Busstur på Hebriderna

Kapten och Rederiet, hade undersökt kvällen innan vilka olika rundor lokaltrafiken åkte runt ön.

Beslut fattades att ta rundan som gick i en cirkel så vi fick med oss den västra sidan av Hebriderna.

09:35 gick bussen. Kapten och Rederiet hittade buss W2. Köpte biljett och såg efter lämpligt säte för att få maximal utsikt. Bakom busschauffören var det ledigt men där låg chaufförens jacka

Vid fråga om det gick bra att sitta bakom chafförn kom ett grymt att det kanske gick bra. Men vi fick hålla oss till tåls till efter sjukhuset för där skulle ngn special stiga på. Okey det var en sån busschafför!! Total regi var man satt för efter ett tag upptäckte vi att denna turen innebar socialisering delux för chauffören. Som han själv uttryckte det " to see my ladies"! Det berättade han inte för oss utan för de andra passagerarna på sätet brevid oss. Bussfärden gick på så smala vägar att det var precis att bussens däck fick plats och chafförn körde som om det var en motorväg. Många vändplatser för bussen och ett evig vinkande från busschaffören till mötande trafik. Kapten har "def, def, definitly" (chaufförens uttryck) aldrig varit med om en så hårresande busstur!!

Väl hemkommen igen

Ett antal svenska båtar har vi hälsat på i hamnen och i de ( oavsett nationalitet) flesta båtarna är det ensamma eller två äldre gentlemen som seglar. Rederiet drar, trots sin höga ålder) ner genomsnittsåldern i hamnen.

Det blev en pubutvärderingsrunda också. Från en skala från 1-10 gav Kapten och Rederiet pubarna på Stonoway en 2:a. 

Nästa morgon inhandlades det proviant (Whisky från Hebriderna,1:a utgåvan), färsk fisk och annat ätbart. Vatten, diesel fylldes på och sen seglade Bianca tillbaka till " the main land" och sjöng på vägen över för Harbor master from Tarn, som fyllde år. 

Nu verkade det som sommaren hade äntligen anlänt till Skottland. Underbar segling med perfekt vind och strömmen med oss. Rak kurs in i den lilla viken som vår Shetlänning hade rekommenderat och ritat in på sjökortet. Vi fick sommarens 1:a vindstilla kväll helt ensamma, liggandes på svaj.

Jaja helt ensamma var vi inte!! En mås vaktade oss ( och jagade bort alla andra flygfän) hela tiden. 

En solnedgång som var magisk! 

Notera årets mode på tofflorna i år!! En touch av France! 

Rederiet har under sin korta tid ombord konstaterat att Skotska skärgården är som gjord för att segla i. Massor med fina vikar att ankra eller ligga på boj i. Nästan inga båtar hitintills och väldigt få

motorbåtar som vi såg mest av i nord Norge. Ingen risk med andra ord att bli vaccinerad för översocialisering.

Nästa morgon i den fina viken intogs en ljuvlig frukost (Rederiet hade hittat riktigt bröd och inte toastbröd som är som gummi) innan Bianca motorledes tog sig runt till nästa vik.

Från den ena viken till den andra skiftade klimatet dramatiskt. I Inverewe Garden växer palmer och oändligt många olika arter av blommor, buskar och träd. Helt fantastiskt. 

Bianca på svaj och nu hade Rederiet övertalat Kapten att sätta på lillemotorn på dingen. Men var fanns nu nyckeln till låset? Efter att vänt upp och ner på Bianca hittades nyckeln. Startar den? Jaaa, lika trygg på start som Yanmarn. Sist dingemotorn användes var i Norge tillsammans med Matroserna från Lerum.

Vi tog oss in till stranden och väl inne på land upptäckte vi att vi gått rätt in i en av de berömda trädgårdarna. Efter en liten promenad intog lunch och på de restaurangerna vi varit på är det väldigt trevlig med bordsservering och mycket vänligt bemötande. Det är liksom lite bra stil här tycker Biancas besättning. 

Vi tog oss ut till Bianca samma väg som vi kom. Alltså genom den fina trädgården och utan att betala inträdesavgift. Rederiet köpte en skotsk ullpläd och beklagade verkligen att vi inte visste att det kostade inträdesavgift. Well, sa damen i kassan, even the Cruise ships pay the fee! 

Inte ens här kan man som liten seglare känna sig unik. De stora kryssningsfartygen tar sig hit också. Jaja de ankrat betydligt längre ut än vi. Nåväl, vi fick ta oss ut bakvägen utan avgift och lättade ankar mot nästa... vik. 

Återigen var vindarna och strömmarna med oss! Bianca forsade fram i 6-7 knop och Rederiet började klä av sig! Till slut satt Rederiet och solade på däck utan ull och seglarställ. Ett visst hopp om sommar och lite värme infann sig. (innan lågtrycken kommer) Återigen följd vi shetlänningens goda råd och seglade in i nästa vik där vi fick lä inför kommande dygns hårda vindar. En liten, liten pub finns i viken och vi blev rekommenderade av de andra förtöjda båtarna att kontakta puben och få information vilken boj vi kunde förtöja i. Nu hade Kapten helt förlikat sig med tanken om dingen + motor! En öl i puben och lite snack "locals" emellan och så blev Bianca blev anvisad ,av en lokal förmåga, en fin boj som vi förtöjde i. Kapten och Rederiet upptäckte lite förskräckt hur snabbt vattnet ändrar sig nu. Dingen, som vi tyckte var ordentligt förtöjd, låg nu långt ut i vattnet. Det var precis att Kapten kunde nå dingens förtöjning annars hade nog Kapten och Rederiet sovit på puben. Inte för vattnet utan för många skotska öl.