Ön Vega, besättningen inblåsta och Habour Masters of Tarns födelsedag

Börjar med ett rungande HURRA för Habour mastern of Tarn som fyller år idag. Glädjen av att få krama Habour Mastern tidigare i juni går knappt att beskriva efter lååång tid utan att ses. Kram på dig fina far Magnus.

Inatt har det knirkat och knorrat i förtöjningarna när vinden satte tänderna i Bianca. Kapten och Rederiet hade förtöjt enligt alla konstens regler och som man lär sig från början så ska man alltid förtöja för storm. 

Besättningen sov gott och kunde konstatera att idag blir den en stilla dag på Vega. Matros Folke tar regelbundet promenader varje dag för att sniffa på allt spännande som finns i de olika hamnarna och på öarna, så också idag men nu fick Rederiet och Matrosen sällskap av Kapten. 

Det hör inte till vanligheterna så det var en stor ära tyckte Rederiet och Matrosen. En vacker promenad förbi getterna och Världsarvcentret, en fin fauna med olika sommarblommor och vackra byggnader.

Vädret blev mycket bättre än vad som YR hade visat. Det blåste men inget regn. Rederiet jobbade sen en arbetsdag och kunde konstatera att det går utmärkat att jobba från en segelbåt. 

Framåt seneftermiddagen tog Rederiet och Kapten en tur in på Verdensarvcenter. 

Fick in historien om Vega och om det hårda livet på ön men också den fina historien om Ejderfågeln som man tar vara på och skyddar genom att bygga små hus och sen när fåglarna häckat färdigt ta vara på ejderdunet. 

Har ni ett ejderduntäcke kommer dunet förmodligen från Vega. Ta vara på täcket, kudden för bara ett täcke kostar 10 000 NOK. Mitt i det kulturella ringer 

StyrbordsKarin och BabordsFredrik. Var är ni nästa torsdag? Trondheim? 

-Kan vi absolut vara, sa Kapten. En lite stund senare är tåg bokat och StyrbordsKarin och BarbordsFredrik mönstar på om drygt en vecka. Det är 10 år sen sist vi seglade i Norge tillsammans så det ska bli så kul. 

Tillbaka till det kulturella! 

Det var tydligen invigning på Vegadagarna.

Kapten och Rederiet hamnade på första parkett med fin skönsång och spel på en elektronisk dunrensintrument som var den enda i hela världen, och en lokal barnkör. Det ni, det är grejer man får uppleva på Bianca. 

Kapten berättade om Ejdermamman som bodde på en ö utanför Tromsö och som varje år kallade på dörren, kom in i köket och visade upp sina små dunungar innan hon tog dom till havet och sen lämnade. Kapten och Rederiet blev så rörda av den fina historien att tårarna inte var långt borta. Kapten är väldigt blödig och sentimental stundtals. 

En god middag men en god Vegaöl, men det fina var ölburkens motiv och text. Det är så vackert på Vega att Rederiet, som i och för sig kan tänka sig att köpa sommarställe på varje ställe Bianca förtöjer, vill åka tillbaka för att njuta av den fina naturen.