Om myggor och andra observationer

 

Kaptenen har inte varit så aktiv i skrivandet av denna blogg som förra året. Det förklaras med att Rederiet har skött uppgiften med elegans och Kaptenen inte känt att han hade något av betydelse att tillföra. Under resans gång har Kaptenen trots detta gjort vissa observationer och reflektion som han tyckte kunde sparas till ett bra tillfälle, och anledningen finns just idag.

Lerummatroserna redo att borda Bianca.

Det har sig nämligen så att Kaptenen under seglatsen i 08-området blev svårt attackerad av små blodtörstiga flygare som, troligen för det mesta nattestid, tillförde Kaptenen ungefär förtio myggbett.
De flesta finns på och under Kaptenens fötter och orsakar stort besvär för Kaptenen. Kaptenen har konsulterat kunniga personer i Tarns sjödirstrikt som anbefalade att tvätta med lemplig sprit (inte ankardram). Myggbett som ständigt "klias" blir lätt irriterade, svullna och lite infekterade. Så är det med Kaptenens många bett som gör det komplett otänkbart att ta på skor och gå på land tillsammans med Rederiet och den nya besättningen som anlände från Lerum. Fast Kaptenen har hjältemodigt provat, men det var som att sticka fötterna i en tjock brännässla eller en hink med bränmaneter. Det kliar inte, det brinner!!!! Medan "gänget" roar sig i Borgholm på Öland sitter Kaptenen ombord, tvättar myggbett med Gin, smör på lite Voltaren och gör sina noteringar. Så är det!

Rederiet dokumenterar en vällyckad expedition på land.


Innan vi besvärar er med dagens noteringar, kan vi snabbt återvända till Rederiets födelsedag som firades på restaurant. Det blev champagne, oxfile, rödvin och vaniljglass från ett kök som levererade på tillfredställande nivå. Åter på bryggan diskuterade Kaptenen och Rederiet vem som hade störst behov för hjälp att hoppa ombord (vi var tvungna att hoppa i den här hamnen), men Rederiet hade ju födelsesdag så Kaptenen risikerade hälsan, hoppade på bogsprydet, vände sig om och räckte elegant ut handen till Rederiet som redan var i luften...och med stor precision eller lite tur landade där hon borde. Bredvid låg Najaden med sin kolfibermast och blankputsade skrog. Nu med sex blåa ledljus tända i nedre spridare. Ett vacker ljus i nattmörkret och avundsjukan hotade Kaptenen som tillrättavisades av Rederiet för sitt svek mot Bianca.
Orsakat av Kaptenens intensiva lidande har Rederiet under dagen tagit komandoet även vid rodret under dagens etapp mellan Byxelkrok och Borgholm, något Kaptenen inte motsatte sig. Rederiet har löst uppgiften på bästa möjliga sett: navigerat med stor säkerhet (inte genat vid några prickar och gått på grund), på egen hand beslutat att ta ned storseglet och genomfört uppgiften utan ingripan av Kaptenen. Mycket bra! Nu ligger vi förtöjd i Borgholm vid samma brygga som förra gången och Rederiet är på land och jagar gröna drinkar.



Rederiet navigerar Bianca med stort självförtroende...

Under seglatsen har vi noterat att myndigheternas lagstiftade påbud att man inte länger får skita i sjön men måste ha en tank ombord som töms vid behov i en hamn med en sugmanick, även måste ha kommit sjöfåglarna till känna. Dom skiter på speciella små öar som ni kan se på bilden nedan.

Det är inte tillåtit att skita i havet. Då måste man ju hitta ett lämpligt ställe på land
om man inte har en båttoa som kan tömmas på land.

Men får man skita i träden?




När dom inte hinner till sina ödass, slipper dom skiten på en lämplig segelbåt, något Kaptenen fick erfara när vi låg i naturhamn och en mås flög over, riktade in aktergattet och prickade Kaptenens tröja, handduk och Biancas båtdynor med sin otrevliga bomb. Får man svära?

 

Och nu tar algblomningen till för allvar...