Hur var det...

Kvällar och dagar på havet som det här är värt allt besvär.

Efter en vecka hemma i Ängelholm seglar fortsatt kaptenen men nu på sin tjocka madrass i dubbelsängen - och i sömnen. Tio veckor med ansvar för båt och besättning har tydligen satt sina spår i hjärnan. Varje natt i sömnen kämpar kaptenen med att hålla reda på om vi är förtöjd, vid kaj eller ligger för ankare - eller seglar! och i så fall vem ser till att vi håller rätt kurs??? Första natten vaknade kaptenen förvirrad med uppspelta ögon: vad var det här?!! högt till taket.... jättestort rum...ja visst, han var ju hemma i sitt eget sovrum i Ängelholm! Bara att somna om...

Höganäs - Lofoten och hem på tio veckor.

Seglatsen i sig är ingen prestation. Med en modern båt, motor och GPS, med respekt för havet och ett medvetande om att om man inte ser det finns det ändå: det vill säga grund under ytan även där det i övrigt tycks vara hur djupt som helst, så borde det gå bra. Det är heller inte fel att ha lite praktisk förmåga att hitta lösningar på mindre problem, för saker och ting går sönder eller strular.

Kaptenen löser ett praktiskt problem.

Men vad kaptenen inte kalkylerade med, men fick erfara, var att man långsamt och utan att märka det blir mentalt sliten om man inte ser till att få tillräckligt med vila. Det handlar inte enbart om tillgång på sömn men  att vara fri från "jobbet" under vissa sekvenser. Den här resan blev lite för stram i tidplanen. Varje vecka byttes besättningen, något som innebar att Bianca tvingades att ta sig till ett givet geografisk ställe till förutbestämt tid. Antingen kom någon med flyg, eller åkte hem med flyg som var bokat lång tid innan. Därav krävdes mycket stöd av Yanmarn för att klara av nödvändiga distanser när motvind och ström ville annat med en segelbåt. Ett lugnare tempo hade varit helt optimalt.
Fast det var jättetrevligt med alla som varit med, kan kaptenen även konstatera i eftertid att det och omställa sig (för kapten som är en introvert person och älskar sitt eget sällskap) varje vecka under tio veckor till nya människor (inklusive rederiet!!) som skal leva tätt på dygnet runt också kräver mental energi. Sista veckan på seglatsen var nog kaptenen lite tyst och svår att få kontakt med...
Vad har varit det bästa och det sämsta?
Det bästa har varit att få genomföra pojkdrömmen: en lång resa i båt. Tack Cecilia som gjorde det möjligt!

Sedan är norska kusten i sig en upplevelse varje dag. Av enskilda höjdpunkter skal fågelberget Runde lyftas fram.
Det ligger längst ut mot Atlanten och vi råkade komma där en av mycket få dagar i året med vindstilla och inga vågor som gjorde det möjligt att gå riktigt nära....
Förutom att råka på människor som ger sig ut för att vara specialister och ta grovt betalt för tjänster och produkter som inte fungerar (El Experten i Egersund som sålde förstörda batterier!), så stod nog kaptenen själv för något av det sämsta under resan då han grovt missbedömde möjligheterna att lägga till med Bianca i Stavanger. Man kan lägga skulden på att hamnen var dålig och under varje kritik, men det var kaptenen som beslutade att prova förtöja, något som ledde till att Bianca har några mindre trevliga repor i gelcoaten på babord sida över vattenlinjen. Det fick kaptenen att hänga med huvudet ett par dagar.
Mesta av tiden har det varit kyligt´men utan för mycket regn. Sjötemperatur mellan 12 och 14 grader. I luften för det mesta några få grader över på pluss sidan.



Norligaste punkten med 11,2 grader C i sjön. Kaptenen i sin mjuka, tjocka ullgänser från Devold, Norge.

Det har bidragit till att det lätt har blivit fuktigt ombord och vi fick vara nogranna med att vädra madrasser och sängkläder. Vad vi inte tänkte på var provianten vi hade stuvat bort i facken mellan skrovet och inredningen. Efter några veckor hittade vi mjöl och annan torrmat där mögel hade börjat arbeta. Även våra kära havregryn fick mögelangrep. Vi fick slänga och städa. Se till att packa i plast så ungår man problemet.

Men visst fantes det även härliga dagar...

Motoren, en Yanmar 30HK, har fungerat perfekt, något som varit av stort värde. Motorn har maxvarv på 3400. Vi har för det mesta hållit mellan 2800 och 3000 varv/min av ekonomiska skäl. Då gör båten 6 till 6,5 knop om det inte är strömt och vind, och motoren drar mellan 2,2 og 2,5 liter diesel per timme. Det började läcka lite från sjövattenpumpen, något vi lyckades åtgärda under tiden med lite axelfett. På väg hem, innan vi gav oss på Skagerak, fick vi tag på ny tättningsring i Stavanger och bytte den utan svårigheter.
Strömproblem har vi hatt under hela resan, men Per Håland från Haski i Stavanger har varit att tillgå på telefon och e-post med lösningar på problemen sedan vi träffades i Stavanger första gången på väg norrut. Han är kunnig, bryr sig och har funnits tillgängelig till alla dygnets tider. I tillägg har han en fin humor och stort tålamod med amatörer och kan berätta roliga historier från sitt yrkesliv.

