Gamla Nordsjön II

Kaptenen har under gångna vintern läst många bloggar om att segla över Nordsjön. Bilden som fastnade var ett havsområde seglare flest tyckte var oförutsägbart och svårt. Fast det fans även berättelse om tre dygn utan vind och fina överfarter. Efter sju veckor med Bianca under mycket varierande förhållande, genom tjock dimma, galna strömmar, stora vågor och liten storm i kasten, kände kaptenen sig luttrat...men ändå, Nordsjön....

Matrosen Björn var en erfaren tävlingsseglare med bland annat Gotland runt i bagaget. Han hade med sig plåster mot sjösjuka och erbjöd även kaptenen innan avfart. Med undantag av illamåendet vid början av seglatsen vid Kullen i juni månad, har kaptenen aldrig varit sjösjuk med varken Bianca eller förra segelbåten. Plåster....?

Men som kapten har man ansvar för båt och besättning och en liten lapp bakom örat gör ju ingen illa....

Det tog ett  halvt dygn att ta sig ut i Nordsjön så att vind och vågor från syd fick bjuda Bianca upp till dans. Innan dess hade kaptenen känt av plåstrets biverkningar, först och främst torrhet i mun, näsa och hals och lite trötthet. Plåstret åkte därför på sjön. Kaptenen blir väl inte sjösjuk!

Första natten sänkte sig över Bianca och vi började gå vakter. Två timmar vid rodret, två timmar standby i sittbrunnen, två timmar fri för att sova. Efter kaptenens första vila väcktes han för att gå på ett nytt pass i sittbrunnen, sto opp och mådde omedelbart utan förvarning illa! Det blev att hänga över diskbänken, släppa krämporna i buken loss och....

Det blev med det.

"Haggis!!!!", tänkte kaptenen. Denna skotska nationalrätt som samma dag var intagen i rejäla mängder. Gott i början, men efter kvart starkt och otroligt mättande. Inte underlig att något var på gång. Det var bara att efter förmåga få på sig kläderna, redningsväst och ta sig upp i sittbrunnen.

Det är inte trevligt att ta sig upp så där när det blåser tett under liten kuling, det är mörkt som i graven och inte möjligt att se från vilket håll vågorna kommer. Under däck måste man hålla sig fast och även i sittande ställning spänna ifrån med minst en fot. Trots det slängs man mellan skott, dörrkarmar och diskbänken. Risken att glida i trappen är stor. Man får verkligen kämpa på.

Personen på bilden har ingen anknytning till bloggen
men så här kan det se ut. Hålla sig fast och inte trilla i havet.

Det var en tystlåten kapten som tog sina fyra timmar och vid nästa pass två timmar senare var det dags. Kaptenen tvingades inta en förödmjukande position med huvudet över mantåget i babords hörna. Detaljerna lämnas till läsarnas fantasi men Nordsjön fick sitt offer! Hade matrosen möjligen mera plåster? Snälla???

Andra dagen gick utan dramatik. Delfinerna hälsade på men kaptenen var inte motiverad att fotta. Ville inte ha något att äta och intresset för kaffe var negativt. En torr bit Wasa tvingades ned med lite vatten. Så gick dagen och vi började på en ny natt med moln och mörker...

Planen var att ta oss till Skagen men kräftorna sinade och frågan om att gå lite norrut och ta några timmar någon stans i Norge började diskuteras. Under natten blev det klart även för de unga matroserna att några timmar sammanhängande sömn och lite varm mat inte var så dumt. Vi enades om att sätta kurs mot Mandal, sova, gå vidare nästa dag,  hoppa Skagen och gå direkt till Långedrag.

Så blev det.