptenen värma på ett paket färdigt grillat kyckling men så var gasolen slut. Vad nu? Kycklingen gick ju att äta som den var, men ingen varm mat till kväll, och - bad som värre var - inget kaffe i mörkret bitti.

Det tog lite tid innan Kaptenen förmådde att släppa Väderöarna som destination och i stället gå till Strömstad för att byta gasoltuborn.  

Yanmar fick ge vad han hade. Vi funkade på efter förmåga och hann till marinan precis innan den stängde.

På samma brygga satt några norrmän och firade 17 maj bredvid sin båt med öl, vin och varm korv. Kaptenen blev bjuden och tackade inte nej. 

Från Strömstad gick vi vidare söderut, hittade en fin naturhamn efter ca fyra timmar, droppade ankaret, värmde två fiskekaker, och njöt av solnedgången och ett glas vitt vin.

Norge - dag fyra

Vaknade fem vid att ett svagt vinddrag vände Bianca långsamt runt på boyen som började dunka lätt i fören. Halv sex klev vi upp, gjorde kaffe, åt frukost och stack iväg.

En fin gång för motor bland Bohusläns många öar. Det är tyst och fridfullt. Fåglarna har fått pyttesmå ungar och sommarstugorna är fortsatt tomma.

Det är så gott som vindstilla och så är prognosen för dagen. Kaptenens beslut är att ta oss ut ur skärgården och sedan rak kurs över till hamnen Vallø utanför Tønsberg. Troligen drygt sju timmar för motor. Ungefär fyrtio nm, sju timmar plus, framme mellan fyra och fem.

Söder om Kosteröarna

Det blev svag vind imot hela vägen. Yanmar bankade på lugnt och fint och Bianca gled fram i 5,5 till 6 knop.

Tidvis gick vi genom tjocka lager pollen. Vilket ödsel från naturens sida. Inte konstigt det finns allergiker.

Trots bristen på vind för en seglare var det bara att njuta av denna dag.

Vi ankom hamnen på Vallø kvart i fyra och tankade nittio liter diesel innan vi förtöjde.

Vi lämnade Råå söndag eftermiddag och ankom Vallø onsdag ettermiddag. 223nm på tre och en halv dag. Längsta dagsetappen 78,5 nm. Fantastiskt väder hela vägen. Hoppas hemresan blir lika bra. Den börjar 17 maj.

Till Norge - dag tre

Idag försov vi oss. Vaknade i naturhamnen på Styrsö kvart o sju! Lite kyligt var det så på med värmaren och kaffe vatten.

Lite över åtta lyfte vi ankaret och satte kurs västerut mot Vinga fyr. Vi smög oss genom alla kobbar och skär och ut i öppet vatten. Sydöstlig vind. Upp med gennakern. Nu var det rent hav och raka kursen mot Hunnebostrand.

Mycket vind var det inte. Till en början akter ifrån. Sedan över till sydväst och bidvind i förhållande till vår kurs. 

Länge låg vinden kring två till tre och vi gjorde ändå över fem knop.

Ett tag funderade vi på Väderöarna, men vind prognosen för nästa dag gjorde inte den hamnen gynnsam för onsdagens segling. Det blir mycket vind imot. Då är det bättre att krypa längs med land.

Lilla ön Dannemark blev slutdestination för dagen. Här ligger vi på Kryssarklubbens blåa boj.

Middag och sedan en dusch på aktern. Kaptenen doftar bra.

Till Norge - dag två

Kaptenen vaknade vid fyra av ett tydligt dunk i Bianca. Visst hade vi ankrat på lite grunt vatten, tre meter, men det var inga stenar i sjökortet. Best att kolla. 

Upp i sittbrunnen och försökte lysa i vattnet men inget att se. Men jammen fick vi inte årets førsta myggnett!

Ljudet skrev sig från ankarkättingen som vred sig med små ryck på peket. Det var lugnt men nu gick det inte att somna om.

Nu var det morgon.

Solen upp över Torekov

Vi gick ut tjugo i sex, satte gennakern och gled norrut. Mycket fin segling blev det, men  fick även stödja med motor. Det blev långt och länge. Femton timmar och 78 nm.

Allt väl ombord

Kväll väst på Styrsö 

Målet för dagens etapp var en trevlig naturhamn vest på Styrsö utanför Göteborg. Her är tyst och gott om plats.

Nu går färden till Norge

Kaptenen betsade trädgårdsmöbler i garaget då Rederiet plötsligt återvände från sin löprunda och meddelade senaste tankarna: 

"Jag har kollat vädret och det ska bli fantastiskt så långt man kan se.

Jag tycker du ska segla till Norge nu."

Kaptenen tittade upp. Vad var det här?

"Jag vet hur mycket det betyder för dig och den här sommaren är packad med födelsedagar, besök och annat. Det finns inget utrymme för långsegling. Det är nu."