Förra året säglade vi i Alaska med Ariel IV. Det var mycket fin natur och ett facinerande djurliv. Vad som särpreglar Norge är en levande kustkultur.

Många fina båtar mötte vi...

... och jättemånga fina perlor är snyggt underhållna..

Gamla historiska minnesmärken, byggnader och fartyg finns tillsammans med moderna fiskodlingar och oljeaktiviteter. Den nya tiden har självklart ändrat mycket längs kusten, men även bidragit till att finansiera infrastruktur och indirekt skapa ekonomiskt underlag för att bevara det gamla.

...och den gamla stilen bevarat....

men det byggs även nytt ute på öarna och det ska vara STORT med havsutsikt
för här finns pengar.

Kaptenen och Rederiet tacker alla som varit med på resan. Utan er hade det varit mycket svårare och hellre inte så roligt. Tack till alla er som har följt oss på bloggen och redan hört av er på olika trevliga sett där ni meddelar ett visst  beroende av Biancas dagliga rapporter. Det har varit kul och om Rederiet håller fast vid sina planer (blir oftas så) kommer vi att återkomma nästa sommar, fast då med kurs i sydligare riktning fast nya, Kaptens goda ullgänsern ska få va med även då och Rederiets nya bikini.
Vem vill vara med på nästa äventyr?
Till dess skeppohoj!

Hemma i Höganäs - äventyret slut

Kvart i tre låg Bianca snyggt förtöjd på sin plats vid bryggan i Höganäs. Självklart blev vi mottagna söder om Kullen med motvind och motström, inte mycket men båda var mot. Solen skiner och bränner, och vattentemperaturen är 21,4 grader! Efter nio veckor i yllekläder undrar man om det är något fel på instrumenten och upplever solens brännande strålar som lite obehagliga....

Huvudrollinhavaren Bianca vid kaj i Höganäs.

Sommarens äventyr är nu slut. I en kort sammanfattning: det har varit fantastiskt på alla sätt och vis och ett stort tack till Bianca, Yanmarn och alla andra varelser som har bidragit positivt under alla dessa veckor.

Tack till goda Yanmarn som vi inte hade klarat oss utan.

Inte minst till besättningarna och alla som dagligen läst vår seglarblogg. Under dagen i dag kommer vi att runda 11000 läsare!

Distansen från Torekov till Höganäs är endast 18 Nm men Bianca och Kaptene tog ut det sista av resan och seglade även när vi mestatills låg stilla..

Vi passerar Kullen nord för Höganäs.

På det sättet tog det fyra timmar till Kullen. Där firades resan med en symbols lunch: havregrynsgröt så klart! Havregryn, salt, vatten, kanel, socker och en reell juvel i mitten av godaste smöret. Lyxigare kan det inte bli!



Tysken som ni lärde känna igår har varit med även idag. Han låg fortsatt i hamn när Bianca tuffade ut kl 09:00 precis, men då blev det fart i besättningen! Några minuter efter kom dom efter oss. Vi hade redan satt segel. Vinden var endast två till tre Ms men med rätt kurs lyckades vi ta oss fram med lite över tre knop. AIS'en  berättade att tysken endast klarade 1,8 knop. Även idag blev han längre och längre bak och fick även hålla en kurs längre ut mot Danmark. Efter ett par timmar var motoren igång. Men idag sket vi tysken och fokuserade på att hålla seglandet igång till Kullen var rundat.

Vi ska återkomma med en sammanfattning av resan inom kort, men några fakta har vi klara redan nu:

Vi har varit ute i tio vecker.
Vi har seglat från Höganäs till Trollfjorden i Lofoten som nordligaste punkt.
Samlad distans är 2013 Nm (lite kortaren än estimerat).
Lyssnat till Yanmarns trogna dieselknapring i 358 timmar (mycket mer än estimerat).
Förbrukat 950 liter diesel (mer än estimerat).
Legat förtöjd/ankrad i 52 hamnar.

Så var det med det.
Vi återkommer med lite eftertankar inom kort. Nu ska Bianca stedas och en mängd kläder hem för tvätt.

