Hur var det...

Kvällar och dagar på havet som det här är värt allt besvär.

Efter en vecka hemma i Ängelholm seglar fortsatt kaptenen men nu på sin tjocka madrass i dubbelsängen - och i sömnen. Tio veckor med ansvar för båt och besättning har tydligen satt sina spår i hjärnan. Varje natt i sömnen kämpar kaptenen med att hålla reda på om vi är förtöjd, vid kaj eller ligger för ankare - eller seglar! och i så fall vem ser till att vi håller rätt kurs??? Första natten vaknade kaptenen förvirrad med uppspelta ögon: vad var det här?!! högt till taket.... jättestort rum...ja visst, han var ju hemma i sitt eget sovrum i Ängelholm! Bara att somna om...

Höganäs - Lofoten och hem på tio veckor.

Seglatsen i sig är ingen prestation. Med en modern båt, motor och GPS, med respekt för havet och ett medvetande om att om man inte ser det finns det ändå: det vill säga grund under ytan även där det i övrigt tycks vara hur djupt som helst, så borde det gå bra. Det är heller inte fel att ha lite praktisk förmåga att hitta lösningar på mindre problem, för saker och ting går sönder eller strular.

Kaptenen löser ett praktiskt problem.

Men vad kaptenen inte kalkylerade med, men fick erfara, var att man långsamt och utan att märka det blir mentalt sliten om man inte ser till att få tillräckligt med vila. Det handlar inte enbart om tillgång på sömn men  att vara fri från "jobbet" under vissa sekvenser. Den här resan blev lite för stram i tidplanen. Varje vecka byttes besättningen, något som innebar att Bianca tvingades att ta sig till ett givet geografisk ställe till förutbestämt tid. Antingen kom någon med flyg, eller åkte hem med flyg som var bokat lång tid innan. Därav krävdes mycket stöd av Yanmarn för att klara av nödvändiga distanser när motvind och ström ville annat med en segelbåt. Ett lugnare tempo hade varit helt optimalt.
Fast det var jättetrevligt med alla som varit med, kan kaptenen även konstatera i eftertid att det och omställa sig (för kapten som är en introvert person och älskar sitt eget sällskap) varje vecka under tio veckor till nya människor (inklusive rederiet!!) som skal leva tätt på dygnet runt också kräver mental energi. Sista veckan på seglatsen var nog kaptenen lite tyst och svår att få kontakt med...
Vad har varit det bästa och det sämsta?
Det bästa har varit att få genomföra pojkdrömmen: en lång resa i båt. Tack Cecilia som gjorde det möjligt!

Sedan är norska kusten i sig en upplevelse varje dag. Av enskilda höjdpunkter skal fågelberget Runde lyftas fram.
Det ligger längst ut mot Atlanten och vi råkade komma där en av mycket få dagar i året med vindstilla och inga vågor som gjorde det möjligt att gå riktigt nära....
Förutom att råka på människor som ger sig ut för att vara specialister och ta grovt betalt för tjänster och produkter som inte fungerar (El Experten i Egersund som sålde förstörda batterier!), så stod nog kaptenen själv för något av det sämsta under resan då han grovt missbedömde möjligheterna att lägga till med Bianca i Stavanger. Man kan lägga skulden på att hamnen var dålig och under varje kritik, men det var kaptenen som beslutade att prova förtöja, något som ledde till att Bianca har några mindre trevliga repor i gelcoaten på babord sida över vattenlinjen. Det fick kaptenen att hänga med huvudet ett par dagar.
Mesta av tiden har det varit kyligt´men utan för mycket regn. Sjötemperatur mellan 12 och 14 grader. I luften för det mesta några få grader över på pluss sidan.



Norligaste punkten med 11,2 grader C i sjön. Kaptenen i sin mjuka, tjocka ullgänser från Devold, Norge.

Det har bidragit till att det lätt har blivit fuktigt ombord och vi fick vara nogranna med att vädra madrasser och sängkläder. Vad vi inte tänkte på var provianten vi hade stuvat bort i facken mellan skrovet och inredningen. Efter några veckor hittade vi mjöl och annan torrmat där mögel hade börjat arbeta. Även våra kära havregryn fick mögelangrep. Vi fick slänga och städa. Se till att packa i plast så ungår man problemet.

Men visst fantes det även härliga dagar...

Motoren, en Yanmar 30HK, har fungerat perfekt, något som varit av stort värde. Motorn har maxvarv på 3400. Vi har för det mesta hållit mellan 2800 och 3000 varv/min av ekonomiska skäl. Då gör båten 6 till 6,5 knop om det inte är strömt och vind, och motoren drar mellan 2,2 og 2,5 liter diesel per timme. Det började läcka lite från sjövattenpumpen, något vi lyckades åtgärda under tiden med lite axelfett. På väg hem, innan vi gav oss på Skagerak, fick vi tag på ny tättningsring i Stavanger och bytte den utan svårigheter.
Strömproblem har vi hatt under hela resan, men Per Håland från Haski i Stavanger har varit att tillgå på telefon och e-post med lösningar på problemen sedan vi träffades i Stavanger första gången på väg norrut. Han är kunnig, bryr sig och har funnits tillgängelig till alla dygnets tider. I tillägg har han en fin humor och stort tålamod med amatörer och kan berätta roliga historier från sitt yrkesliv.

Förra året säglade vi i Alaska med Ariel IV. Det var mycket fin natur och ett facinerande djurliv. Vad som särpreglar Norge är en levande kustkultur.

Många fina båtar mötte vi...

... och jättemånga fina perlor är snyggt underhållna..

Gamla historiska minnesmärken, byggnader och fartyg finns tillsammans med moderna fiskodlingar och oljeaktiviteter. Den nya tiden har självklart ändrat mycket längs kusten, men även bidragit till att finansiera infrastruktur och indirekt skapa ekonomiskt underlag för att bevara det gamla.

...och den gamla stilen bevarat....

men det byggs även nytt ute på öarna och det ska vara STORT med havsutsikt
för här finns pengar.

Kaptenen och Rederiet tacker alla som varit med på resan. Utan er hade det varit mycket svårare och hellre inte så roligt. Tack till alla er som har följt oss på bloggen och redan hört av er på olika trevliga sett där ni meddelar ett visst  beroende av Biancas dagliga rapporter. Det har varit kul och om Rederiet håller fast vid sina planer (blir oftas så) kommer vi att återkomma nästa sommar, fast då med kurs i sydligare riktning fast nya, Kaptens goda ullgänsern ska få va med även då och Rederiets nya bikini.
Vem vill vara med på nästa äventyr?
Till dess skeppohoj!