Äntligen i Farsund

Kaptenen var uppe halv sex, kollade vädret, konstaterade att det hade lugnat sig under natten, och beslutat sig för att gå ut. Planen var att runda Lindesnes kring nio till tio. Snabb frukost och sedan göra Bianca sjöklar. Det tog tid kvällen innan för kaptenen somnade. Huvudet var fullt av tankar kring väder, vind, vågor, motor, m.m. Klockan var satt på larm halv sex men kaptenen var så taggad att han vaknade själv fem minuter innan.

Fokus var att ha allt klart så att det inte blev något strul under seglatsen. Om vädret fortsatt var lite hårt där ute, var det inte förhållanden att fixa saker som borde va gjort innan avfart. Vi kastade loss, vände Bianca runt 360 grader och börja tuffa ut ur hamnen. Räddningsvästen! Den låg fortsatt under sparyhooden. Kaptenen plockade upp den och började spänna på sig. Det blev lite trassel med två stroppar och kaptenens fokus fastnade i västen.... OJJJJ! En utstickare på en av bryggorna kom glidande mot Biancas vita skrov! Kaptenen tittade framöver och konstaterade att Bianca hade kurs rakt in i en av båtarna på nästa brygga...det var fråga om tre meter...

Kaptenen kastade sig till rodret och slog full back....Bianca fortsatte framöver....med kurs för en 45 HK Yamaha utombordare....sakta närmare...närmare....stannade...troligen med centimeters marginal...

Vi tog oss ur situationen, manövrerade loss och fortsatte men det blev gräl ombord. Kaptenen undrade hur det här kunde gå till. Han hade ju satt på autopiloten! Hade han inte, menade Bianca bestämt. Ju visst, svarade kaptenen.
"Jag är enig med Rederiet", klämde Bianca till, "du är ofta oklar i dina kommandon. Du måste sega tydligt till vad du vill!"
Kaptenen hade hört det för, och teg, förbannad men mest skamfull. Var det någon som såg oss?

Äfter en timme fick vi syn på Lindesnes. Lugnt här inne
men det blev något annat där ute...

Vi tuffade vidare. Det var relativt lugnt och inga svårigheter för vi var helt ute vid udden. Där tog vinden tag med upp i 12 Ms och grov sjö. Bianca och kaptenen fick en riktigt sjömansvalts så saltvattnet drev över båda. Vi rundade Lindesnes lite över nio och dansade längs med landet in i le av några holmar. Efter en timmes tid var det värsta över.

Vi har tagit oss runt Lindesnes och i le av en ö.
Om ett par timmar ska kulingen åter va tillbaka.

Står man ute hela året i det här området bliver troligen
frisyren så här utan vax.

På väg mot Farsund i en lugn led var det stopp.
Arbete pågick och vi fick snällt vända och tuffa tillbaka och ut i vågorna...

Nu ligger i Farsund precis utanför Vinmonopolet! Här får Bianca va själv till söndag då kaptenen kommer åter från Tromsö.

Bianca utanför Vinmonopolet i Farsund.
En bra plats tycker vi båda.

 I morgon åker kaptenen med buss till Kristiansand för att gå på tåget till Oslo. Det var flera timmars arbete att hitta rätt i logistiken med bussavgång, rätt station, och rätt avgång. Mycket är bra på netet men kaptenen vill träffa en människa som kunde dämpa ångesten inför denna kompliserade resa.
Farsund busstation måste va rätt ställe. Frågade en tant snällt och fick svar åt det hållet....nästa tant...två tre minuter åt det hållet...det blev ungefär en halv timme till en återvändsgränd som framgår av bilden under.

Det finn rymliga lokaler att hyra utanför Farsund. Rutetabellerna följer 

med utan tillägg i hyran... Människor måste man skaffa sig själv.

På retur var kapten trätt, lite besviken och hungrig. Vid en pizzeria i centrum var han ett lätt byte och hade med en pizza Margarita och cola ombord i Bianca. Bianca fick en reell avspolning med sötvatten så hon inte behöver å känna saltbrännan medan kaptenen är i Tromsö.