Bianca i Skåne - en etapp kvar

Bianca har under dagen tagit sig från Halland till Skåne och ligger just nu i Torekov. Dagens etapp blev 33 Nm med myssegling. Under morgonen en svag bris från öster som gav oss så där 4 - 5 knop för det mesta. Efter lunch drog det på lite och under en timme seglade vi upp mot 7,5 knop. En tysk Malö stack ut från hamnen just då kaptenen tänkte äta frukost. Det räckte för att förtöjningar blev kastat, kaffet hällt på termos och Bianca åkte efter. Väl ute såg vi två andra båtar som nog kom från Varberg. Tre tyskrar varav den ena var en stor Najad på sina dryga förtio fot. Det blev kapseglats förstås! Najaden som kom från Varberg var en bit längre ut och seglade med en snygg spinaker.

Bianca har inte andra segel än sin genua och sitt storsegel. Som tur var hade kaptenen dagen innan läst en bra bok om trim av segel och även testat lite. Det kom gott med idag. För att få kraft i spinakern fick tysken lägga kursen lite länger väster än vad som var riktning mot Torekov. Bianca hade enbart en spribom med dåligt mastfäste att parera med. Kaptenen tog fram spänband från Biltema, surrade mastfästet och satte spribommen för en plattläns. Det var inte mycket vind något tysken drog fördel av med sin digra spinaker. Bianca fick efter någon tid se aktern på tysken...

Stora Najaden kom om oss, men vi hade en plan...

Men som tur var: varken tysken eller vi hade tänkt oss till Danmark, så efter ett par timmar valde kaptenen att lägga om kursen för bidevind mot Torekov och ta ned spribommen. Det är lit arbete när man är ensam ombord och under tiden förlorade vi än mer till tysken, men när seglen åter trimmades sköt Bianca fart. Det roliga var att även tysken hade AIS transponder ombord så kaptenen hade stenkoll på tyskens hastighet och det visade sig att nu var Bianca på bättre kurs och nästan lika snabb. Tysken - som var på väg mot Danmark - blev tvungen att ta ned sin spinaker och få ut genuan. Det var nu det gällde. Äntligen lika vilkor! Under seglingen som följde var Bianca i snitt halva knopen snabbare och drog pent ifrån. Malön som åkte innan frukost hade tagit sig en bra bit längre fram, men även den fick känna Biancas målmedvetna bogspryd närma sig akter ifrån.

Vid tretiden tog vinden sakta slut. Tre seglare gled nu över en slät havsyta med en fart av 1 - 2 knop. Ingen ville vara först att starta motorn, men det blev Najaden till slut. Med 12 Nm till Torekov och kamp om lediga hamnplatser var det för Bianca bara att dra igång Yanmarn. Även nu var vi snabbast!

En kanondag för kaptenen som nöjd kom först till Torekov, hade tid att kolla lediga platser, och välja den bästa!

En besegrad tysk anländer Torekov dryga halvtimmen efter Bianca.

Nu är det att vänta på Rederiet som kommer för middag. Kan hända tar vi ett dopp i sjön innan vi äter.

Kaptenen har just varit och kollat tyskens båt. Den var 36 fot.... Där ser man hur fantasin kan dra iväg. Bianca är 37 fot så det tar segern ned ett knäpp, men ändå...

Sista refrängen

Kapten sjunger på sista refrängen och har mystseglat från Långedrag och guppat ner mot Träslövesläge i makligt fart med bris från öst. Under resans gång har tidigare besättningsmedlemmar ringt och meddelat saknad av Bianca bloggen när den tar en paus om ett par dagar. Även Kapten kan känna ett visst vemod över att sommarens magnifika äventyr närmare sig sitt definitiva slut.
Bloggen blir tyvärr kort idag för i denna lilla Halländska hamn har internet ännu inte gjort sitt inträde!! Inte ens 1G finns det.


Det har varit många vackra kvällar - nu i Halland.

Kapten har ringt Rederiet på mobilen och gett kommandon omdagens innehåll.
Imorgon blir det "last dinner with Bianca"  på restaurang i Torekovs hamn. Det ser Rederiet fram emot!

Bianca myser i mörkret i Träslövsläge.

"Här finns en gammal fiskeplats, som genom hamnutbyggnader på 1900-talet blivit den största fiskehamnen i Halland. En del av den tidiga bebyggelsen finns kvar längs den smala Storgatan. Träslövsläge har vuxit åt söder och öster.

Vid sidan av fiskehamnen finns en välutrustad småbåtshamn med bensinstation och restaurang. Här finns utmärkta vindsurfing-möjligheter. Särskilt när vindarna kommer från sydväst. Namnet Träslövsläge betyder Träslövs fiskeläge[2].

I Träslövsläge (i eller på Läjet) talas ännu dialekten "Läjesboa" av ett antal människor. Den anses i Danmark vara en dansk dialekt[källa behövs], en rest från tiden före försvenskningen av Halland, som inleddes i slutet av 1600-talet."

Tre länder på två dygn

Nu är Bianca åter i Sverige. Ligger förtöjd i Långedrag utanför Göteborg och sista besteningsmedlemmen har mönstrat av efter rekordseglatsen den här gången: tre länder på två dygn och 260 Nm med enbart 7 timmar landligge i hamnen Sirevåg lite nord om Egersund.

