Å firandet fortsätter....

Ibland känns det som en motorbåt hade varit alternativet för (inte  Kapten) och Rederiet efter många timmars motorgång. Stefan i Västervik hade rätt - upp till Stockholm = motvind och söder över sydvindar = motvind. Men som seglare ger man aldrig upp (Rederiet ibland kan erkännas). Biancas trotsade dock Stefans siande med att segla några timmar både med god vind och sol. Sen kom regnet helt enligt prognosen men inte i den mängden som Bianca råkade ut för dagen innan.

 

 

Rederiet har sicksakat i den smala leden och navigerat enligt alla konstens regler. Ett tag trodde nog de andra båtarna att Bianca var full för det blev lite grunt på ett ställe och paniken höll på att blomma ut men som tur är är Rederiet gift med en väldigt lugn Kapten och Bianca tog sig förbi helt fint.

"Vart är vi på väg?" är en väldigt vanlig fråga ombord och nu var det batterierna i mobilen eller en naturhamn som stod på spel. Det blev en vacker naturhamn i den vackra Västervikska skärgården. Bröllopsmiddagen bestod av spagetti, köttbullar och tysk korv (väldigt god Marianne) och vi delade en öl. Alla ben och armar fick sin ankardram dock :-)


Kväll i vår naturhamn.

Eftersom besättningen hade lämnat hamnen kl 06.00 på morgonen så släcktes ljuset strax efter nio. Imorgon är en viktig dag. Redereriet fyller år och det skulle firas med hallonfil och ett morgondopp.
Rederiet vaknade av att kapten stängde dörren och började skramla i köket.

 

 

Sängen hölls inte varm utan Rederiet klev upp och Kapten frågade var hennes födelsedagspresent blivit av (som hon för övrigt betalat själv, men Kapten påstod att det var hans idé och att den var väldigt snygg på Rederiet)  En fin morgonrock fick Rederiet. Solen sken, fåglarna kvittrade och VINDEN låg i väst och lurade. 07.45 stod Binacas besättning inte ut med mer härlig Naturhamn utan satte segel och har seglat hela dagen i härlig vind och sol.

Några sjömil nord för Kungsgrund....

Kapten tyckte att vi skulle gå till havs och inte följa autobahn. Nagiverade ut i det orena vattnet med massor med grund ovan och under vattnet. Titta säger Kapten och pekar ut i horisonten, vad den båten ligger på en skarp kryss. Segelbåten som låg på kryss gjorde det länge tills Bianca kom lite närmare. Men, sa Kapten, den har ju inga segel utan jag tror den har gått på grund. Nädå, sa Rederiet, som är närsynt, det är ett skär med ett sjömärke på. Vi seglar dit sa Kapten. Mycket riktigt var det en segelbåt som långt ute i havet hade gått på grund. Ett litet grund långt ute till havs i öppet vatten. Visst fanns det ett östmärke bredvid och seglaren hade av någon anledning gått på västsidan och som oftast kan det gå bra för en midre båt, men her hade dom inte tur och gick rakt på en sten rätt under vattenytan. Ett otäckt syn och en bra reminder: hur viktigt det är att navigera nogrannt och inte chansa, (i alla fall för mycket menade Kaptenen).d Rederiet såg att Kapten blev lite skakad, men tröstade honom med att det aldrig skulle hända honom (bara förra året utanför Bergen var det nära).




....finns en sten under ytan man ska akta sig för. Inget roligt syn.

 

Öland i sikte och Kapten hade lovat Rederiet en middag i kväll. Vart är vi på väg?, frågade Kapten igen eftersom det ännu inte var fastlagt. Byxakrok hade Rederiet hört var bra så dit styrde Bianca. Kapten lämnade över rodret till Rederiet, som nu börjar bli riktigt varm i bikinin, och i Byxakrok ligger Bianca nu brevid en sprillans ny Najad på 44 fot, (ägs av en tysk som spolat av hela båten och putsat alla fönstren). Rakt akter ligger en 49 fots Hallberg Rassey. Kaptenen börjar prata om risk för att smittas av "tre fots sjukan".