Vädersjuk besättning

Tänk om en liten liten solglimt med värme över 10 grader hade infunnit sig en liten liten stund! Nädå besättningen på Bianca är nöjda och glada men längtar efter lite sommar! Eller så har vi legat för ankar för länge och mindfulnessdosen är full till bredden! 

Glasgowtågresan var ett äventyr! Det går inte att beskriva med ord hur vackert landskapet är. Ingen bild kan fånga ljuset, de gröna bergen och alla små vattenfallen som faller längs med bergsluttningen. Här är en bild som kanske kan visa lite av landskapet.

Oändligt med ruiner av gamla slott och boplatser. 

Det var verkligen mjölkatåget vi tog och tåget stannade på det mest fascinerande stationerna med namn som en svensk inte kan uttala. Olika utsmyckningar och den mest originella lyckades Rederiet fånga på bild. 

Väl framme i Glasgow tittade Kapten på Rederiet och frågade hon var full för allt gungade och vi gick som om vi druckit för mycket. Det tar ett dygn innan sjön är ur benen. 

Vi besökte det svenska fiket och drack Löfberg Lila ( förlåt Zoegas) och åt en gudomligt god princesstårta. 

Besättningen kan konstatera att i Glasgow är det mode med korta kjolar, bara ben med mycket brun-utan-sol och skyhöga klackar. 

Längtan efter Bianca kom efter bara några timmar i Glasgow och vi fick verkligen skärpa oss för att inte avboka hotellet och ta tåget tillbaka. 

Vi passade dock på att prova lite whisky!!  

Nästa morgon regnade det och vi bestämde att nu väntade Bianca och planeringen inför Habour Master and the meteorologist ankomst måste påbörjas! 

Jakten efter en gastub påbörjades igen...