Matros och kock Fredrik lägger sista förtöjningen
innan avmönstring i Långedrag.

Vi lämnade Stavanger kl 19:00 lördag och förtöjde i Sirevåg på natten halv tre. Lämnade Sirevåg kl 11:00, passerade Lindesnes, sörligaste punkte i Norge och satte kurs mot Skagen där vi seglade inn söndag vid tretiden. I dag måndag gick vi till Sverige och förtöjde 18:45 i Långedrag. Tre länder på två dagar. Rederiet har innstiftat en ny orden: när man har kryssat Atlanten får man enligt traditionerna bära röda byksor. Om man gör tre länder på två dagar får dom nu vara gröna enligt Rederiet. Så nu bär det hem för att färga om shortsen...

Tre länder på två dygn och 260 Nm på tre dagar och två nätter.

Skepparen är natruligt nog lite trött efter alla dessa sjömil og 50 hamnar prick! Det har även varit byten av besetning så det händer rätt ofta nu att Skepparen vaknar under natten och några sekunder undrar - är vi förtöjd eller seglar vi? Om vi seglar - vem styr? Vilken hamn ligger vi i? Vem är ombord nu? Efter lite tid kommer svaren så småningom, men det är tydligt att alla skiften har tagit på Skepparens begrensade hjerna.

Hamnkontoret i Långedrag

Därför blir det inte så många rader från Långedrag. Här ska det sovas och sedan fortsätta söderut mot Höganäs där ankomst är beräknat någon gång torsdag.

Bianca i Skagen

På ett vis otroligt men Bianca ligger åter förtöjd i Skagen efter 207 Nm, Stavanger - Skagen på två dygn. Första biten blev det segling med fin vind akter och vi riggade till vår nya spribom med remmar. Mastfästet var nämligen sönder. Under sista natten fick vi gå for motor. Man har lärt sig att vara glad i Yanmarn...
Vi har varit i Skagen förut och samma tjejen som ville slänga Emil och Skepparen ut av duschen för det var dags att stänga då vi var här 11 juni, kom nu och skulle ha hamnavgift direkt efter anlopp. Skepparen pratade om förra besöket i juni, vilket hon mindes, och charmade i övrigt efter bästa förmåga så hon råkade tappa din biljettmaskin och kontantväskan rakt i sjön - och där sjönk den till botten utan att vi hann göra något... Skepparen funderade först på att dyka, det var endast 3 meter, men tänkte ut snabbt ut en bättre lösning: att dragga med stora, fina torskkroken som vi använde under fisket i Norge.



Glad för att fått tillbaka väska och pengar :-)

Sagt och gjort: Vi satte kroken på en lina och sänkte ned den i vattnet, draggade fram och tillbaka två gånger: simsalabim! där satt den, dyrbara väskan! Det var bara att hala varsamt upp till ytan, sänka sig ned och plocka upp grejerna och lämna över till biljettdamen. Hon var så nöjd och glad att vi fick pengarna tillbaka som vi nyss betalade! "Det er dejligt å väre norsk i Danmark!"


I övrigt var natten lite jobbig. Vi sov endast sex timmar förra två dygnen och fick styra manuellt orsakat av den grova sjön som kom akterifrån. Matrosen sov upp sig från elva på kvällen till klockan tre. Då tyckte skepparen det var nog och purrade gossen som sov djupt och skönt på britsen i cockpit. Matrosen fick uppleva en fantastisk natt som började med en fin solnedgång och sedan månsken.



Natten smyger sig på...eller är det morgonen som kommer...

När natten övergick till morgon såg vi en härlig soluppgång. Det är inte ofta man får uppleva detta, vilken livskvalitet!
Helt ensam var vi inte på havet utan hade sällskap av flera andra fartyg, några puttrade på lite stilla och andra hade mer bråttom.



Se upp! Den går mellan Norge och Hirtshals i 38,6 knop!

Efter det kojade skepparen i fyra timmar (faktiskt 5 timmar matrosens anmärkning...), kände sig medvetslös när han vaknade, och tog nästa passet över Skagen i underbar sol och stilla. Plagg för plagg kunde man plocka av sig ullen utan att frysa!



Viktigt att ha koll framför båten
men de kan även dyka upp akterifrån...

Under natten hörde vi på VHF'n att en annan båt grundstött utanför Lindesnes söder i Norge där vi själv passerade några timmar tidigare. Båten havererade och man sökte nå två personer. Vi följde söket en tid på VHF'n och hur det gick kan ni se på länken http://www.l-a.no/nyheter/article6578.ece...

En båt med två personer havarerade i natt,
man måste ha koll på skären under ytan

Vid lunchtid vaknade byssglunten och började pyssla i byssan. Skepparen satt vid rodret, i solen och powernappade lite småbitar sövn. Från byssan sågs en mycket cool och avslappnad kapten (matrosens anmärkning).




