Hotlips på fören.
Solen sken och det var härligt varmt. Stockholms skärgård var så där vacker som bara Stockholms skärgård kan vara.
Och där kom Bianca inseglande i Waxholm, tryggt framförd, mellan en massa 08 båtar, av den omskrivna kaptenen, och med det likaledes omskrivna rederiet strängt övervakandes framförandet.
Efter en snabb näbbstuds mot bryggan stod vi så äntligen på Biancas trygga däck.
Flygkaptenen som äntligen lärde sig navigera...
Första kvällen blev helt perfekt i kvällssolen, men redan på förmiddagen nästa dag slog dimman till. Vi fattade nada. På fastlandet rapporterades strålande sol och 28 värmegrader, och vi seglade runt i mjölke, utan möjlighet att peka ut dom finare vyerna som vi planerat. Allt överstigande 500 m låg dolt.
Trots att vädrets makter inte varit med oss har vi haft några fantastiska dagar ombord på Bianca. Vi har ätit gott, både ombord och på utvalda skärgårdskrogar. Vi har sovit som grisar i förpiken. Vi har upplevt Stockholms skärgård i ett långsammare och mer värdigt tempo än vad vi blivit vana vid. Vi har återknutit bekantskapen med segling och det har varit underbart. Inget är med rofyllt än att sätta segel och stänga av knotan. Tystnaden blir total, och plånboken sväller.
Tusen tack till Kapten och Rederiet för att vi fick uppleva Bianca I.R.L. Nu blir det ännu roligare att följa bloggen när vi vet hur det känns att trampa Biancas däck.
Flygkaptenen
Hotlips
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar