360 Preikestolen och Rederiet mönstrar av!

Bianca seglade in i Lysefjorden och besättningen titta storögt upp på plattan där vi såg en massor med människor. Fjorden var fantastiskt fin och vi gjorde bedömningen att inte förtöja Bianca och gå upp där andra båtar förtöjt och sen klättrat upp. Våra minsta besättning medlemmar är för små. Istället seglade vi vidare till Jörpeland med en helt rent ut sagt skumpig överfärd och som ni läst i föregående blogginlägg lagade Rederiet mat med ena handen och höll i sig med den andra eller höll i spisen i ett läge att inte korvgrytan skulle rinna över kanten på kastrullen för det gungade så mycket att det inte hjälpte med den gungning som spisen kan. Allt går med lite vilja.
Dagen efter tog vi efter rekommendation en stortaxi upp till Preikehytta och började vår vandring upp till Preikestolen. Vi såg att det var folk däruppe från båten men att det var så in i norden mycket folk hade vi aldrig kunnat fantiserat om. Eller att 3km skulle ta nästan 2 timmar att gå ... rakt uppför. Taxichaffören som släppte av oss gav oss det goda rådet att ta det lugnt första delen. Tuffa som Biancas besättning är tänkte vi att  "jaja kan väl inte vara så jobbigt", men hujedamig vilken klättring vi fick.Har aldrig sett så mycket sten av så många stora storlekar och vi fick klättra över och upp för stenarna. Dessutom kom regnet efter tag så vi blev duktigt blöta. Besättningens yngsta medlem var som en liten get som skuttade från sten till sten, tät efter kapten som ju är på hemma arenan - ja att gå på tur är väl medfödda naturliga egenskaper hos en norrman. Resten kom snart efter. det blev värre och värre och sen blev det smalt och stuprätt ner. Kan säga att Rederiet som är skräckslagen för höjder började fundera hur smart det var att följa med på denna turen. Till slut tog det stop för Rederiet när stigen blev en smal stig med bergvägg på ena sidan och stup på den andra sidan och ett myller av människor som passerade åt båda hållen. Gå ni andra jag väntar här!!! Va sa resten av gänget inte kan du vänta här när du klättrat så långt upp. Rederiet lider inte av prestige att vara tvungen att genomföra saker så det var faktiskt helt ok istället för att trilla ner för stupet!!! Precis innan övriga i besättningen lämnade Rederiet och Kapten (som inte hade gett upp hoppet att få med Rederiet) vänder sig StyrborsdsKarin om säger till Rederiet " Kvinna - ta rodret! Å så blev det. Rederiet och Kapten tog sig över den smala stigen ut på Preikestolen i dimman, för dimma var det så vi såg inte ner. Rederiet upplevde en skön känsla att ha besegrat sin egen rädsla..

Besättningen firade med kvicklunch, kaffe och  i bästa norska "gåpåturkänslan" och skulle precis påbörja färden ner när solen sprack fram och vi såg ner... där vi seglat dagen innan. Barbords Fredrik gick tillbaka och tog dessa fina bilderna med sitt stora nya objektiv. (Tur Freddan att du köpte det)
Vägen ner myllrade det av olika nationaliteter som antingen klättrade upp eller var på väg ner. Barnen var fantastiskt duktiga att klättra den långa klättringen i regn både upp och ner och så nöjda med sitt äventyr. StyrbordsKarin blir nog NRKs nästa stora TV stjärna för hon blev intevjuad och filmad,  mitt i det brantaste partiet, hur det var att besöka Preikestolen, hur det var att gå turen med barn. Tur att hon hade sminkat sig lite idag.... Håll ögonen öppna för en dokumetär om Preikestolen i höst. Delar av Biancas besättning kanske är med. Värre än att ta sig fram i Londons tunnelbana. 150 000 personer går denna turen per år och hela besättningen kan verkligen rekommendera turen för det var ett häftigt äventyr.
taxi tillbaka till Bianca och en tur in på Freteex där Styrbordskarin och Rederiet sett lusekoftor hängandes utanför. vintage kallas det också för. Fyra lyckliga besättningsmedlemmar klev ombord på Bianca med var sin lusekofta. Styrbordsfrida seglade sen in Bianca till Stavanger där vi firade sista kvällen med gänget på Restaurang Egon med god mat och gott humör.
Så var det dags att mönstra av för Styrbordstjejerna, BabordsOlle och Rederiet och styra bilen mot Göteborg och Ängelholm.
Kapten och Babords Fredrik fortsätter mot Skagen eller Göteborg beroende på väder och vind.

Tack för en underbar resa!

Familjen Hjelm tackar för sig!