Kaptenen har fullt koll
och styr Bianca över Skagerak med vänsterfoten...

Efter litt tid dök kockmatrosen upp i luckan med den mest underbara lunch man kan tänka sig. Det inte mycket bra mat som kommer från brittiska öarna, men ägg, bacon, baked beans with fried tomatos, det är en mycket bra uppfinning! Vi åt och mysade. Vilket härlig seglats över Skagerak!!!

Innan Skagen halades norska destinationsflaggan som varit uppe i nie veckor och ersattes av en mindre dansk (he, he,,,) Lite vemodig tyckte skepparen, men nu var norska äventyret slut.
I morgon går vi till Göteborg med matrosen. Sedan fortsätter skepparen hem till Höganäs.

Vi går till Skagen

Hej alla trogna anhänggare till Bianca. Kaptenen och matrosen Fredrik rundar just nu klockan halv åtta lördag kväll den 11 augusti Lindesnes, Norges sörligaste punkt. Vädret är trevligt med ca 6 ms från vest. Nästan hela dagen från Sirevåg nord för Egersund där vi sov några timmar efter våran nattsegling från Stavanger, har vi seglat plattläns med spribom. Så fortsätter det nu österut mot Skagen och Sverige. Vi beslutade därför att inte stanne som planerat för natten i Norge men fortsätta till Skagen. Beroende av väder och ström tar det ungefär tjuge timmar. Vi tar nästa natt i Skagen och fortsätter till Göteborg där matrosen ska mönstra av. Skepparen fortsätter söderut till Biancas hemmahamn i Höganäs. Vi återkommer med rapport från Skagen.

Matros Fredrik har satt kurs mot Skagen

360 Preikestolen och Rederiet mönstrar av!

Bianca seglade in i Lysefjorden och besättningen titta storögt upp på plattan där vi såg en massor med människor. Fjorden var fantastiskt fin och vi gjorde bedömningen att inte förtöja Bianca och gå upp där andra båtar förtöjt och sen klättrat upp. Våra minsta besättning medlemmar är för små. Istället seglade vi vidare till Jörpeland med en helt rent ut sagt skumpig överfärd och som ni läst i föregående blogginlägg lagade Rederiet mat med ena handen och höll i sig med den andra eller höll i spisen i ett läge att inte korvgrytan skulle rinna över kanten på kastrullen för det gungade så mycket att det inte hjälpte med den gungning som spisen kan. Allt går med lite vilja.
Dagen efter tog vi efter rekommendation en stortaxi upp till Preikehytta och började vår vandring upp till Preikestolen. Vi såg att det var folk däruppe från båten men att det var så in i norden mycket folk hade vi aldrig kunnat fantiserat om. Eller att 3km skulle ta nästan 2 timmar att gå ... rakt uppför. Taxichaffören som släppte av oss gav oss det goda rådet att ta det lugnt första delen. Tuffa som Biancas besättning är tänkte vi att  "jaja kan väl inte vara så jobbigt", men hujedamig vilken klättring vi fick.Har aldrig sett så mycket sten av så många stora storlekar och vi fick klättra över och upp för stenarna. Dessutom kom regnet efter tag så vi blev duktigt blöta. Besättningens yngsta medlem var som en liten get som skuttade från sten till sten, tät efter kapten som ju är på hemma arenan - ja att gå på tur är väl medfödda naturliga egenskaper hos en norrman. Resten kom snart efter. det blev värre och värre och sen blev det smalt och stuprätt ner. Kan säga att Rederiet som är skräckslagen för höjder började fundera hur smart det var att följa med på denna turen. Till slut tog det stop för Rederiet när stigen blev en smal stig med bergvägg på ena sidan och stup på den andra sidan och ett myller av människor som passerade åt båda hållen. Gå ni andra jag väntar här!!! Va sa resten av gänget inte kan du vänta här när du klättrat så långt upp. Rederiet lider inte av prestige att vara tvungen att genomföra saker så det var faktiskt helt ok istället för att trilla ner för stupet!!! Precis innan övriga i besättningen lämnade Rederiet och Kapten (som inte hade gett upp hoppet att få med Rederiet) vänder sig StyrborsdsKarin om säger till Rederiet " Kvinna - ta rodret! Å så blev det. Rederiet och Kapten tog sig över den smala stigen ut på Preikestolen i dimman, för dimma var det så vi såg inte ner. Rederiet upplevde en skön känsla att ha besegrat sin egen rädsla..

Besättningen firade med kvicklunch, kaffe och  i bästa norska "gåpåturkänslan" och skulle precis påbörja färden ner när solen sprack fram och vi såg ner... där vi seglat dagen innan. Barbords Fredrik gick tillbaka och tog dessa fina bilderna med sitt stora nya objektiv. (Tur Freddan att du köpte det)
Vägen ner myllrade det av olika nationaliteter som antingen klättrade upp eller var på väg ner. Barnen var fantastiskt duktiga att klättra den långa klättringen i regn både upp och ner och så nöjda med sitt äventyr. StyrbordsKarin blir nog NRKs nästa stora TV stjärna för hon blev intevjuad och filmad,  mitt i det brantaste partiet, hur det var att besöka Preikestolen, hur det var att gå turen med barn. Tur att hon hade sminkat sig lite idag.... Håll ögonen öppna för en dokumetär om Preikestolen i höst. Delar av Biancas besättning kanske är med. Värre än att ta sig fram i Londons tunnelbana. 150 000 personer går denna turen per år och hela besättningen kan verkligen rekommendera turen för det var ett häftigt äventyr.
taxi tillbaka till Bianca och en tur in på Freteex där Styrbordskarin och Rederiet sett lusekoftor hängandes utanför. vintage kallas det också för. Fyra lyckliga besättningsmedlemmar klev ombord på Bianca med var sin lusekofta. Styrbordsfrida seglade sen in Bianca till Stavanger där vi firade sista kvällen med gänget på Restaurang Egon med god mat och gott humör.
Så var det dags att mönstra av för Styrbordstjejerna, BabordsOlle och Rederiet och styra bilen mot Göteborg och Ängelholm.
Kapten och Babords Fredrik fortsätter mot Skagen eller Göteborg beroende på väder och vind.

Tack för en underbar resa!

Familjen Hjelm tackar för sig!

Hur det är att vara barn på Bianca - Gästblogg

Hej!

Nu kommer en till gästblogg. Idag är det vi, den lite yngre delen av besättningen Ellen, Frida och Olle som har fått den stora äran. Vi är 13, 10 och 8 år gamla. Idag ska vi berätta om hur det är att vara barn här på Bianca.



Alla vi tre uppe på Prediksstolen idag!

Vi tyckte att det skulle bli väldigt spännande att få segla så här långt med Bianca. Vi har ju tidigare bara seglat över till Danmark, men det här är något annat. Det är väldigt kul att segla, även fast det kan vara lite småläskigt ibland när båten lutar mycket. Annars är det mest roligt och härligt. Att styra båten och fiska är nog det roligaste! Makrill är ju väldigt gott och rätt enkelt att fånga också. Vi barn leder ju tävlingen om hur många makrillar om dragits upp. Just nu ligger siffran på minst 15 stycken.Och att styra är ju så roligt. Ellen har ju nästan slagit fartrekord med 9,4 knop. Och Frida styrde långt hon med. Man får ju också väldigt bra assistans av Kapten. Att bo i båten är inte heller dumt. Det är ju en väldigt fin båt och sköna sängar finns det ju också. Där tycker vi om att sova. Kanske lite för mycket ibland. Det kan vara jobbigt att gå upp tidigt för att kasta loss och segla iväg. Och vår hytt är ju den bästa enligt hela besättningen på Bianca. Men man kan ju alltid sova på däck. Det har vi testat och det är rätt mysigt. Där ligger man på dom blåa dynorna och bara myser tills man somnar och vaknar nån timme senare och man är nästan framme i hamnen. På båten finns det ju såklart inte lika mycket saker att göra som hemma, men Yatzy och kortleken är väl använda. Vändtia och Bubblan är bästa kortspelen. Ibland händer det att Rederiet vill vara med också och det är ju ännu roligare. Men inte lika kul när man får plocka upp hela högen för att Rederiet är rätt så bra på kort.

Makrill dras upp ur havet!

HaPå är väldigt gott. :-)

Norsk mat är god. Det bästa är nog HaPå, kokad kondenserad mjölk på burk. Då blir det som kola om man kokar det tillräckligt länge. Sånt gott borde finnas i Sverige också. Grötfrukost är ju väldigt gott. Man blir mätt och det är mysigt när man sitter där allihop och käkar gröt. Sen får man ju diska och torka. Men då är det ju bra att våra lag, Babord och Styrbord, finns. Rederiet delade in oss i lag så fort vi kom ombord på Bianca. Vi gick även igenom alla regler här på båten. Toaregler, inte gå in med skorna på, sitt still när vi lägger till, bädda sängen direkt när ni går upp osv. Många regler finns det och det är ju bra. Lag Babord består av pappa Fredrik, Kapten och Olle. Och lag Styrbord av Rederiet, mamma Karin, Ellen och Frida. Lag Babord seglar nog Bianca bäst även om alla i lag Styrbord har testat att styra Bianca. Veckan avslutades med att hela besättningen gick upp till Prediksstolen idag. En lång tur med mycket sten och uppförsbackar. Men upp kom vi och det var jättecoolt. Det tog väldigt lång tid att gå tre kilometer som kändes som 3 mil. Men det var värt vart ända steg upp dit!

Nästan hela familjen Hjelm i dingen.

