Dagen har gått i städtagen och operation "hitta gas". Vi vandrade upp till den lilla byn och fann inte bara en affär utan en Michelin restaurang!!! Här!! Och det var förstås fullbokat! Men som tröst köpte Rederiet några fina kakboks och mintburkar som nu pryder Bianca.
Vädret i Skottland är något lynnigt. Ena sekunden skiner solen och i nästa sekund ösregnar det! Vi hann med en lunch på den lilla och då menas det lilla färjestationen mellan skurarna!
På väg tillbaka till båten mötte vi en familj som hade rejäla gummistövlar och Rederiet påpekade för Kapten att det hade varit lämpligare skodon än gympaskor! Vi passerar och då säger mannen " Nämen är det inte Cecilia?" (på svenska) Redriet hade fått information att Babord Fredrik barndomsvän var på semester i Skottland på en båt, men hur stor är sannolikheten att vi träffas just i denna hamnen!! Jo det var Mikael med fru och lilla son! " vi ligger precis brevid er båt i hamnen säger Ingrid! Så trevlig! Sist Mikael och Rederiet språkandes vid var för sådär 18 år sen och i ett hyfsat dimmigt tillstånd, iallafall för Rederiets del ( Babords Fredrik och Styrbords Karins bröllop) Vilken tur att Rederiet hade förberett Kapten redan innan det glada mötet om att idag vankades det nybakad sockerkaka! (Därav mer gas)! Besättningen på den skotska båten med våra vänner från Sverige bjöds över på eftermiddagsfika!
Kan väl påstå att Rederiet och Biancas ugn inte riktigt kom överens. Men efter att skala av det värsta så blev gott!
Många skrönor och gamla minnen återgavs mellan sockerkakstuggorna och
Redriet (Bianca) tänkte att nu var chansen kommen att få ta fram ankardrammen! Ni som seglat eller läst bloggen noga vet vad vi har för ankardram! Jo det är norsk Konjak - Bache Gabrielsen VSOP! Kapten på den skotska båten höll på att trilla ur sittbrunnen men smakade artigt på ankardrammen. En ankardram är alltid en ankardram!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar