måndag 13 juli 2015

Bianca nästan på grund!

Nattens vila hade inte varit den optimala i fiskehamnen. Bianca låg inklämd mellan fiskebåtarna som startade upp sina dieselmotorer runt kl 03.00 på morgonen. Rederiet hade då jagat upp Kapten för att se till Biancas förtöjningar så tidvattnet inte slet sönder dem. Biancas besättning hade fått besked om att vara på hamnkontoret kl 08.30 prick för att få en plats i hamnen nästa dag. Kapten satte klockan på ringning och vaknande med ett huj, gav sig iväg samtidigt som Rederiet sov vidare och märkte inte att kapten lämnade båten. När Kapten kom tillbaka startades Yanmarn och som vanligt gav Kapten ingen förvarning om att nu ska det kastas loss utan sätter bara på motorn och det är signalen. Rederiet kastade sig upp i nattlinne, slet på sig en fliströja och ett par byxor, gnuggade sig i ögonen och var sen redo att kasta loss mot hamnen.
Ser du, ser du mannen i gult ropade Kapten till Rederiet? Nä var då? Rederiet hade inte hunnit få på sig linserna så hamnen var något disig och otydlig. Men mitt i hamninloppet ser iallafall Rederiet en röd pinne sticka upp och ropar till Kapten att se upp för den röda pinnen. Varpå Kapten som är helt yr efter den stökiga natten seglar Bianca runt det röda sjömärket (som det faktiskt var) från fel sida. Hamnmästaren drag en lättnadens suck när Bianca klarar att inte gå på grund.
Efter att ha Tvättat av Bianca, ätit en lång långsam frukost gjorde sig Rederiet och Kapten redo att upptäcka det stora samhället Stornoway. Det är iallafall stort för Kapten som inte sett så mycket civilisation på ett par veckor, men först tvagning för i den fina hamnen så finns alla faciliteter. För Rederiet är detta en plåga. Inte att duscha men att duscha i dessa allmänna duschar är rent ut sagt blä så äckligt. Det hjälper inte att rusta sig med flipflops för att slippa stå med bara fötter i gegget på duschgolvet. Sen gäller det att pricka in tiden för hur länge man kan dusch för 1£ = 12,90 Sek. För kallt eller varmt är orosmomentet att vattnet tar slut precis när håret är insmort med schampo alternativ balsam. Oftast är duschbåsen väldigt trånga med få krokar för allt som medtagets och det är inte bara handduken som blir blöt utan det mesta man har med sig in i båset.
Nåväl det fanns iallafall en fön i denna hamnen som gav ifrån sig lite varmluft.

Kapten och Rederiet begav sig ut på upptäcktsfärd rena och luktades gott men urhungriga. Publunch kanske?  Det blev Fish'n Chips! För Rederiet så har Habour Master from Tarn's wife förstört denna anrika rätt genom att en gång för inte så länge sen deklarerat att det är minst 1000 kaloriet i en portion. Kapten åt med god aptit. Sen fick det bli sightseeing och det mest kulturella Biancas besättning hittade var en liten affär med Harris Tweed i skor, väskor, hattar, prydnadsföremål, kuddar osv. En slaktare fick besök och kvällens middag blir .. lamm.


Kyrka till salu
För att nu bli av med en del av de 1000 kalorierna drog Rederiet med sig Kapten på en lite längre runda (1 km) till Tesco för att inhandla kryddor til lammet. På vägen dit såg Kapten en kyrka som var till salu och ni som känner Kapten vet engagemanget i kyrkans värld. Se hit Rederiet ska vi slå till och köpa en kyrka?? Behöver väl knappast beskriva svaret Rederiet gav Kapten.







Igår kväll när Bianca seglade in i hamnen möttes hon av två stora sälar. Nyfiket följde de efter båten och var sen flera gånger framme och tittade på Bianca. En exotisk fågel satt på fiskebåten och Biancas besättning undrar om någon av läsarna kan hjälpa till med svaret.!





2 kommentarer:

  1. Enligt expertis är fågeln troligen en gråhäger.
    Anneli

    SvaraRadera
  2. Nina og jeg følger tett med på turen fra en trygg havn på Hvaler.
    Virker som at Shetland, Orknøyene og Ytre Hebridene er en god utfordring for Bianca og dens stadig varierende besetning.
    Vi er nok på Rederiets side når det gjelder kjøp av kirke, selv om den nok selges billig.
    Her på Hvaler er det varierende 'sommer'vær, ganske så kjølig.
    Vi blir her i 4 uker, men da er vel ikke Bianca tilbake?

    Hilsen Nina og Ola

    SvaraRadera