Det har varit väldigt kul och lärorikt att få vara med på resan från Bergen till Stavanger. Och att vara barn på Bianca det är inte dumt det heller. Väldigt bra faktiskt. Tack för den här veckan på Bianca. Hoppas att vi kommer tillbaka någon mer gång! Och tack för att vi fick gästblogga här! Den här resan får 5 av 5 segelbåtar. WE LOVE BIANCA!!

Gästbloggare på Bianca

Nu kanske ni som följer bloggen undrar hur det egentligen är att vara gäst ombord på Bianca? Hur det är att leva tätt och följa  Kapten och Rederiet på nära håll? Babords Fredrik och Styrbords Karin har fått den äran att gästblogga idag. Och vi tänkte ge er alla svar.

Rederiet och Kapten i öm omfamning

Lysefjorden

Det är fantastiskt att vara ombord på Bianca och få uppleva den Norska skärgården och umgås med Kapten och Rederiet. Kapten är morgonpigg, alltid först upp och lagar den perfekta starten på dagen, som ni vid det här laget vet är gröt. Han är vår stora trygghet ombord! En riktig sailorboy (fast han går omkring i rosa t-shirt som det står DRÖMPRINS på!). Ja han styr Bianca med stort lugn och en lugn kapten ger en lugn bestättning! 

Vi seglar med Bianca!

Rederiet är en van organisatör och delade in oss i våra arbetslag Babord och Styrbord. Ibland kan mindre konflikter uppstå inom arbetslaget eftersom den yngre besättningen brukar millimeterrättvisa. Då kan det ta lite tid att reda ut vems tur det är att torka disken. Rederiets praktiska båtregler skapar en god stämning, om man håller sej till dem vill säga. Här följer ett axplock:  inga skor i Salongen, pumpa 10 till 15 pump i toan (beroende på storlek), använd svängläge på spisen så att den guppar med vågorna. Slösa inte på vattnet. Inte heller på gasen. 

Bianca är en fantastiskt fin båt och hon klarar lätt av att ha 7 ombord! Hon är snygg som attan och seglar som en gudinna! Hon gör sjölivet härlig och vi njuter.



BabordsOlle i masten

Gästvänligheten ombord är stor. Våra värdar lämnade sin stora fina akterhytt till de 3 yngsta besättningsmedlemmarna för att flytta in i förpiken. Om natten stängs dörren dit in och vi har ingen insyn. Kapten är väldigt diskret av sej. Härom natten skulle han ut och kolla förtöjningen, lite diskret ålar han sej ut genom en lucka i taket (!) för att inte störa de sovande i salongen. Tyvärr så tog vinden tag i luckan och .... ja vi sov inte längre!

Så till dagens strapatser eller vi börjar med en snabb recap av natten: Kapten och Rederiet ville träna besättningen i nattsegling i hård vind och duktiga vågor. Fast Bianca var som tur var förtöjd i bryggan. Hamnguidens information om att hamnen vi la till i igårkväll både skulle ha dusch och vara lugn var mer än väldigt missvisande, inget stämde! Rederiet utnämde därmed Östhusvik till Norges Sämsta Hamn!



StyrbordsFrida i det blå

Tidig uppgång blev det därför och direkt iväg utan frukost bar det. Frukost till havs, men Kapten blev våldsamt förvånad när vi skulle servera gröten vid rodret och han utbrister Gröt, jag trodde det skulle bli ägg och bacon! Vad hade han fått det ifrån? Nä det blev Gröt idag igen om än med betyget något osaltad.

Innan Styrbordstjejernas morgonkökstjänst var klar så hade det också bakats en citronsockerkaka. Vi hoppas att Babordskillarna kontrar imorgon!

StyrbordsEllen greppar masten

Målet för dagen var Lysefjorden, den sydligast fjorden på västlandet med den mäktiga Prekestolsklippan som huvudnummer. Som ni kan se av bilderna var det våldsamt vackert! Under Preikestolen intogs den fantastiska Citronsockerkakan och sen hissades den yngre bestättningen upp i masten med Preikestolen som bakgrund!

Styrbordstjejerna med sin nybakta citronkaka

Babordsgänget låter sej väl smakas

Hela den långa fjorden delade vi med ytterligare en segelbåt, linjetrafikbåten med det gulliga namnet Ölen, en sightseeingbåt och på slutet ett Holländskt kryssningsfartyg (oj så många som vinkade till oss!). Så vi hade i princip fjorden för oss själva.

Kapten och Rederiet hade sett ut en fin liten hamn i fjordens mynning men vinden stod på för mycket och vi hade inte lust med ytterligare en "nattsegling". Nästa hamn var två timmar bort och nu hade vinden ökat och det var nästan kuling och vi var superhungriga! Så i hård vind och höga vågor lossar Rederiet spisen till svängläge! Raggsockorna fick slängas av när hon inte klarade av att stå still och cous cousen flög. Rederiet blev arga kocken (enligt BadbordsOlle) men fixade ihop en fantastisk korvgryta. Så när vi väl kom i hamn i Jörpeland så var vi mätta och belåtna. 49 Nm lade vi bakom oss idag, rekord för oss!

Kapten, Rederiet och Bianca ni är bäst - WE LOVE YOU! TACK så här långt och vi ser fram emot ytterligare en dag ombord imorgon! Kram!

Så fina bilder ni tar!

Vi missade Marylyn!

Ojojoj va det var tyst i den lilla viken i natt!!
Styrbord Karin och Babords Fredrik behöver läsa varje kväll och när man ligger på svaj är det svårt med elen.
Men Bianca är utrustad med två till tre pannlampor som ger fantastisk läsbelysning. Rederiet och Kapten blev dock lite oroliga för sovsäcken för den såg lite oroväckande liten ut för två personer. Vissa i besättningen sov lite oroligt för framåt morgonkvisten när vinden ökade och några av Styrbordstjejerna började fundera om Bianca skulle ligga kvar på den lilla bojen som hon var förtöjd i.







Kapten, som fortfarande finns ombord (om ni undrat) håller ett vakande öga på det mesta, väckte besättningen väldigt tidigt och meddelade att det var dags att ta sig ur hamnen och sätta sikte på dagens hamn. Det var tungt eftersom besättningen hade en så trevlig myskväll med många roliga historier och det blev lite för sent. Barbordsgänget stod för havregrynsfrukosten och iväg kom vi. Rederiet antog utmaningen att kasta loss idag, helt frivilligt och det gick helt fantastiskt bra. (en förtöjning i en boj och tjohej var Bianca loss.)
Det gick finfint ut ur det trånga lilla sundet och ut kom vi och där var vinden.... Rakt i Biancas akter kom vinden. Styrbordstjejerna och Rederiet log mot varandra och sa att det här skulle bli en härlig seglardag!

Rederiet & Styrbords Karin!

Kapten spände på sin säkerhetslina (stränga förhållningsregler från Rederiet) och gick upp på däck för att fixa med storseglet. OJJJJJ där kom visst bommen och Kaptens öra fick smaka på bommen. Kapten är numera väldigt bra på kommando och spände ögonen i Rederiet och sa- "Håll kursen" Rederiet och StyrbordsKarin höll ett  kort möte och blev överens om att hyra in lite manpower idag. Då Styrbordstjejerna hörde om Rederiets litteraturstudie (Rederiet hade innan Norgeresan köpt en bok som heter "Kvinna-Ta Rodret") gjordes den bedömningen att leja in Barbords Fredrik och Kapten som expertseglarna idag. Det visade sig vara mycket klokt! Snittfarten har legat på drygt 7,5 knop och när Bianca korsade Bömla Fjorden gick vågorna så höga att vi miste vår skräppåse. (Vi hittade den i den hamnen vi ligger i nu!! Det står Coop på påsen så det måste vara vår). Hej och hå vad vi länsade! Haugesund och Marylyn missade vi totalt för Bianca forsade igenom Haugesund sundet i 7,8 knop.


StyrbordsEllen blev så sugen på segling idag att hon utbrast " Tror jag vill lära mig lite mer om segling, kanske ska fortsätta med Optimistjolle!! varpå hon ställde sig bakom rodret och fick upp båten i dagens maxknop 9,4. Jubel i båten tills Kapten kom upp och sa att ta det lite lugnt så vi inte jippar och någonting annat som Rederiet inte riktigt fick sig av sjötermer (läste nog inte så noga i boken)

StyrbordsFrida och BarbordsOlle har suttit fast med Rederiet i säkerhetslinan idag för att StyrbordsKarin skulle känna lite lugn under seglatsen. Efter ett tag sov två av tre i säkerhetslinan och Rederiet fick fullt sjå att hålla i alla tre för att inte fara över på andra sidan i sittbrunnen. Men inte en sur min eller någon som har velat kliva av utan alla i besättningen är så nöjda med dagsseglatsen.
Som sagt har Biancas forsat fram och dagens hamn skulle ha tillgång till dusch och el. Det var besättningens krav.
Hamn Guiden har luslästs från pärm till pärm och en hamn blev noga utvald. Här skulle duschas!!! Kapten gjorde trots den starka vinden den snyggaste tilläggningen Rederiet någonsin sett Kapten göra! Det gick ett sus av beundran genom besättningen och Kapten så faktiskt lite nöjd ut. Dusch fanns inte men el. Vad göra? Styrbords Karin och Rederiet gav sig ut på bygden och hittade en dyr dusch med miniswimmingpool och en bastu. Coop hade kall öl! Besättningen är numera rena och luktar gott.
Imorgon väntar en lite kortare färd till Jörpelandet där vi ska ta buss till Preikestolen. Tidig morgon igen alltså....