Lite småprat, till ICA för att proviantera, en gemensam lunch, så var Kapten iväg. Vi backade ut från kanalen och vinkade till denna fantastiska kvinna.

Fortsatt lite i chock gled vi ut från hamnen, gick uppför i den svaga vinden och rullade ut storen. Vindar var svag 3 till 5 från syd och strömmen i riktning norrut. Perfekt!

Vi tog oss förbi färjorna och satte gennakern. Ooooo vad fint det gick.

Vid Höganäs avtog vinden. Fram mot Kullen fick vi svag bris 2 till 3. Dagens etapp fick bli Hallands Väderö.

Vi passerar Kullen efter fem timmar.

Anlände ankringsviken halv nio och var klar kvart i november. Något sälar, måsar och en mink som skuttade i vattenkanten. Vindstilla. En fin kväll men fortsatt lite kyligt.

Liten långsegling

Lördag kväll kollade kaptenen väderprognosen och konstaterade en väcka med syd och ostliga vindar. Långseglaren vaknade brått ur vinterdvalan. Perfekt att sticka en liten sväng till Norge. Två veckor. Varsamt nämndes tankarna för Rederiet som var djup inne i någon tv serie på paddan. 

"Mm", var reaktionen.

Positivt tänkte Kaptenen.

Söndag morgon meddelade Kaptenen att han var redo att sticka. Men nu var Rederiet närvarande och protesterade häftigt. En längre drabbning om vem som sagt vad och när förlorade Kaptenen, men lyckades ändå få segla till Göteborg och tillbaka. Han hade nämligen entligen en köpare till båttoan som köptes i Lofoten för två år sedan. Fast det endast var pumpen som behövdes.

Första etappen gick till Torekov och måndag morgon fortsatte vi längs Hallandskusten hela vägen till Malö utanför Kungsbacka fjorden. Här finns Kaptenens "blå bojar" man kan förtöja i.

Mys vid Malö

Det var en fantastisk seglats med gennaker.

Det är inte ofta man kan ha stora duken uppe i tio timmar och glida fram med sju och åtta knop.

Torekov - Malö med gennaker

Tisdag fortsatte vi till Björlanda kile norr om Göteborg. Här hade vi avtalat att träffa Robert som skulle köpa toan. 

Leveransen gick utan problem och vi kunde vända hemåt redan klockan fyra. Men hur långt skulle vi gå?

Prognosen för nästa dag bjöd på tuffa vindar så vi tänkte det var bra att ta oss så långt som möjligt. Det blev Bua. En lång dag på fjorton timmar och drygt 60 nm. Och mörkt blev det innan vi var i hamn kvarteret i elva.

På väg till Bua

Bianca i Bua

Det blev över midnatt innan Kaptenen kröp under täcket.

Prognosen för onsdag var hård ostlig vind upp till fjorton i kasten. Vi vaknade med full aktivitet bland de lokala sjöreddarna som hade övning.

Vi gav oss iväg klockan elva. Nu, i dagsljus, var allt mycket enklare.

Väl ute låg vinden för det mesta mellan tio och tolv. Fjorton på det mästa. Det blev skarp kryss för att inte glida ut till havs och tidvis var kasten så hårda att Bianca tvingades upp i vindögat.

Efter Glommen blev kursen mot Falkenberg ännu mer ostlig så vi tog inn seglen och gick för motor sista biten.

Inte det enklaste att förtöja i hård vind, men vi lyckades hitta en trevlig plats med solen rakt in i sittbrunnen.

Entligen tillfälle för Kaptenen att duscha på aktern. 

I morgon är det torsdag. Målet är Torekov. Men det kan bli tufft över Laholmsbukten med vindar upp i fjorton sekundmeter.

Och så blev det.

Hård ostlig vind upp till fjorton i kasten. Hård kryssbog så nära land som möjligt tänkte Kaptenen. Då är det inga stora vågor och när vi tar oss ner till Tylösand går vi vind och vågor lite akter om tvärs över Laholmsbukten.

Och för en gångs skull fick vi rätt.

Kölvattnet efter Bianca vid åtta knop

Det blev en mycket fin seglats mot Torekov mellan sju och åtta knop. I sundet utanför Torekov holdt vi jämt 8,2 knop så Kaptenen beslutade tanken som hade legat och lurat under dagen: vi fortsätter hela vägen hem.

Bra fart över Laholmsbukten

Framför oss syntes Kullen. Av erfarenhet visste Kaptenen att inget är sig likt på andra sidan. 

Och så var det.

Nu tvingades vi på en ostligare kurs, mötte kraftig motström och vindkast upp i 17ms.

Det var omöjligt att fortsätta för segel. Resterande duk togs in och motorn startades. Sjön slog över däcket och det var inte tänkbart att laga mat. Kaptenen hann så vidt ner i kylen efter några köttbullar, en ostbit och en burk cola.

Fine dining i Öresund

Det tog nära på fem timmar från Kullen och hem till Råå.