Från storm till stilla

Just nu ligger vi förtöjd vid en ponton i Loch Aline, en liten vik på östra sidan av Sound of Mull. Vi har ungefär en timmes segling här ifrån till Loch Linnhe som är inre delen av raka sträckan mellan de kända whisky öarna Isle och Jura i väster och inslussningen till Caledonien kanalen i öster. Väderprognoserna bjuder på fortsatt stabil leverans av lågtryck från väst och osäkra prognoser. Kaptenen har lärt sig att här kan man inte lita på spådomarna och att "mindfulness" är det ända som gäller: det blir vad det blir och man måste gilla läget...

Senast igår när vi på morgonen lämnade Inverie med den fantastiska puben med riktig gourmet meny,

Vi lämnar en pub utan vägförbindelse men Jesus sviker ingen.
Hur har man kommit på att sätta dit denna stora staty?!!!!
Visst kund han gå på vattnet men....

seglade på trevligaste möjliga sättet förbi Maligh söderut med kurs för Point of Ardnamurchan, västligaste punkten av Great Brittan. Vi hade solglött, medström och 60 grader fin bidevind som drev Bianca framåt med 6 till 7 knop. På VHF´n meddelades "no gail warning" och vind mellan 4 och 6 på Beauforts skala som motsvarar 6 - 14 Ms. Då tänker man att 14 är max och endast som korta vindkast...

Så blev det inte. Vinden ökade på, passerade 14, fortsatte uppåt och när vi närmade oss udden noterade kaptenen siffran 20 plus något på vindmätarens display. Liten storm börjar på 20,8 Ms...

Inget gott att vänta när himmel och hav börjar se ut så här ....

Har man ingen erfarenhet med att va på sjön i hård vind kan vi jämföra med SMS'et från kaptenens syster samma dag som berättade om stark vind 15 Ms på sommarstället i Norge. "Det kändes som taket ville blåsa av stugan!"

I flera omgångar revade vi segel och på slutet hade vi inte mycket mer än ett par kökshanddukar uppe. Ändå forsade Bianca fram med över 8 knop! Innan vi rundade udden tog vi in resterande segel och startade motorn för att va förberedd på va som kunde vänt om hörnet...ännu starkare vind? Mot eller med ström?

Som kaptenen hoppades kunde vi smyga lite i le av landet, komma lite fri av den hårdaste vinden och den grövsta sjön som kom nästan rakt mot. Här ifrån tuffade vi med tre till fyra knop mot Tobermory där vi såg fram mot att förtöja i en ponton, få landström, ladda batterier, torka kläder....

Sedan kom regnet och vi tuffade in i hamnen dyngsura... En dinge kom mot oss i regnet och hamnmästaren kunde identifieras. Ingen pardon. Fullt vid pontonerna. Följ efter...och så tog han oss längst ut från hamnen till den mest avlägsna bojen som kostade £16!!! Kaptenen var när på att svära, lovade Rederiet att inte skriva sina innersta tankar och kort nöja sig med: Köp inte whisky från detta skitställe!

Tobermory är säkerligen ett trevligt ställe
om man har tur, får en kajplats och ett litet glött av solen.

Vi lämnade nästa morgon. Solen tittade fram och vinden var perfekt för en seglats söder ut genom Sound of Mulle. Vi valde åter att lita på tips kaptenen fick från en trevlig Shettlänning vi mötte i Kinlochbervie och gick in i Loch Aline, en liten hamn som knappt syns på kartan men får fem stjärnor, det bästa vi har sätt under alla de år vi har seglat.

På vägen mot Loch Aline har trollen glömt sin brödrostare för länge sedan.
Sista skivan har förstenats.  

Nu ligger vi vid pontonen vi drömde om och är jättenöjda. I morgon ska det blåsa pekka så kan hända stannar vi. Vi är knappa tre timmar från Oban... Grannbåten från Norge tipsade om att det gick att ta tåg till Glasgow.... Men nu är vi här..."mindfulness"

Vi avslutar med att gratulera Grace II som har ankommit Kanarieöarna. I november mönstrar även kaptenen på för att va med över Atlanten till St. Lucia.