Kaptenens nightmare

Seglingen från Fair Isle till Orkney var i fram till Eday Sound rena paraden. Sol, platt sjö och glada grabbar. Kristoffer somnade framme på däck och återvände akter efter en dryg timme röd och fin i nyllet. Det var för sent att fråga efter solfaktor....

Seglatsen från Fair Isle till Kirkwall

Orkney dök upp i horisonten med mer platta öar en den vi lämnade som länge sågs som en stor sten i nordöst. Nordvest för Dennis Head fick vi känne strömmarna för första gången på riktigt. Farten varierade snabbt med medan vi seglade in i North Sound. När vi kom väster för Sanday blev det mer stabilt och vi satte kursen för det smala The Bow Sound som går rakt söderut öster om Eday. Vi hade strömmen med oss och som förväntade ökade Biancas fart. Snabbt gick det och vi passerade gamla rekordet från 2012 på 9,2 knop. Och det fortsatte.... Kaptenen läste högt från plotteren...det blev 10...11....12....och toppade på 15,2 knops fart över grund! Jubel och glada anleten ombord. Ohoy vad vi for fram!

Men längre ned i sundet hade kaptenen observerad Hufsa (från Mumidalen), dimman som kröp ihop och tätade till sikten totalt. Vi hade inga möjligheter att lägga oss på vänt med denna farten och någon ankarvik var inte att se.... Bianca stupade in i dimman och kaptenen beordrade alla man på däck för att spana framöver. Det var nu sen kväll och mörkret slog ihop sig med dimman. Farten lugnade ned sig till det halva och vi for söderut i Eday Sound. Söder om ön Eday mötte vi strömmen som kom in på västra sidan. Kaptenen var förberett på situationen, att den kunde bli lite snurrigt, men inte på det som hände.... Vi såg inte land, enbart dimma och mörker femti till hundra meter kring Bianca, och navigerade till fullo på plottern. Då plötslig började den gröna linjen på plottaren som indigerar färdriktning att snurra och Bianca gick från 6 knop framöver till 1,5 knop akteröver. Kaptenen hade inte läst om det här i någon lärobok och fattade under några minuter inte vad som hände. Segel blev beordrat ned och Yanmarn startad. Kaptenen kollade kursen på kompassen och fann efter lite tid att Bianca hade bogen i rätt riktning även om vi med motorn på halv fart rörde oss baklänges. Full gas och utkik i alla riktningar. Det blev några känslofyllda minuter innan vi fick faktisk och mental kontroll på situationen och långsamt manövrerade oss ur det svåra strömläget... Efter ett par timmar genom dimma och mörker tuffade Bianca in i Krikwall hamn. Vi förtöjde, pustade ut, och tog en reell ankardram. Godnatt!